Under hösten har jag konstaterat att allt fler lyfter vikten av jämlik utbildning. För mig är det ett tecken på att vi alla ser samma sak; vi ser att utbildningen i landet blir allt mer ojämlik.
Jag är en utbildningsaktivist. Jag vill tillsammans med övriga aktörer kämpa för utbildningen. Har är teserna jag hoppas vi kan utgå från:
1.Grundfinansieringen måste höjas. En kvalitativt god skola byggs inte på projektpengar, som bygger på en likvärdighetsaspekt. Om vi vill ha jämlik utbildning borde vi överväga positiv diskriminering mellan kommuner också, inte bara ur internt perspektiv. I Finland har vi många olika typer av kommuner, vilket leder till att finansieringsgrunden för utbildningen borde variera.
2.Kvalitetskriterier som norm för utbildningen. Utbildningsstyrelsens utgav en rekommendation för kvalitetskriterier inom den grundläggande utbildningen 2009. Kriterierna förblev dock endast en rekommendation som kommunerna kunde ta till sig om de ville. Om vi vill ha likvärdig utbildning i hela landet behövs kvalitetskriterier som norm. Utgående från dessa kunde man sedan mäta jämlikhet.
3.Övervakningsansvar till Regionförvaltningsverket. Vi behöver en myndighet som har övervakningsansvar för att lagens och läroplanens normer följs. Idag krävs en anmälan, vanligtvis från vårdnadshavare, för att ett upplevt missförhållande ska granskas. Vi behöver nya sätt för att övervaka och garantera att eleverna får det stöd som är inskrivet i elevens plan för lärande eller elevens individuella plan.
4. Sanktioner (vite) bör införas för att garantera att utbildningsordnarna tar sin uppgift på allvar. I nuläget har det visat sig att kommuner kan hänvisa till resursbrist eller till att pengar inte finns budgeterat för det stöd för lärande en elev behöver. Här behövs vite för att garantera eleverna får det stöd de behöver och via det skapa en likvärdig utbildning för alla.
5. Skolledarna bör ges mer resurser och verkliga påverkningsmöjligheter för att bedriva skolverksamhet. Våra skolledare vet vad styrdokumenten förutsätter och kräver, men de kan inte allokera resurser för stödet då de inte får tilläggsresurser. Dessutom finns det alltför stora skillnader med tanke på personalresurser för ledarskap mellan kommuner. Vilket i sin tur leder till kvalitetsskillnader med tanke på undervisningen som ges.
6. Införa ett relationstal mellan antalet lärare och elever (minimi). Undervisningen i skolorna har förändrats under det senaste tio åren och därför är det orsak att förändra tänket med antalet elever per klass. Ett relationstal mellan antalet lärare och elever är mera i linje med den pedagogik som läroplanen kräver. I relationstalet bör även antalet elever som är i behov av stöd enligt lag beaktas, genom att höja på lärartätheten.
7. Förbättra fortbildningsmöjligheterna för lärare. Det krävs klarare strukturer och mer långsiktiga planer för fortbildningen. Dessutom måste finansieringen riktas så att alla har likvärdiga möjligheter till fortbildning. Alla lärare och ledaren bör få samma möjligheter till fortbildning. Varken språk eller kommun ska få påverka likvärdigheten i fortbildningen.
Leave a Reply