Under de senaste veckorna har tryggheten i skolorna lyfts i och med en incident där elever filmade en lärare som fick ett raseriutbrott. I samma veva har en stor skara riksdagsledamöter via en lagmotion lyft fram att det är mobbaren som ska byta skola i mobbningsfall.
Både Lahtisfallet och lagmotionen har lett till många och långa diskussioner i media, där sakkunniga gjort sina tolkningar av lagen eller kommit med förslag på hur vi borde ändra på gällande tolkningar eller praxis.
Att våra elever och studerande har telefoner i skolan får vi lov att acceptera. Nu blir det för oss göra det bästa av det som kan upplevas som ett problem. Det går inte att förbjuda telefoner i skolan, men det finns många saker som ändå kan göras för att skapa en trygghetskänsla för alla i vardagen.
Frågan jag ställer mig är om det är viktigare för oss att följa paragrafen om trygghet i skolan framom fri användning av mobilen i skolan. Justitiekanslern konstaterar också i sitt beslut om rörande användningen av mobiler att totalförbud är mot yttrandefriheten, men skolan kan begränsa användningen. Min tolkning är nog att begränsningar ska införas. Inte så att skolan ensidigt besluter om begränsningar, utan gör upp regler så att både elever och studerande samt vårdnadshavare blir hörda. Här finns en bred samhällelig samsyn om att sunda begränsningar ger en bättre skolvardag till alla.
Riksdagens motion om att flytta på mobbaren är en bra tanke, men jag tror inte det kommer att fungera i praktiken. Mobbning är mer komplicerat än att utse en skyldig som sedan ska flyttas till en annan skola. Tanken om att det ska bli rektor eller någon annan lokal myndighet som gör beslut i dessa frågor känns inte bra.
Här borde vi hitta en medelväg där skolan har möjlighet att tillfälligt flytta en elev till en annan skola samtidigt som det arbetas med den som mobbar. Här är det läge för elevvården att komma in och ta itu med mobbaren. Om det inte finns något system så måste vi skapa ett system där vi kan ”stödja elevernas utveckling till humana och etiskt ansvarfulla samhällsmedlemmar”.
Det vi saknar idag är också verktyg för rektorerna att snabbt åtgärda problem med tryggheten i skolan. Här understöder jag OAJ:s tankar om en snabbrelegering på tre dagar. Här är det viktigt att komma ihåg att relegeringen inte får leda till att den relegerade blir lämnad vind för våg. Relegeringen bör innebära stödåtgärder från elevvårdens sida så att eleven kan få det stöd hen behöver.
Att känna till lagar och förordningar hör nog till vardagen för oss som jobbar med skolfrågor. Problemet idag är att skolan blivit mera juridisk än tidigare. Lagar och paragrafer håller på att överta pedagogikens roll som ledstjärna i vår skola.
P.S. Citatet ovan är från läroplansgrunderna 2014.
Leave a Reply