Ord för ord: Hur få ordning på detta?

Ibland funderar jag över vad intressebevakning innebär konkret. Hur dåligt ska saker och ting ligga till innan det vi lyfter fram tas på allvar? Hur ska vi få allmänheten att inse att dagens skola behöver resurser för att kunna leverera det styrdokumenten kräver av oss som lärare och rektorer? Som organisation måste vi bli bättre på att föra en aktiv och lösningsfokuserad dialog kring skolan och få allmänheten att inse att dagens skola behöver resurser föra att kunna leverera.

Tidigare i år utförde vi en undersökning tillsammans med OAJ om hur trestegsstödet fungerar. Undersökningen var omfattande, men detta var i symmetri med den omfattande och komplexa helhet trestegsstödet innebär för skolan.
Endast tre procent av lärarna och rektorerna i grundskolan anser att resurserna för att uppfylla det så kallade trestegsstödet är tillräckliga och hela 34 procent anser att de är bristfälliga. Dessutom är skillnaderna mellan skolorna stora.
Över 90 procent av lärarna anser att arbetstiden har ökat i och med trestegsstödet. Det är framför allt uppgörandet av pedagogiska dokument som tar tid. Samtidigt som hela 87 procent av lärarna anser att undervisningsgruppens storlek inte anpassats efter antalet elever inom allmänt eller intensifierat stöd.
För att trestegsstödet ska kunna förverkligas måste grundfinansieringen hel enkelt ökas. Svårare än så är det inte!
På basis av resultaten tog vi fram åtta åtgärdsförslag.
Åtgärdsförslagen är: resurser, att lärartäthet regleras via lag, möjlighet till olika pedagogiska lösningar, större befogenheter för övervakning till Regionförvaltningsverket, förenkla skrivningarna kring det mångprofessionella samarbete, förenkla processerna kring dokumentering, arbetstid för uppgörandet av dokument samt utbildning och fortbildning
I samband med kommunalvalet gavs utbildningen stor uppmärksamhet av många partier och kandidater. Glädjande många politiker visade förståelse för argumentationen kring en kvalitativt god undervisning. Nu är det dags att komma upp till bevis. Är de kommunala beslutsfattarna på riktigt intresserade att ta itu med utbildningsfrågor och kvaliteten i undervisningen?
Jag har full förståelse och respekt för alla som känner av den stora arbetsbelastningen bland annat trestegsstödet gett. Men samtidigt funderar jag på om min visa om trötta och utarbetade lärare längre har nån effekt. Borde vi byta spår och föra fram allt det vi som lärare och rektorer vill ge barnen och ungdomarna, men som de nu går miste om?
Vi lärare och rektorer vill ge barn och ungdomar det som de har rätt att få. En högklassig undervisning som utgår från varje elevs individuella behov.
Korsdraget som uppstår mellan verkligheten och strävansmålen tar bort glädjen i lärarnas arbete. En glädje som vi måste blåsa liv i innan det är för sent.