Studentexamen ska öppna portarna till högskolestudier. Urvalsprov blir inte längre aktuella, om undervisnings- och kulturministeriet lyckas genomdriva sin vision om effektivare studier i universitet och högskolor. Mellanåren försvinner och studerandena ska ut i arbetslivet så snabbt som möjligt.
Enligt högskolornas resultatavtal 2017-2020 tar universiteten och yrkeshögskolorna senast år 2018 i bruk studerandeurval som inte förutsätter långvariga förberedelser av sökandena. Dock undantas kultur- och konstbranscherna.
Många ställer sig tvivlande till reformen, som har varit aktuell i flera år
En central grund för kritiken har varit att antagningen till högskolorna sker på väldigt varierande sätt. Alla kan inte dras över samma kam, vilket rätt långt har sin upprinnelse i att bilden är synnerligen blandad då man ser till olika utbildningars attraktionskraft.
Klasslärarutbildningen utgör ett exempel. Utbildningen är ett attraktivt förstahandsval och på finskt håll räknar man grovt med att ca 10 procent av sökandena når fram.
Det finns många andra områden som är eftertraktade. Många bli vill läkare, jurister och arkitekter, om man ska nämna några utbildningsområden. Alltså använder sig universiteten av urvalsprov, som syftar till att sålla agnarna från vetet.
Men det finns också humanistiska och tekniska högskoleutbildningar, som mer eller mindre tar emot alla hugade studerande.
Inom de mest attraktiva områden finns en vildvuxen flora av omfattande och ofta även dyra prepkurser. Det är inte ovanligt att ungdomar satsar stora pengar och många år på att nå en studieplats inom de mest eftertraktade utbildningarna.
Om det går så att studentexamen blir saliggörande torde detta innebära för t.ex. den juridiska och medicinska utbildningen att endast laudaturbetyg duger för att vinna inträde. Också av klasslärarstuderandena förväntas utmärka studentbetyg.
Men hur mäts motivationen, engagemanget och lämpligheten för bl.a. läraryrket? Eller är liknande ting ointressanta i en ekvation, som i första hand bygger på effektivitet?
Ytterligare är det värt att se på gymnasiets roll i sammanhanget.
Gymnasiet är en teoretisk skolform, som förbereder studerandena för högskolestudier. Men gymnasiet har samtidigt också en stark allmänbildande funktion och alla studerande har ju faktiskt inte siktet inställt på högre studier. En del söker sig vidare till yrkesutbildning på andra stadiet.
Redan nu präglas arbetet i gymnasierna väldigt starkt av studentexamen. Gymnasiet kan i framtiden reduceras till en treårig prepkurs, om studentexamen ges än större emfas.
Det betyder sannolikt att månglarna, som tidigare har skott sig på prepkurser efter gymnasiet, byter fokus. Inte nog med att läromedelskostnaderna på andra stadiet redan nu är dryga. Kostnaderna, och för all del också pressen på studerandena, kan skjuta i höjden ifall extra och avgiftsbelagda prepkurser inför studentexamen blir en del av gymnasiernas vardag.
Leave a Reply