Arbetsgivarnas centralorganisation EK har meddelat att överenskommelsen mellan Stora Enso och Pappersförbundet inte kan ses som riktgivande för de kommande avtalen. EK anser att ett avtal som endast gäller ett företag inte kan representerar hela exportindustrin och inte fungera som modell för de övriga avtalen. Pappersförbundet förhåller sig mera positivt till avtalet och ser att det åtminstone kan vara riktgivande, i synnerhet om till exempel Metsä Group inom en snar framtid når en likande lösning.
Både OAJ och sjuksköterskeförbundet TEHY har presenterat siffror om medlemmars tankar om byte av bransch. Kommunarbetsgivarna KT har riposterat med siffror på hur lärare och sjukskötare är trogna sina arbetsgivare.
Kommunsektorns avtal löper ut i slutet av februari 2022 och inom den privata utbildningssektorn i slutet av mars. Skramlet med sablar har redan kunnat skönjas. Både OAJ och sjuksköterskeförbundet TEHY har presenterat siffror om medlemmars tankar om byte av bransch. Kommunarbetsgivarna KT har riposterat med siffror på hur lärare och sjukskötare är trogna sina arbetsgivare. Här är det nog viktigt att hålla äpplen och päron skilt. Att sex av tio lärare funderat på att byta arbete är en oroväckande stor siffra. Att det inte realiserats ska vi vara tacksamma för.
AKAVA och FFC skickade ett brev till riksdagsledamöterna inför höstens förhandlingar där de önskade påminna beslutsfattarna om avtalsparternas förhandlingsautonomi och att politikerna ska hålla tassarna borta från förhandlingsbordet. Resultatet för politikerna då de blandat sig i förhandlingarna är inte så bra. Vi har Sari Sairaanhoitaja från 2007 och Kiky (konkurrenskraftsavtalet) från tio år senare.
Stora Ensos och Pappersförbundets avtal visar att då det finns ett förtroende och kunniga förhandlare som känner till förhållandena så kan man nå en lösning som gynnar båda parterna. Förtroendemännens roll kommer att öka i framtiden. Det är viktigt för alla parter att dessa ges möjlighet och tid att sätta sig in i aktuella frågor och att utbilda sig. Med en gedigen kunskap om avtal och om de lokala förhållandena i bagaget, har man möjligheter att i förhandlingarna nå resultat som bär långt in i framtiden.
De politiska beslutsfattarna ska genom sina beslut säkra att lärarna kan utföra sitt arbete.
Även om politikerna på Arkadiabacken ska hålla sig borta från avtalsförhandlingarna där arbetsgivar-och arbetstagarparterna förhandlar om villkoren för anställningarna, om löner, arbetstider och ledigheter, så finns det en synnerligen viktig uppgift på deras bord. De politiska beslutsfattarna ska genom sina beslut säkra att lärarna kan utföra sitt arbete.
De ska se till att de så kallade trestegsstödet kan fungera i praktiken, de ska se till att det i skolorna finns tillräckligt med kuratorer, psykologer. Att elevernas och studerandenas rätt till handledning och undervisning av behöriga lärare i tillräckligt små undervisningsgrupper förverkligas. De ska se till att utbildningsanordnarna kompenseras fullt ut för kostnaderna av utvidgningen av läroplikten. De ska garantera finansieringen av fostran, utbildning och forskning från småbarnspedagogik till högskolor och universitet. Genom lagstiftning kan beslutsfattarna ge lärarna möjlighet och resurser att göra det de är utbildade till, att göra Finland till kunnandets, bildningens och innovationernas Finland.
Då arbetsmarknadsparterna når lösningar som garanterar en konkurrenskraftig lön, en arbetstid som räcker till för arbetsuppgifterna och som stöder välmående i arbetet och då politikerna fattar beslut som ger de nödvändiga resurserna och möjligheterna, kan vi garantera att lärarna hålls inom branschen.
Under hösten och våren får vi följa med hur nya avtal föds. Hurdana födslovåndorna kommer att vara och huruvida det blir någon push-present återstår att se.
Pocke Wikström, förbundssekreterare
