Category: På gång

Samplaneringen idag är resultatet av flera händelser. Innehållet i samplaneringen definieras av Kommunala arbetsgivarnas cirkulär som daterar sig ända tillbaka till år 1985. Först var det en timme samplanering i veckan och med tiden gick det från en till två och senare till tre timmar per vecka, och i samband med det steg även lönen eftersom arbetsmängden ökade. För bara några år sedan styrdes Finland av regeringen Sipilä som kom med besk medicin i form av ett konkurrenskraftsavtal. Konkurrenskraftsavtalet resulterade i tolv timmar samplanering till och i den vevan byttes systemet med ett visst antal timmar per vecka ut till det nuvarande systemet med årssamplanering.

Om du senare under läsåret vill kunna redovisa att din samplaneringstid är på väg att överskridas eller har överskridits räcker inte magkänslan.

Kollektivavtalet säger inte så mycket om innehållet i samplaneringen, däremot definierar kollektivalet mängden arbete. Till exempel kommunalt anställda lärare i grundskolan har högst 120h per läsår och i gymnasiet högst 101h. Det slås också fast att samplaneringen ska planeras, däremot finns inget krav på att bokföra hur arbetstiden används. Men att bokföra sin samplanering kan vara av värde ändå, speciellt eftersom arbetstiden egentligen inte kan överskridas. Om du senare under läsåret vill kunna redovisa att din samplaneringstid är på väg att överskridas eller har överskridits räcker inte magkänslan. I FSL:s app Lärarrummet kan du till exempel på ett enkelt sätt följa upp hur din samplanering används.

Med en tydlig uppföljning kan du visa för din förman att samplaneringstiden håller på att ta slut och den planering man gjort inför läsåret bör ändras. Det första alternativet är alltid att försöka ta bort timmar från eller omallokera timmar i den planering som gjorts inför läsåret och på det sättet få mängden timmar att räcka till på läsårsnivå. Arbetsgivaren har ett ansvar för att reagera om det är tydligt att arbetstiden håller på att överskridas.

Enligt mig borde synen på samplaneringen inte utgå från att varje lärare har x antal timmar. I stället borde man utgå från frågan om vad vi vill åstadkomma med arbetstiden? Om 20 lärare har 120 timmar har ju skolan totalt 2400 samplanering. Vad vill vi utveckla med hjälp av dessa timmar? Vilka projekt har vi? Vilket läsårstema kräver samplanering? Hurudana team kan tillsammans utveckla undervisningen eller andra arbetssätt i skolan?

Hur stor andel av samplaneringen ska egentligen bindas till schemalagda möten, så kallad bunden samplanering? På den frågan finns inget enkelt svar. 

Vi kommer inte heller ifrån att det måste tilldelas en tillräckligt stor bit av samplaneringen till kontakt med hemmet, sektoröverskridande samarbeten inom elevvården och en hel del annat. Just här finns, åtminstone om jag ser till typen av frågor som kommer till mig, en av utmaningarna med samplaneringen.

Hur stor andel av samplaneringen ska egentligen bindas till schemalagda möten, så kallad bunden samplanering? På den frågan finns inget enkelt svar. Varje skola har rätt att använda samplaneringen som den vill, arbetsgivaren, i princip rektorn bestämmer hur arbetstiden används. Däremot är det ju mer än önskvärt att planeringen av samplaneringen sker i samarbete och dialog med lärarna.

Fortfarande finns det inte i kollektivavtalet ett sätt att räkna ut lönen för en samplaneringstimme.

Fortfarande finns det inte i kollektivavtalet ett sätt att räkna ut lönen för en samplaneringstimme. En missad samplaneringstimme kan inte jämställas med en undervisningstimme, och därför kan inte samplaneringstimmar ersättas rakt av med undervisningstimmar. Èftersom det inte går att räkna ut lönen för en samplaneringstimme så kan arbetsgivaren inte heller dra av lön för en samplaneringstimme om en tjänsteinnehavare av någon tvingande orsak måste vara tjänstledig från till exempel ett lärarmöte. Dessutom är ju samplaneringen på årsnivå, ett missat lärarmöte i november kan rimligen ersättas med motsvarande mängd arbete under återstoden av året.

Samplaneringen bygger på ett ömsesidigt förtroende mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Vad gäller till exempel kontakten mellan hem och skola så är ju utgångspunkten alltid att den sköts så bra som möjligt och det arbetet sker inom ramen för den obundna delen av samplaneringen, alltså i förtroende.

Om vi vågar ifrågasätta hur den används och komma med konstruktiva förslag kanske vi utvecklar våra arbetssätt utan att vi ens riktigt märker det.

Så länge som samplaneringen är som den är nu i avtalet kommer diskussionen att fortsätta. Och kanske, om vi riktigt tänker efter så är det bra att diskussionen pågår. Om vi vågar ifrågasätta hur den används och komma med konstruktiva förslag kanske vi utvecklar våra arbetssätt utan att vi ens riktigt märker det.