Category: På gång

De två senaste veckornas träffar är sådana som jag aldrig kommer att glömma. Träffarna har fått mig att förstå att lärare och rektorer ute på fältet verkligen fått nog. Vi är beredda att stå upp för våra krav. Vi är beredda att ta till stridsåtgärder om så behövs. Fältet uttalar med enig stämma strejk som ett redskap för att uppnå förhandlingsmålen. Solidariteten, viljan att stå upp för viet framom jaget, är påtaglig. 

Vi kommer aldrig att prata illa om andra yrkesgruppers lönekrav. Vi visar respekt. Vi tror på det som yrkeskåren vittnar om och beskriver från vardagen.

Nu är det hög tid att vi lärare och rektorer lägger ner flexibiliteten och raka i ryggen står upp för vår yrkeskår.

Löneförhöjning handlar om pengar. Men i grund och botten handlar det om värderingar – det handlar om hur man värderar utbildning. Värderar vi renoveringar framom löner, eller vågar vi se det värde som utbildningen har i samhället, i landets framtidsbygge? Att satsa på utbildning är en hållbar värdering och en förutsättning för Finlands framtid.

Nu är det hög tid att vi lärare och rektorer lägger ner flexibiliteten och raka i ryggen står upp för vår yrkeskår. Vi har länge lagt våra egna behov åt sidan på grund av landets ekonomi och pandemivågen. Vi har dragit tillbaka våra krav och anpassat oss. I längden är det ohållbart att backa. På det sättet blir det aldrig vår tur.

Vi måste enade stå upp för våra krav: ett löneprogram som minskar lönegapet mellan den offentliga och privata sektorn och begränsningar i den växande arbetsmängden. Bara på det sättet kan vi stärka attraktionskraften för läraryrket. Finland har inte råd med att lärarna lämnar branschen.

 Därför uttalar vi med enig stämma – det är tid nu, det är vår tur nu!

Just nu är allas våra tankar självklart med den ukrainska befolkningen. Men samtidigt måste vi komma ihåg att driva vår vardag och normala verksamhet framåt. De pågående löneförhandlingarna är en del av det. En process som bör skötas med blicken mot framtiden och med största allvar.

Olika omständigheter har vid varje förhandlingsrunda gjort att löneprogrammet alltid lagts åt sidan.

Det är inte heller första gången vi står inför ett utmanande läge i förhandlingstider. Senast var det pandemin som påverkade, och tidigare omgångar har det ofta handlat om kommunernas dåliga ekonomi. 

Utan att förringa den pågående Ukrainakrisen så ska vi minnas att diskussionen om ett löneprogram inletts redan 2011. Olika omständigheter har vid varje förhandlingsrunda gjort att löneprogrammet alltid lagts åt sidan. Att snällt godkänna argument om att det inte är läge för ett löneprogram nu kan vi inte acceptera. Vi måste fortsätta framåt med det arbete vi påbörjat. För att vi ska uppnå våra målsättningar krävs mod och solidaritet.

Bland oss lärare finns ett starkt kall, vi vill våra elevers och studerandes bästa. Det är vår drivkraft – men det räcker inte. Det är ett faktum att orken bland lärarna tryter samtidigt som lönen släpar efter. Det är vårt ansvar att som organisation garantera att barn och ungdomar även framöver ska ha rätt till kompetenta lärare, att attraktionskraften för yrket är hög och att man ska få en konkurrenskraftig lön för det arbete man gör i undervisningsbranschen.

Vi lärare kan inte varje gång lägga oss i förhandlingstider då strejk diskuterats. Det gör att vi drar undan mattan för förhandlarna och på det sättet ger arbetsgivarnas förhandlare alla trumfkort. Det leder i förlängningen till att vi accepterar att löneutvecklingen kommer fortsätta släpa efter i förhållande till andra branscher. 

Sätter vi frågan i ett större globalt perspektiv så bidrar utbildning av flickor och kvinnor till minskad fattigdom och åtgärdar de mest akuta globala utmaningarna. Utbildning är en mänsklig rättighet som måste säkerställas, och vi måste tillsammans kunde garantera att speciellt alla flickor runt om i världen att få gå i skola eftersom de löper dubbelt så stor risk att lämnas utanför skolan i konfliktsituationer. Något som är mer aktuellt än någonsin på kvinnodagen 2022, då mina tankar och sympatier går speciellt till alla barn och kvinnor i krigets skugga i Ukraina.

Genom det arbete som görs i skolan och genom utbildning påverkar vi inte bara barns och ungdomars framtid – vi påverkar hela samhällsutvecklingen.

Lika tillgång till utbildning och lika rättigheter för män och kvinnor är inte bara en kvinnofråga. Det är en rättighet och ett ansvar för både kvinnor och män. Att underlätta för kvinnor att få tillgång till utbildning är det exklusiva ansvaret för varje lands regering.

Genom det arbete som görs i skolan och genom utbildning påverkar vi inte bara barns och ungdomars framtid – vi påverkar hela samhällsutvecklingen.

Idag, på internationella kvinnodagen, vill jag uppmana dig som är lärare eller rektor att våga vara stolt över det ovärderliga arbetet vi gör för ett jämställt och inkluderande samhälle. Det är vi lärare som visar vägen. Att vara lärare är ett kvalificerat (och kvinnodominerat!) arbete med forskningsbaserad högskoleexamen i ryggsäcken. Det är ett arbete som gör skillnad, och det är dags att det syns också på lärarnas lönekvitto.

Fackrörelsen har gång på gång visat att det lönar sig att gå ihop, ställa krav och tillsammans jobba för att få till en förändring. Det lönar sig att driva på sådant som gör att det blir bättre för lärare och rektorer. Det finns en speciell kraft i att vi gör det tillsammans. Den kraften heter solidaritet. 

Solidaritet är en facklig styrka som vi behöver lika mycket idag som förr. De fackliga frågorna har förändrats men solidariteten ska kämpa för kollektivets bästa, inte för den enskildas intressen. Solidaritet kräver att vi tveklöst tror på det vi tillsammans gör. Vi lärare och rektorer måste stå upp för yrkeskårens bärande roll i samhället.

 “Så låt oss ta oss an våren med vinnarkänsla – en stark tro på att vi är det vinnande laget.”

I coronatider har lärare och rektorer fått ett stort erkännande. Utan högklassig utbildning svajar vårt samhälle och ryggraden i vårt land, den offentliga sektorn, kollapsar. Det här har vi otaliga konkreta exempel på nu. Lärares och rektorers insats har varit helt avgörande under pandemin och den här yrkeskåren ska kunna se uppskattningen också på lönekvittot.

Vi går en svår avtalsrörelse till mötes, inget snack om saken. Men tittar vi i backspegeln ser vi flera exempel på att med rätt inställning och en stark laganda går även de svåraste matcherna att vinna.

Ett vinnande lag bygger på att alla går in för seger, även i ett utmanande läge. Då ger man allt för laget. Så låt oss ta oss an våren med vinnarkänsla – en stark tro på att vi är det vinnande laget. Ett lag där vi ställer upp för varandra och klart och tydligt uttalar: 

Det är vår tur nu!