Då jag öppnade Hufvudstadsbladet i söndags kunde jag läsa att barnträdgårdslärarna ordnat sin andra demonstration för höjda löner. Det gläder mig att se att vi fått en diskussion gällande den kommunala lönenivån. Demonstrationerna för barnträdgårdslärarnas löner har varit ett tydligt ställningstagande – något måste göras! Glädjande är att understödet har varit stort även utanför yrkeskåren.
När vi nu har en bättre uppfattning om barnträdgårdslärarnas löner är det skäl att se över lärarnas situation också. Att lyfta lärarna är inte bort från barnträdgårdslärarna – det är snarare att förtydliga och bredda fenomenet. Jag tänker speciellt på de principer arbetsgivarna i huvudstaden har när det kommer till lärarnas lönebildning, det vill säga att inte göra något.
I dagens läge finns det en lärarbrist i skolorna i huvudstadsregionen, det kan vi säkert alla skriva under. Den naturliga följdfrågan är om det verkligen är brist på lärare i huvudstadsregionen? På den frågan svarar jag nej. Det finns till exempel en stor mängd klasslärare som lämnat skolan för att jobba med annat. Orsakerna är säkert många, men en kan vara att de inte har haft råd att jobba i skolan. Levnadskostnaderna är höga innanför Ring III och ett byte av arbetsplats ger bättre betalt.
Att locka nya lärare är heller inte lätt då det inte erbjuds några ekonomiska fördelar för lärare i huvudstadsregionen i jämförelse med dem som jobbar i kommuner där bland annat bostadspriserna är lägre. Det förvånar mig mycket att kommunerna inte vågar göra något konkret för att även ekonomiskt stöda lärarna i form av lönetillägg.
Är det fonderna som ska få ordning på lärarbristen frågar jag mig också? Vi får ofta läsa om hur de finlandssvenska fonderna ger stipendier för utbildningar, projekt och bostäder för att lösa lärarbristen. Kommunernas egen finansiering uteblir däremot nästan helt. Hur kan det finnas oändligt med pengar för till exempel metron, men inte en cent för att göra något åt klasslärarbristen?
Den personliga ekonomin kan inte hänga på övertimmar, eftersom dimensioneringen är tänkt som så att en fylld undervisningsskyldighet är att jobba 100 %. Förutsättningen för en tillräcklig lön kan inte vara övertimmar, för vi måste vara måna om att hålla arbetsbelastningen på en hållbar nivå. Detta leder till att många våra unga nyutexaminerade lärare i huvudstadsregionen endast kan drömma om att arbeta och leva där.
Den som följt med rapporteringen i denna tidning har säkert lagt märke till att det finns löneglidningar mellan kommunerna då barnträdgårdslärarnas löner jämförs. Det intressanta här är att det är kommunerna utanför huvudstadsregionen som betalar betydligt högre lön. Kan det bero på att det där finns ett politiskt intresse för att ha behörig personal?
Att säga ”vi kan inte höja lönerna” är att acceptera att det finns obehöriga lärare i den egna kommunens skolor. Nu gäller det att våga bryta konsensus och lyfta in lön som en spelbricka i rekryteringen av behöriga lärare.
Leave a Reply