Förra veckan kom regeringen med sitt förslag till statsbudget för år 2018 – ett förslag som skolfolket noggrant analyserar. Det talas om tilläggsmiljoner för många olika ändamål, vilket är bra med tanke på att utbildningen nu får tillbaka en del av de pengar som denna och tidigare regeringar tagit bort.
Hur påverkar detta undervisningen och läraren i Kapellby skola i Lappträsk, i Skärgårdshavets skola i Pargas eller i Topeliusgymnasiet i Nykarleby?
Staten lägger till 25 miljoner euro i budgeten för att stärka jämlikheten i grundskolan, jämlikhetsfinansieringen ökas också med 15 miljoner för skolor i utmanande områden samt 5 miljoner för stöd av undervisningen i naturvetenskaper och matematik.
Vid första anblicken låter det ju bra med många nya miljoner till undervisningen. Men här är viktigt att komma ihåg att vi har ungefär 550 000 elever inom grundskolan och att summan per enskild elev inte blir särdeles stor.
Med tanke på jämlikhetsfinansieringen kan jag inte låta bli att reflektera över ett pressmeddelande som Statens ekonomiska forskningscentral offentliggjorde för ett par veckor sedan. Här berättades om elever som dragit nytta av positiv särbehandling/diskriminering i skolorna i Helsingfors. Nyheten gladde mig eftersom särbehandlingen förbättrat vitsorden och således gett eleverna bättre förutsättningar att klara av studier på andra stadiet.
Detta är ett gott exempel på hur resursfördelningen fungerar i stora städer där stadens tjänstemän känner till förhållandena i olika stadsdelar och kan fördela pengar enligt förmyndarnas utbildningsnivå, familjens inkomstnivå och andelen elever med invandrarbakgrund inom skolans upptagningsområde. Det är bra att det finns pengar att fördela; pengar som gör en skillnad.
Dessvärre får inte jämlikhetspengarna delas ut på nationell basis, till exempel till skolor med ett givet postnummer där invånarna har en viss socioekonomisk ställning. Man anser att postnumret inte ger en rättvis bild att situationen för hela skolans upptagningsområde. Här bör fördelningsgrunderna alltså granskas och förbättras. Annars är risken stor att pengarna riktas fel.
Om vi sedan granskar budgetförslaget ur studerandenas synvinkel i Topeliusgymnasiet, blir utdelningen väldigt mager eftersom det i budgetförslaget inte finns några tillägg för gymnasierna överhuvudtaget.
Det borde vara självklart att även lärarna i gymnasiet kan ta del av de spetsprojektpengar (23 miljoner) som riktas till att utveckla lärarutbildningen och lärarnas fortbildning. Det behövs, speciellt med tanke på alla förändringar och utvecklingsplaner som lärarna inom gymnasiet jobbar med.
Rektorerna och skolledningen får också 10 miljoner för undervisning och fortbildning. Här måste vi se till att anslaget verkligen leder till att våra rektorers höga arbetsbelastning sjunker.
Trenden gällande nedskärningar inom utbildningen har brutits, åtminstone tillfälligt, i och med budgetförslaget 2018.
Avslutningsvis jämför jag situationen med idrottsvärlden: Efter hårt arbete som lett till en seger är det tillåtet att njuta en stund, men sedan gäller det att nollställa situationen och fortsätta jobba för nya segrar.
Leave a Reply