Diskussionen om lärarsituationen dyker upp med jämna mellanrum i den finlandssvenska pressen. På hösten synas behörighetgraden i skolorna och på våren diskuteras de ledigförklarade jobben, deras antal och hur de ska besättas.
Nytt för denna gång är den hårdare konkurrensen de finlandssvenska kommunerna fått från Sverige.
Jag blev smått förvånad då en journalist från finska koncernen Alma Media i början av året ringde och ställde frågor kring hur många finlandssvenska lärare som verkligen flyttat eller står i beråd att flytta till Sverige. På finskt håll har man alltså också noterat fenomenet!
Rekryteringsvågen från Sverige är ingen egentlig nyhet, utan det är ett fenomen som jag har diskuterat med många som sysslar med utbildningsfrågor och lärarutbildning. I samtalen har de flesta delat min oro, men gällande frågan om hur flytten ska kunna hållas på en rimlig nivå har inte en enda lösning lyfts fram.
Idag upplever Sverige en stor lärarbrist vilket gjort att både regeringen och de lokala utbildningsanordnarna lockar lärare med konkurrenskraftiga löner och attraktiva lärarjobb.
Nu är vi alltså i en situation där vår studerandeförening FSLF i offentligheten för fram en oro för att nya lärare inte får jobb i hemlandet då de har fått sin examen. Oron gäller inte bara Österbotten, utan rädslan gäller även svårigheterna att få ordinarie tjänster i huvudstadsregionen.
Det faktum att vi får konkurrens från Sverige är inte enbart negativt. Senast nu måste vi vakna upp och målmedvetet börja jobba för att locka lärare till alla delar av landet.
Lönefrågan som många fnyst åt måste åter aktualiseras. Facket har tidigare aktualiserat frågan om ett rekryteringstillägg och vi gör det igen. Det har otaliga gånger påvisats att boendekostnaderna i huvudstadsregionen är avsevärt högre än i andra delar av landet. Men det ses inte i lärarlönerna.
I Sverige är det ett erkänt faktum att lärare i Stockholmstrakten har bättre betalt generellt sett än lärarna som bor mindre urbant.
Språkklimatet i Finland påverkar säkert också situationen. Det är tyvärr inte bara finlandssvenska lärare, utan också företrädare för andra branscher, som nu överväger att flytta till en miljö där det är accepterat att prata sitt modersmål. Det som också lyfts fram i medierna under hösten och vintern är de utmaningar vi har att locka tillbaka sådana som flyttat utomlands och de anpassningssvårigheter de har då de återvänder till Finland.
Vi har inte råd att utbilda bort lärarbristen! Om vi tror att vi endast genom att utbilda flera lärare kan åtgärda lärarbristen blir detta dyrt för Finland. Sannolikheten är stor att vi får ännu flera lärarutbildade som jobbar som inom andra sektorer.
Finland har inte råd att utbilda lärare för arbetsmarknaden i Sverige. Vi kan heller inte gå in för ett system där vi tvångsflyttar lärare. Vi måste i stället se över hur lärare kan ha likvärdiga villkor i hela landet.
Leave a Reply