Debatten kring en tvåspråkig skola har pågått under flera år och fick ny fart för ett par veckor sedan då Fritjof Sahlström och Christoffer Taxell diskuterade frågan i Vasa under Akademiforum.
Diskussionen saknade bredd och skulle ha gagnats av en forskare i minoritetsspråk med kunskap om språkundervisning i andra länder med språkminoriteter. En lärare med erfarenhet av att undervisa i finska idag skulle också ha gynnat diskussionen.
När den här frågan dryftas överskuggar tvåspråkigheten ofta det som skolan verkligen står för, nämligen främjande av bildning, jämlikhet och livslångt lärande. Jag tycker vi missar skolans grunduppdrag om vi låter språkfrågan styra.
FSL:s styrelse har följt med, gjort upp riktlinjer och agerat i debatten om en tvåspråkig skola som en naturlig del av verksamheten. Vår linje i frågan är klar: En tvåspråkig skola är en samlokaliserad skola där undervisningsspråk och administration är klart avgränsade mellan det finsk- och svenskspråkiga skolväsendet. Vi godkänner inte att lagstiftningen frångås, inte ens i försök. Men vilka kunde då vara alternativen?
Varför inte utveckla språkbadsundervisningen och erbjuda språkbad för svenskspråkiga elever också? Att tidigarelägga språkundervisningen och satsa mer resurser på lokala projekt som främjar en språklig stimulans är också ett fullgott alternativ. FSL förespråkar också en utveckling av konceptet med språkdusch och ett intensifierat samarbetet med den finskspråkiga skolan för en djupare språklig samvaro kring traditioner och kultur.
Mycket av det här görs redan nu. Vi borde bli bättre på att lyfta fram hur finskundervisningen förverkligas i olika områden av Svenskfinland och ta vara på alla goda idéer.
Det som helt har undgått debatten är hur en tvåspråkig skola skulle passa elever i behov av stöd för lärandet. Har t.ex. barn med hörselskador eller dysfasi samma förutsättningar för att lära sig två språk? Hur skulle en tvåspråkig skola passa alla nyanlända elever? Blir tvåspråkighet enbart en möjlighet för elever som klarar allmänundervisningen bra?
En tvåspråkig skola är nödvändigtvis inte en skola för alla. Risken är stor att en skola där undervisning ges på svenska och finska blir en exkluderande skola. Det kan också lätt leda till att vi får elitskolor eller -klasser för de mest språkbegåvade.
FSL anser att vår språkminoritet inte har råd att driva en agenda där vi frångår en uppdelning i skolor med svenskt eller finskt undervisningsspråk. Den modellen skulle nämligen leda till assimilation istället för interaktion.
Leave a Reply