Category: Uttalanden

I propositionen föreslås det att kommunens skyldighet att utarbeta en lokal plan för småbarnspedagogik stryks ur lagen om småbarnspedagogik genom att 22 § i lagen om småbarnspedagogik upphävs. Enligt förslaget är kommunen i fortsättningen inte skyldig att utarbeta en lokal plan för småbarnspedagogik, men kan fortfarande utarbeta en sådan plan.

Finlands svenska lärarförbund anser att skyldigheten för kommunerna att utarbeta en lokal plan för småbarnspedagogik ska kvarstå då dessa är viktiga med tanke på att utveckla kvaliteten på småbarnspedagogiken och kan trygga en jämlik småbarnspedagogik då en del kommuner med stor sannolikhet kommer att fortsätta utarbeta sina lokala planer trots att skyldigheten skulle avskaffas.

I lagen om småbarnspedagogik definieras småbarnspedagogiken som en planerad och målmedveten helhet av fostran, undervisning och vård, där pedagogiken betonas särskilt. Lokala planer för småbarnspedagogik spelar en viktig roll i planeringen av småbarnspedagogiken och bör därför inte avskaffas.

Lokala planer för småbarnspedagogik kan ses som både ett dokument som specificerar grunderna för småbarnspedagogik, men det kan också ses som ett viktigt verktyg som centralt sammanställer innehåll som styr genomförandet av den lokala småbarnspedagogiken. Därmed är den lokala planen även ett viktigt verktyg i arbetet för daghemsföreståndare, för lärare inom småbarnspedagogik och för speciallärare inom småbarnspedagogik. Deras uppgift är att säkerställa att grunderna för planen för småbarnspedagogik och barnets individuella småbarnspedagogiska plan konkretiseras till planerad verksamhet i daghemmet. Detta arbete stöds av den lokala småbarnspedagogiska planen.

I propositionen konstateras att om sådana kommuner där det har konstaterats att den lokala planen för småbarnspedagogik fungerar slutar utarbeta planen när skyldigheten upphör, kan slopandet av skyldigheten ha negativa konsekvenser för kvaliteten på småbarnspedagogiken. Slopandet av skyldigheten kan också försätta barn och barnfamiljer i en ojämlik ställning, om endast en del kommuner gör upp lokala planer för småbarnspedagogiken

Vidare konstateras i propositionen att slopandet av planeringsskyldigheterna för småbarnspedagogiken kan som helhet betraktat ha negativa konsekvenser för kvaliteten på småbarnspedagogiken och tillgodoseendet av barnets bästa. De eventuella negativa konsekvenserna kan accentueras särskilt i fråga om barn i svagare ställning, såsom till exempel barn med utvecklingsstörning.

Finlands svenska lärarförbund anser att de föreslagna slopande av normer inte tjänar sitt syfte utan snarast är ett sätt att skära i finansieringen av småbarnspedagogiken utan att mängden arbete de facto minskar.

Finlands svenska lärarförbund vill poängtera att en del av de remissinstanser som förhöll sig kritiska till upphävandet av 22 § i lagen om småbarnspedagogik ansåg att genomförandet av de lokala planerna för småbarnspedagogik bör utvecklas i stället för att slopa skyldigheten att utarbeta sådana planer.

Finlands svenska lärarförbund anser att skyldigheten för kommunerna att utarbeta en lokal plan för småbarnspedagogik ska kvarstå då dessa är viktiga med tanke på att utveckla kvaliteten på småbarnspedagogiken och kan trygga en jämlik småbarnspedagogik då en del kommuner med stor sannolikhet kommer att fortsätta utarbeta sina lokala planer trots att skyldigheten skulle avskaffas. Om skyldigheten att uppgöra en lokal plan skulle avskaffas skulle sannolikt kommunerna ändå se sig tvungna till att uppgöra andra preciserande planer för att styra den lokala småbarnspedagogiska verksamheten. Detta skulle säkert gälla i synnerhet i de kommuner där det råder en stor brist på behöriga lärare inom småbarnspedagogik.

I propositionen föreslås det dessutom att skyldigheten att rapportera om personalens fortbildning ska lättas genom att punkt 5 i 70 § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik upphävs. Om förslaget genomförs innebär det att uppgifter om personalens fortbildning inte längre skulle registreras. Detta skulle innebära att Statistikcentralen inte längre skulle få dessa uppgifter för statistiska ändamål och att Nationella centret för utbildningsutvärdering (Karvi) inte längre skulle få bakgrundsinformation till det verktyg som används för utvärdering av fortbildningen inom småbarnspedagogiken.

Finlands svenska lärarförbund motsätter sig förslaget. Det är viktigt att den i lagen om småbarnspedagogik föreskrivna fortbildningsskyldigheten, som finansieras med offentliga medel, uppfylls. FSL anser att det är av stor betydelse att det finns nationell information tillgänglig, särskilt om sådan fortbildning på universitetsnivå som anordnas av högskolor.

Enligt lagen om småbarnspedagogik ska den som anordnar och tillhandahåller småbarnspedagogik se till att personalen inom småbarnspedagogiken deltar i tillräcklig fortbildning för att upprätthålla och utveckla sin yrkesskicklighet. Fortbildning innebär utbildning som upprätthåller yrkesskickligheten och utvecklar kompetensen och som har anknytning till den anställdes arbetsuppgifter inom småbarnspedagogiken. I regeringens proposition anges att uppskattningsvis endast cirka 40 procent av personalen inom småbarnspedagogiken årligen deltar i fortbildning och deltar i genomsnitt i tre utbildningar. Genom att hålla kvar skyldigheten att rapportera om fortbildningen kan man komma åt dessa missförhållanden och trygga fortbildningen för lärarna inom småbarnspedagogik. I propositionen nämns också att det är sannolikt att aktörerna inom småbarnspedagogiken själva fortsätter att lokalt följa upp hur personalen deltar i fortbildningar detta innebär att de tänkta inbesparingarna i verkligheten inte förverkligas då en del av arbetsuppgiften till en del kvarstår.

Finlands svenska lärarförbund anser att de föreslagna slopande av normer inte tjänar sitt syfte utan snarast är ett sätt att skära i finansieringen av småbarnspedagogiken utan att mängden arbete de facto minskar.

Att binda lärarnas löneutveckling till exportbranschens löneförhöjningar och i praktiken sätta ett tak för hela den offentliga sektorns löner är ett stort hot mot hela välfärdssamhället. Att man lagstiftningsvägen fråntar möjligheten att förhandla om en rättvis löneutveckling är att inskränka de medborgerliga rättigheterna.

– I kvinnodominerade branscher som vår, har lönerna länge släpat efter. Att sätta den allmänna linjen som en övre gräns för den offentliga sektorns löneförhöjningar är ett allvarligt ingrepp som försämrar attraktionskraften till läraryrket och många andra samhällsbärande branscher, säger Inger Damlin, ordförande för FSL.

I över ett års tid har FSL och hela lärarfacket kritiserat regeringens arbetsmarknadsreformer och poängterat vilka negativa effekter en exportdriven lönemodellen innebär för undervisningssektorn.

– Att lönerna fortsätter släpa efter är usel marknadsföring för vår bransch som redan nu hotas av lärarbrist. En sämre attraktionskraft till läraryrket riskerar tillgången och kvaliteten på utbildningen, säger Damlin.

Kritiken har också varit högljudd från andra fackförbund. Även justitiekanslern, jämställdhetsombudsmannen och rådet för bedömning av lagstiftningen har ifrågasatt de ekonomiska effekterna av reformen och kritiserat hur riksmedlarens förhandlingsutrymme inskränks.

Exportmodellen gör lönenivån till en valfråga

Trots manifestationer, strejker och tappra förhandlingsförsök väljer nu regeringen att pressa igenom en reform lagstiftningsvägen.

– Vi är mycket besvikna över regeringens ovilja att lyssna på arbetstagarna, säger Damlin.

Regeringen rubbar en lång tradition på den finländska arbetsmarknaden och gör i och med exportmodellen lönefrågan politisk. Det här kommer att färga debatten under vårens kommunalval.

– Lönenivån måste förbli en förhandlingsfråga, inte något som dikteras av politikerna. Det finns upprepade exempel på hur misslyckat det är när politiker blandar sig i lönenivåerna och vi vill inte att man gör samma misstag än en gång, säger Damlin.

För mer information:

Inger Damlin, ordförande för FSL
inger.damlin@fsl.fi
tfn 040 089 7300

Mirjam Heir-Lindström, kommunikatör
mirjam.heir-lindstrom@fsl.fi
tfn 040 686 9959

Finlands svenska lärarförbund FSL understöder inte förslaget om att ändra gymnasielagen så att utbildningsanordnarens skyldighet att årligen utarbeta en plan för hur undervisningen ordnas i praktiken slopas. FSL stöder inte heller förslaget om att slopa skyldigheten för utbildningsanordnaren att regelbundet utreda de studerandes vårdnadshavares synpunkt på läroanstaltens och utbildningsanordnarens verksamhet.

Den plan som årligen görs upp i gymnasierna för hur undervisningen i praktiken ordnas under läsåret och som grundar sig på den lokala läroplanen är ett viktigt lokalt styrdokument. I läsårsplanen bestäms om det allmänna ordnandet av undervisningen, undervisningstimmarna, arbetstiderna, temadagar, studieresor och andra avvikande undervisningsarrangemang. I läsårsplanen bestäms också om studerandenas självständiga studier och om utbildningsanordnarens samarbete och om anskaffning av utbildning. I planen bestäms också om andra behövliga ärenden som anknyter till ordnandet av undervisningen. Genom att godkänna läsårsplanen godkänner utbildningsanordnaren det enskilda gymnasiets plan på hur utbildningen ordnas under läsåret.

Det föreslagna slopandet av läsårsplan och den minskade finansieringen skulle i verkligheten vara en nedskärning i finansieringen av utbildningen. Uppgiften skulle i verkligheten kvarstå oförändrad medan finansieringen skulle minska.

Läsårsplanen är ett centralt dokument för att leda verksamheten på läroanstalten, det styr planeringen av tidsanvändningen och hur gymnasiets resurser fördelas. Utvärderingen av den egna verksamheten görs utgående från läsårsplanen. Slopandet av kravet på en läsårsplan leder inte till att en motsvarande plan inte skulle krävas för att bedriva verksamheten på läroanstalten. Det föreslagna slopandet av läsårsplan och den minskade finansieringen skulle i verkligheten vara en nedskärning i finansieringen av utbildningen. Uppgiften skulle i verkligheten kvarstå oförändrad medan finansieringen skulle minska.

FSL anser att samarbetet mellan hemmen och skolan är nödvändig. Som en del av detta samarbete är det viktigt att utbildningsanordnaren regelbundet utreder de studerandes vårdnadshavares åsikter om läroanstalten och om utbildningsanordnarens verksamhet. Så som det också i motiveringarna till lagförslaget förs fram är det av betydelse för utvecklandet av skolsamfundet att man utreder vårdnadshavarnas åsikter om läroanstaltens verksamhet. Det konstateras alltså i motiveringarna till lagförslaget att det är viktigt att detta görs men samtidigt vill man inte stifta om detta i lagen utan låta utbildningsanordnare besluta om hur detta görs. Detta används sedan som grund för att minska på finansieringen av gymnasieutbildningen. Här igen kvarstår uppgiften medan finansieringen minskas.

Syftet med regeringsprogrammet för statsminister Petteri Orpo är att göra det möjligt att avlägga studentexamen på engelska enligt strikt avgränsade kriterier, att skapa riksomfattande kriterier för gymnasiediplom samt att möjliggöra att ett obligatoriskt studentexamensprov ersätts med gymnasiediplom. Dessutom förtydligas stödet för lärande och stödkedjan förenhetligas från småbarnspedagogik till andra stadiet. Som en del av stödet för lärandet föreskriver regeringen om gymnasieelevernas rätt till stödundervisning för att säkerställa ett tillräckligt stöd för varje studerande att avancera i gymnasiestudierna. Avsikten är också att reformera finansieringssystemet för gymnasieutbildning så att det bättre motsvarar kostnaderna för anordnandet av gymnasieutbildning.

 

1. Allmänna iakttagelser om förslaget

 

“FSL håller som viktigt att gymnasieutbildningen är tillgänglig även då årskullarna minskar, vilket är syftet med att ändra lagstiftningen om finansieringen av gymnasieutbildningen.”

FSL anser att målsättningarna i regeringsprogrammet, om att säkerställa en bred allmänbildning och att gymnasieutbildningen ska ge en god grund för vidare studier, är viktiga och förbundet understöder detta. Viktigt är att se gymnasieutbildningen som en egen utbildningsform och att man utvecklar den som sådan.

FSL håller som viktigt att gymnasieutbildningen är tillgänglig även då årskullarna minskar, vilket är syftet med att ändra lagstiftningen om finansieringen av gymnasieutbildningen. Det är dock viktigt att följa med hur de föreslagna ändringarna kommer att påverka gymnasienätet i framtiden.

 

2. Förslagen gällande rätt till stöd för lärande och specialundervisning

 

“FSL vill betona att det är viktigt att följa med hur studerandenas rätt till stödundervisning och specialundervisning förverkligas och hur väl finansieringen motsvarar behovet. Tillgången på speciallärare måste också tryggas.”

FSL stöder förslaget att i 28 § stadga om studerandenas rätt till stödundervisning. Det är viktigt att studerandena med låg tröskel kan få tillräckligt med stödundervisning, i rätt tid och av rätt kvalitet så att studierna kan fortskrida och att studerandena får de färdigheter de behöver för fortsatta studier. Enligt förslaget ska studerandena få sådan stödundervisning, sådan handledning och sådant stöd som den studerande behöver för att avlägga gymnasiets lärokurs. Redan nu ges stödundervisningen av ämnesläraren medan handledning och annat stöd ges av specialläraren. Då man nu preciserar lagen då det gäller studerandens rätt till stöd borde denna praxis formaliseras också genom lagstiftning.

FSL understöder förlaget om att det stöd som speciallärare ger som en del av stödet inte föreslås kräva administrativa beslut. Detta försnabbar tillgången till stöd för den studerande och bidrar till att inte öka på byråkratin inom utbildningen.

I 28 a § föreslås det stadgas om studerandens rätt till specialundervisning. FSL anser det viktigt att information om det stöd som studeranden fått inom det särskilda stödet och beslutet om särskilt stöd inom den grundläggande utbildningen når gymnasiet. Detta tryggar också studerandenas rätt att genast få det stöd och den eventuella specialundervisningen de behöver genast då studierna inleds. I förarbetena till lagen nämns det att stödåtgärderna genomförs som ett samarbete med undervisnings- och handledningspersonalen. Det föreslås att specialundervisningen ges av specialläraren. FSL ser skäl att precisera lagstiftningen så att stöd i enskilda ämnen ges av ämneslärare medan koordineringen av stödet och specialundervisningen sköts av specialläraren.

Specialläraren kan inte inom ramen för sin utbildning få en sådan ämneskunskap i de ämnen och ämneshelheter som undervisas i gymnasiet som motsvara kravet i gymnasiet. Det kan också vara skäl att precisera vem som bedömer den studerandes prestation, att är det ämnesläraren eller lärarna tillsammans med specialläraren. En precisering av vad specialundervisningen innebär kan ges i läroplansgrunderna.

FSL vill betona att det är viktigt att följa med hur studerandenas rätt till stödundervisning och specialundervisning förverkligas och hur väl finansieringen motsvarar behovet. Tillgången på speciallärare måste också tryggas.

I 28 b § föreslås stadgas om beslut om specialundervisning. FSL det som positivt att utbildningsanordnare på anhållan av eller efter en viljeyttring från den studerande ska fatta ett överklagbart beslut om specialundervisning. Av beslutet anser FSL att det borde framgå längden, mängden och kvaliteten av den specialundervisning som den studerande är berättigad till utgående från beslutet. FSL ser det också som positivt att man genom lagstiftning vill trygga informationsgången från den grundläggande utbildningen till gymnasieutbildningen, så att information om beslut om särskilt stöd inom den grundläggande utbildningen når anordnarna av gymnasieutbildning. Detta tryggar en jämlik behandling av studerandena i gymnasierna i landet.

 

3. Förslagen gällande finansiering av gymnasieutbildningen

 

“För att den grundläggande utbildningen också ska kunna vara en attraktiv arbetsplats krävs att lärarna får sina undervisningstimmar fyllda. Om förutsättningen för detta har varit undervisningstimmar i gymnasiet är kopplingen viktig att ta i beaktande även i fortsättningen.”

För FSL är det viktigt att gymnasieutbildningen är tillgänglig även då årskullarna minskar, vilket också är syftet med skrivningarna i regeringsprogrammet och lagförslaget som nu är på utlåtanderunda. Det är dock viktigt att följa med hur de föreslagna ändringarna kommer att påverka gymnasienätet i framtiden. Förslaget tryggar gymnasieutbildningen i de kommuner som till sin struktur uppfyller kriterierna uppsatta utgående från fjärrortstalet. Det är bra. Den föreslagna finansieringsmodellen känner också igen gymnasieutbildningen i de så kallade språköarna och på så sätt är till för att trygga tillgången på gymnasieutbildning.

Förslaget tar inte i beaktande att många av de mindre gymnasierna har gemensamma lärare med den grundläggande utbildningen i kommunen. Då det föreslagna ändringarna i finansieringen av gymnasieutbildningen kommer att innebära lägre statsandelar för en del av de gymnasier med färre än 200 studerande som har gemensamma lärare med den grundläggande utbildningen är det skäl att granska hur finansieringen kommer att påverka möjligheterna att ordna undervisningen. Då avser FSL både den grundläggande utbildningen och gymnasieutbildningen. För att den grundläggande utbildningen också ska kunna vara en attraktiv arbetsplats krävs att lärarna får sina undervisningstimmar fyllda. Om förutsättningen för detta har varit undervisningstimmar i gymnasiet är kopplingen viktig att ta i beaktande även i fortsättningen. De föreslagna ändringarna ska trygga tillgången på gymnasieutbildning även i framtiden och då måste man följa med vilka konsekvenserna av en minskad finansiering har för både ordnandet av den grundläggande utbildningen såväl som gymnasieutbildningen.

 

4. Förslagen gällande gymnasieutbildning på engelska, antagning som studerande och studentexamen

 

“Det är bra att man i lagförslaget förutsätter att det i studentexamensprovet också ska ingå provet i svenska eller finska som andra språk (S2/R2). Detta gynnar integreringen och förbättrar också möjligheterna för vidare studier i Finland.”

FSL anser förslaget gällande gymnasieutbildning på engelska, antagning som studerande och studentexamen som väl genomförbart. Lagen tryggar gymnasieutbildningen på de två nationalspråken då man begränsar rätten till engelskspråkig utbildning till en liten mängd studerande. Det är bra att man i förslaget klart definierat antagningsgrunderna till den engelskspråkiga gymnasieutbildningen. Hänvisningarna till tidigare skolspråk är bra. Även förslaget om när en som söker till engelskspråkig utbildning ska anses ha, genom att bo i Finland, inhämtat tillräckliga kunskaper i finska eller svenska för att det ska kunna förutsättas att de får sin gymnasieutbildning på något av landets nationalspråk är bra.

Det är bra att man i lagförslaget förutsätter att det i studentexamensprovet också ska ingå provet i svenska eller finska som andra språk (S2/R2). Detta gynnar integreringen och förbättrar också möjligheterna för vidare studier i Finland.

Då det gäller kostnaderna för att förverkliga gymnasieutbildningen och studentexman på engelska blir kostnaderna per examen höga då antalet studerande och examinander kommer att vara lågt. Det faktum att läromedel nu också ska produceras på engelska får inte äventyra produktionen och tillgången på svenskt läromedel. Påpekas bör att det inte hör till lärarens tjänsteuppgifter att tillverka läromedel för studerandena. Då det gäller proven i studentexamen kan det vara utmanande att kunna framställa prov som är jämbördiga på tre språk.

FSL understöder också förslaget om kriterierna för vilka studeranden som har rätt att delta i studentexamensproven på engelska.

 

5. Förslaget gällande studentexamensprovet i konst- och färdighetsämnen

 

“Om provet utförs under en extra studentexmansprovsdag innebär det ett ökat antal övervakningar för lärarna, vilket bör beaktas.”

FSL understöder förslaget om att införa ett prov i konst- och färdighetsämnen i studentexamen. Av förslaget framgår dock ännu inte klart vad detta i praktiken kommer att innebära för gymnasierna. Om provet utförs under en extra studentexmansprovsdag innebär det ett ökat antal övervakningar för lärarna, vilket bör beaktas. Likaså det ökade antalet prov som ska preliminärt granskas vid gymnasiet. Detta bör beaktas i finansieringen av gymnasierna.

Om gymnasiediplomet förverkligas i samband med den normala undervisningen av gymnasiets lärokurs i konst- och färdighetsämnen kommer detta att minska på undervisningen i konst- och färdighetsämnena. Nu har gymnasiediplomen förverkligats utöver den normala undervisningen som skilda studieavsnitt skilda kurser.

FSL anser det viktigt att då dessa gymnasiediplom utvecklas, att det görs i samarbete med tredje stadiets utbildning så att dessa diplom också kan vara en del av antagningskriterier till tredje stadiets utbildning.

 

6. Förslaget gällande uppdragsutbildning

FSL understöder de föreslagna tilläggen till 9 § om uppdragsutbildning.

Barn och ungas mående har länge varit en fråga som bekymrat skolsamfundet och där behovet av insatser är stort. Regeringen har aviserat att man vill införa så kallade hybridenheter för att hjälpa och stöda unga som på grund av till exempel psykisk ohälsa inte är i skolskick.

– Det finns ett uppenbart behov av en skolform för elever- och studerande som inte är mottagliga för den normala undervisningen. Så sent som i höstas diskuterade vårt fullmäktige en motion kring just det här, säger FSL:s fullmäktigeordförande Christoffer Sourander.

Det finns barn och unga idag som är i behov av ett omfattande mångprofessionellt stöd för att klara av skolgången och där vård är en förutsättning för lärandet. Hybridenheter kunde fungera som en koordinerande institution med ansvar för den här uppgiften men förutsättning är att tillgången på svenskspråkiga enheter kan garanteras.

Behovet av lösningar för den här gruppen barn och unga har varit akut en längre tid.

– Det måste vara snabbt och smidigt att få en plats. Vi behöver inte fler instanser på pappret med oöverkomliga avstånd eller långa köer, konstaterar Sourander.

Behovet av lösningar för den här gruppen barn och unga har varit akut en längre tid. Skolans personal har inte förutsättningar att hantera deras utmaningar och deras närvaro i skolan kan orsaka otrygghet och skapa en stökig lärmiljö.

– Skolan ska vara en trygg plats där alla har rätt att växa till sin fulla potential. För att kunna garantera det här behöver vi mindre undervisningsgrupper och ett ökat samhällsstöd när det kommer till barn och ungas mående.

 

Elev- och studerandevårdens framtid

Regeringen utreder möjligheten att flytta elev- och studerandevården tillbaka till kommunerna. FSL:s fullmäktige understöder att frågan utreds.

Förbundet har varit kritiskt till flytten från första början, eftersom man anser att samarbetet gynnas av att stödtjänsterna finns så nära elever, studerande och personal som möjligt.

Lärarfacket OAJ:s undersökning tidigare i vår, bekräftar farhågorna; över hälften av de som jobbar inom grundskolan upplever att samarbetet med elev- och studerandevården har försämrats i och med flytten från kommunerna till välfärdsområdena. En sannolik orsak är de allt längre avstånden mellan till exempel eleven och skolpsykologen men också den stora bristen på personal. Alarmerande få välfärdsområden kan möta det lagstadgade kravet på minst en skolpsykolog per 780 elever.

FSL:s fullmäktige tycker det är beklagligt att man bollar av och an med en så central stödfunktion.

– Att tro att en flytt tillbaka till kommunerna skulle lösa alla problemen, är att missa poängen, säger Sourander.

FSL:s fullmäktige efterlyser en bredare syn på hur skolan i samarbete med andra samhällsinstanser kan öka barn och ungas välbefinnande och förutsättningar att gå i skolan.

– Vi behöver en politisk förståelse för hur omfattande och komplex fråga vi diskuterar här. Framom kortsiktiga punktinsatser vill vi se resurser för långsiktiga och jämlika lösningar som ökar såväl den förebyggande verksamheten som den rätta vården när behov finns.

FSL:s fullmäktige är förbundets högsta beslutande organ bestående av 43 ledamöter från våra lokala lärarföreningar och studerandeförening.

För mer information:

Christoffer Sourander, FSL:s fullmäktigeordförande
csourand@gmail.com
tfn 050 534 6788

Mirjam Heir-Lindström, kommunikatör
mirjam.heir-lindstrom@fsl.fi
tfn 040 686 9959

 

FSL understöder förslaget om att ökningen av årsveckotimmar riktas i första hand till årskurserna 1 och 2. Timantalet i de lägre årskurserna är, så som det också av beredningen framgår, lågt även i en internationell jämförelse. Timantalet i de högre årskurserna och framför allt i årskurs 6 är redan nu ganska högt. En fördelning där två av de tre årsveckotimmarna fördelas till årskurserna 1 och 2 och en av timmarna till årskurserna 3–6 är därför motiverad och understöds av FSL.

Det ökade antalet årsveckotimmar ska användas till att stärka kunskaperna från grunden.  

Finlands svenska lärarförbund understöder förslaget om att ökningen av årsveckotimmar med tre görs utan att man utvidgar läroplanen. Förbundet anser det viktigt att de tre årsveckotimmarna används till att stöda, stärka och förbättra läsfärdighet, skrivfärdighet och räknefärdighet utan att utvidga läroplanen. Det ökade antalet årsveckotimmar ska användas till att stärka kunskaperna från grunden.  

Förbundet stöder förslaget om att det är genom lokala beslut inom de ramar som förordningen ställer som ökningen av årsveckotimmar genomförs. Utbildningsanordnaren kan utgående från hur man bäst förverkligar den lokala läroplanen avgöra var ökningen med två timmar i årskurserna 1–2 och med en timme i årskurserna 3–6 kommer bäst till godo med tanke på ökade kunskaper i basfärdigheterna läsning, skrivning och räkning.

Finlands svenska lärarförbund anser att en förutsättning för att utbildningsanordnaren kan motta höjda statsandelar ska vara en faktisk höjning av antalet årsveckotimmar undervisning eleverna erbjuds i den lokala timfördelningen.

Enligt beredningen till den föreslagna ändringen av timfördelningen beräknas kostnaderna för det ökade antalet årsveckotimmar uppgå till ungefär 20 miljoner euro. Dessa medel riktas till utbildningsanordnarna som ökade statsandelar. Finlands svenska lärarförbund känner en oror för att de utbildningsanordnare som redan nu identifierat behovet av att stöda basfärdigheterna och redan nu i sin timfördelning har ett större antal undervisningstimmar i modersmål och i matematik än förordningen om timfördelningen förutsätter kan komma att utnyttja den ökad finansieringen som ett sätt att spara. Om utbildningsanordnaren redan nu har timmar i de föreslagna ämnena (modersmål och litteratur och matematik) över det minimiantal undervisningstimmar timfördelningsförordningen förutsätter, kan utbildningsanordnaren ta emot de förhöjda statsandelarna utan att det faktiska antalet årsveckotimmar eleverna får undervisning ökar. Finlands svenska lärarförbund anser att en förutsättning för att utbildningsanordnaren kan motta höjda statsandelar ska vara en faktisk höjning av antalet årsveckotimmar undervisning eleverna erbjuds i den lokala timfördelningen.

Utlåtandet har avgetts på begäran av Undervisnings- och kulturministeriet. 

Educa är Nordens ledande utbildningsmässa med dryga 15 000 besökare ifjol. Programmet på scenen i Hörnan gör nedslag längs hela den finlandssvenska utbildningsstigen och bjuder både på kritisk diskussion och inspirerande samtal. På agendan är aktuella frågor kopplade till skola och bildning, bland annat det här:

• Finland efter fyra år – vilket bildningssamhälle ska vi se fram emot?
• Hur mår läsningen i Svenskfinland?
• Ett Finland med färre elever 2030 – var finns skolan då?
• Hälsa och trivsel i skolan – hur ska välfärden jobba de kommande åren?
• AI ur utbildningsperspektiv i dagens läge och tankar framöver
• Inkludering och tillgänglighetens betydelse i bildningen

Hela programmet finns publicerat här: educa.messukeskus.com

I Hörnan kan man lyssna till bland andra Finlands svenska lärarförbunds ordförande Inger Damlin, minister Anders Adlercreutz och neuropsykologen Åse Fagerlund.

Så gott som alla riksdagspartier är representerade i en paneldebatt på fredag förmiddag, där fokus ligger på regeringsprogrammets betydelse för utbildningssektorn. I andra program på scenen i Hörnan deltar Svenskfinlands främsta sakkunniga på teman som skolfrånvaro, demokratifostran och utbildning på andra stadiet.

Undervisningsminister Anna-Maja Henriksson inleder programmet i Hörnan på fredagen klockan 10.15.

Drygt 30 finlandssvenska organisationer, förlag och fonder deltar som utställare i Hörnan. Besökarna kan botanisera bland till exempel läromedel, projektidéer och färsk pedagogisk forskning.

Finlands svenska lärarförbund koordinerar Hörnan, med bidrag från Svenska kulturfonden, Svenska folkskolans vänner, Konstsamfundet och Stiftelsen Brita Maria Renlunds minne.

Inträdet till mässan är gratis, men man måste registrera sig som besökare på nätet eller vid entrén.

På vår Facebooksida sänder live från Hörnan med start klockan 13.45 på fredag eftermiddag. Läs mera här!

Välkomna!

#hörnan2024 #educa2024 

För mer information

Mirjam Heir-Lindström, kommunikatör
mirjam.heir-lindstrom@fsl.fi 040 686 9959