Hur länge håller vår modell?

– Det är viktigt att skilja mellan kommersialisering och privatisering, manade professor Lisbeth Lundahl på en nordisk konferens i Oslo nyligen. Hon har fördjupat sig i frågan och benade ut olika dimensioner, då det gäller utbildningen som handelsvara.

De nordiska länderna, som i många avseenden liknar varandra mycket, skiljer sig från varandra i fråga om privatiseringen och kommersialiseringen av utbildningen. Sverige är ensam om att öppna för kommersialisering av grundskolan och gymnasieskolan, medan de andra länderna är rätt återhållsamma.
Är privatisering av ondo? Nej, inte nödvändigtvis resonerar man i Danmark, där det av tradition finns en uppsjö privatskolor.

– Alla har en sak gemensam: alla skolor har uppstått som en protest av något slag, kunde Uffe Rostrup, ordförande för FSL ( Frie Skolers Laererforening) upplysa. Det kan handla om religiös eller politisk övertygelse, som ligger som grund för etableringen av dessa privatskolor. Under de senaste åren har det dock handlat om föräldrarnas protester mot indragningen av skolor. Föräldrakooperativ har tagit över driften och skolorna har fortsatt som förr. Kommunala skolor blev över en natt privata.

I Danmark är varje privatskola olik och lagstiftningen känner inte till vare sig vinstintresse eller möjligheter till skolkoncerner.

Den danska verkligheten ligger ljusår från den verklighet, som finns i skolvärlden i Sverige. I många fall drivs friskolekoncerner, som har riskkapitalbolag som ägare. Målet är ofta att driva skolor med vinst.
Island har redan smakat på privatisering och kommersialisering, medan det också i Norge finns ett politiskt intresse för att öka antalet privata skolor.

I Finland finns för all del en del privata skolor, som får statligt understöd. Deras existens vilar oftast på en historisk eller pedagogisk grund. De får inte syfta till att eftersträva vinst.
Det är intressant att notera att det inte finns någon nämnvärd politisk opinion, som skulle driva frågan om att krossa det mer eller mindre kompakta kommunala monopolet inom den grundläggande utbildningen. Sållningen av influtna ansökningar om att driva privata skolor är tuff och följaktligen ökar antalet privata skolor synnerligen sparsamt.

Orsaken till det allmänna politiska ointresset finns stor del i de finländska PISA-framgångarna. Vår skolmodell har varit framgångsrik. Det är en öppen fråga hur och när debatten om alternativ till de kommunala skolorna får vind i seglen också hos oss. Hur länge duger PISA-resultaten som motiv för att hålla fast vid status quo? Vad händer om resultaten ytterligare försämras?

C-E Rusk