För den brittiska läraren Lucy Crehan räckte det inte att läsa om hur skolsystemen i länder med goda resultat fungerar. Hon ville se själv. Alltså besökte hon Finland, Kanada, Japan, Shanghai och Singapore och sammanfattade sina intryck i en bok, som i svensk version heter Cleverlands – vad skapar utbildning i världsklass?
Det är ju knappast en nytt att utländska observatörer gärna kollar in vad Finland har att erbjuda inom utbildningen, så Crehans bok lär nog inte bli en kioskvältare hos oss. Men det oaktat finns det ett intresse i att kolla vad Crehan har kommit fram till, även om hennes analys bygger på ett utifrån-perspektiv.
Finland får många positiva omnämnanden, omtalar skolvarlden.se. Sidan publicerar en intervju med Crehan, som lyfter fram den högkvalitativa och breda förskolan i vårt land. Så här låter det när hon jämför småbarnspedagogiken för de yngre barnen:
– I England börjar barnen i skolan när de är fyra eller fem år gamla, och det ställs ganska höga akademiska krav på dem redan från början. I Finland å andra sidan har de en högkvalitativ förskola med en mycket bredare läroplan som handlar om att utveckla barnen som individer, deras sociala färdigheter och andra förakademiska färdigheter de kommer att behöva längre fram, anger Crehan.
Utbildningens marknadsmånglare i vårt land måtte klappa i händerna av förtjusning, när de tar del av Crehans resonemang. För just så här vill man sälja in bilden av den finländska utbildningen.
Småbarnspedagogiken ses av många koryféer som ett präktigt palats och som en stabil grund för barnets fortsatta strävanden. Men i praktiken är palatset ett rangligt skjul, som nödtorftigt lappas då det behövs.
Systemet är förnuftigt, men alla system behöver operatörer. I detta fall lärare inom småbarnsfostran, som tidigare benämndes barnträdgårdslärare. Utbildningen av dessa håller för all del måttet, men det stora problemet är bristen på bristen på behörig personal som beror på de låga lönerna.
Personalbristen leder till att lagens bokstav om personaltätheten förblir endast en bokstav, men inte verklighet. I kölvattnet följer för personalens del återkommande sjukledigheter, utmattning och branschbyte.
Kommunerna i huvudstadsregionen har tvingats öppna sina börsar och höjer lönerna för lärarna inom småbarnspedagogiken. Vanda var först ut med sitt besked om löneförhöjningar och andra har följt exemplet. I runda tal har förhöjningarna handlat om summor kring 200 euro per månad.
Delvis handlar det om avtalsenliga förhöjningar, men kommunerna pumpar också in egna pengar.
Det är viktigt att diskutera ramarna för småbarnspedagogiken, men minst lika viktigt är att lyfta fram människorna som ser till att systemet fungerar.
De anställda ska inte behöva suga på ramarna, utan de är värda skäliga löner. De nu aktuella löneförhöjningarna är inte slutet på en process, men nog en bra början på uppvärderingen av lönerna inom den kommunala sektorn.
Leave a Reply