Category: Ingers inlägg

Sätter vi frågan i ett större globalt perspektiv så bidrar utbildning av flickor och kvinnor till minskad fattigdom och åtgärdar de mest akuta globala utmaningarna. Utbildning är en mänsklig rättighet som måste säkerställas, och vi måste tillsammans kunde garantera att speciellt alla flickor runt om i världen att få gå i skola eftersom de löper dubbelt så stor risk att lämnas utanför skolan i konfliktsituationer. Något som är mer aktuellt än någonsin på kvinnodagen 2022, då mina tankar och sympatier går speciellt till alla barn och kvinnor i krigets skugga i Ukraina.

Genom det arbete som görs i skolan och genom utbildning påverkar vi inte bara barns och ungdomars framtid – vi påverkar hela samhällsutvecklingen.

Lika tillgång till utbildning och lika rättigheter för män och kvinnor är inte bara en kvinnofråga. Det är en rättighet och ett ansvar för både kvinnor och män. Att underlätta för kvinnor att få tillgång till utbildning är det exklusiva ansvaret för varje lands regering.

Genom det arbete som görs i skolan och genom utbildning påverkar vi inte bara barns och ungdomars framtid – vi påverkar hela samhällsutvecklingen.

Idag, på internationella kvinnodagen, vill jag uppmana dig som är lärare eller rektor att våga vara stolt över det ovärderliga arbetet vi gör för ett jämställt och inkluderande samhälle. Det är vi lärare som visar vägen. Att vara lärare är ett kvalificerat (och kvinnodominerat!) arbete med forskningsbaserad högskoleexamen i ryggsäcken. Det är ett arbete som gör skillnad, och det är dags att det syns också på lärarnas lönekvitto.

Fackrörelsen har gång på gång visat att det lönar sig att gå ihop, ställa krav och tillsammans jobba för att få till en förändring. Det lönar sig att driva på sådant som gör att det blir bättre för lärare och rektorer. Det finns en speciell kraft i att vi gör det tillsammans. Den kraften heter solidaritet. 

Solidaritet är en facklig styrka som vi behöver lika mycket idag som förr. De fackliga frågorna har förändrats men solidariteten ska kämpa för kollektivets bästa, inte för den enskildas intressen. Solidaritet kräver att vi tveklöst tror på det vi tillsammans gör. Vi lärare och rektorer måste stå upp för yrkeskårens bärande roll i samhället.

 “Så låt oss ta oss an våren med vinnarkänsla – en stark tro på att vi är det vinnande laget.”

I coronatider har lärare och rektorer fått ett stort erkännande. Utan högklassig utbildning svajar vårt samhälle och ryggraden i vårt land, den offentliga sektorn, kollapsar. Det här har vi otaliga konkreta exempel på nu. Lärares och rektorers insats har varit helt avgörande under pandemin och den här yrkeskåren ska kunna se uppskattningen också på lönekvittot.

Vi går en svår avtalsrörelse till mötes, inget snack om saken. Men tittar vi i backspegeln ser vi flera exempel på att med rätt inställning och en stark laganda går även de svåraste matcherna att vinna.

Ett vinnande lag bygger på att alla går in för seger, även i ett utmanande läge. Då ger man allt för laget. Så låt oss ta oss an våren med vinnarkänsla – en stark tro på att vi är det vinnande laget. Ett lag där vi ställer upp för varandra och klart och tydligt uttalar: 

Det är vår tur nu!

Vi ska bevaka avtalsförhandlingarna och idka påtryckningar för så fördelaktiga resultat som möjligt – viktigt för var och en.

Vi ska stärka vår position som en viktig utbildningspolitisk aktör på svenska i Finland.

Vi ska måna om…

Vi ska måna om våra förtroendevalda och bjuda på ett evenemang för att stärka vår gemensamma röst och bidra till den fackliga sammanhållningen.

Vi ska dela ut mer pengar än någonsin till föreningarna så att de kan ordna verksamhet som gör att du som FSL:are mår bättre och orkar bättre med ditt viktiga uppdrag.

Vi ska bli hållbarare…

Vi ska bli hållbarare i vår verksamhet och det ska synas i allt vi gör och alla beslut vi tar.

Vi ska ta oss an ett strategiarbete för att vår organisation ska kunna möta framtidens fackföreningsbehov.

Och naturligtvis vill vi…

Och naturligtvis vill vi genom vår verksamhet vara förbundet nära medlemmen, det förbund som du känner stöd av och som du gärna kontaktar i smått och stort.

Vill du ta del av en detaljerad plan för vår verksamhet i år, kolla in vår verksamhetsplan för 2022 och kom med dina egna idéer och tankar för FSL i år.

Jag tar ett steg bakåt och tänker framåt. Vi vet sedan länge att för barn och ungdomar är skolan viktig på många sätt. Skolan är en del av tryggheten, den tryggheten vacklar just nu och det är något akut över den biten. Det yttrar sig på många vis, men åtminstone jag hör ett stort unisont rop på hjälp från våra barn och ungdomar på sin väg till vuxenvärlden. 

Coronapengarna kan inte ta slut mitt i en pandemi, de behövs över en lång tid och måste räcka till för alla våra elever och studerande. Vi måste satsa på dem – de är vår framtid. De är värda bättre.

Kvaliteten på den undervisning lärare levererar i ett läge av “både och” kan inte förutsättas vara på topp. Undantagsarrangemangen i våra skolor har vid sidan om psykisk ohälsa skapat ett kunskapstapp som måste åtgärdas. Genvägar till den lösningen finns inte. Coronapengarna kan inte ta slut mitt i en pandemi, de behövs över en lång tid och måste räcka till för alla våra elever och studerande. Vi måste satsa på dem – de är vår framtid. De är värda bättre.

Där mitt i allt det som pågår står de samhällets superhjältar, lärare och rektorer. Den personalgrupp som FSL representerar. Att vara lärare, gå omkring i vardagen och bära på en känsla av otillräcklighet parallellt med att vara otrevligt medveten om hur märkt varje lärstig är av coronatiden är inte lätt .

Att som rektor ständigt vara tillgänglig för eventuell smittspårning, delge faktabaserad information om läget åt alla håll och samtidigt hålla skolan rullande är den rektorsvardag som den färska rektorbarometern speglar.  Uppdraget är nästintill övermäktigt.

Men det finns en ärlig vilja att göra det bästa, inte kasta in handduken fast det känns tungt – det ger hopp!

Vi behöver förståelse den utsatta situation skolan är i idag, läget blir inte bättre av att peka finger eller säga att skolan borde, att rektorn borde. Vi behöver långsiktiga satsningar för att reparera pandemins skador. Ett år av coronastöd räcker inte. Vi behöver satsningar på utbildning för att inte den unga generationen ska betala ett oskäligt pris för pandemins konsekvenser.

Vi får inte sluta bry oss eller uppmärksamma konsekvenserna av pandemin. Det är ett sår som hela samhället kommer att behöva läka tillsammans, vi som jobbar med skola och utbildning vet att vi knappt har börjat än.  

Reformer, nedskärningar och pandemin har satt djupa spår inom utbildningen. Lärare efter lärare vittnar om en ökad arbetsbelastning och en vardag med ett läge som inte längre är hanterbart.

Vi har inte råd att dränera utbildning på det kunnande och den erfarenhet som lärarna besitter.

Vi är övertygade om att varje lärare behövs, all erfarenhet spelar roll för kvaliteten på vår utbildning. Vi har inte råd att dränera utbildning på det kunnande och den erfarenhet som lärarna besitter.

Ledarna är de som skapar goda förutsättningar för lärare att undervisa och handleda. Mår lärarna bra finns det reella förutsättningar för studerandena att prestera. Mår studerandena bra så är förutsättningarna för inlärning de bästa.

FSL är förbundet nära medlemmen och vi vet att man på Prakticum behöver stöd just nu. Därför ordnar vi en träff med lärarna där idag, tisdagen den 26 oktober. Vårt viktigaste uppdrag är intressebevakning och det sköter vi bäst genom att lyssna på dem det gäller. 

(Fler träffar med lärarna på Prakticum är på kommande så missade du den i tisdag är du välkommen nästa gång!)

Rapporten om särdragen i den finlandssvenska utbildningen visar på en brist på läromedel och lärresuser på svenska i Finland, problemet är identifierat. Nu är det tid att ta nästa steg, att diskutera fram en helhetslösning som samtliga aktörer på något vis kan omfatta. Rundabordssamtalet talade med enig röst: Vi vet vad som är problemet, nu behövs en tydlig plan framåt och ett ansvar för att det blir verklighet av planen.

Vi kan inte heller kräva att de finlandssvenska lärarna själva ska producera läromedel och undervisningsmaterial (allt för ofta på sin fritid) för att kunna ge motsvarande undervisning som sina finskspråkiga kollegor.

Det brister i statsstödet för att vi ska kunna garantera tillgången på svenskspråkiga läromedel. Det är och måste förbli statens roll att garantera finansieringen. De finlandssvenska fonderna kan absolut stöda läromedelsutvecklingen, men huvudansvaret kan ingalunda ligga på dem. Fonderna kan och ska inte överta statens ansvar. Vi kan inte godta att förutsättningarna för en minoritet är avsevärt sämre i ett tvåspråkigt land. Vi kan inte heller kräva att de finlandssvenska lärarna själva ska producera läromedel och undervisningsmaterial (allt för ofta på sin fritid) för att kunna ge motsvarande undervisning som sina finskspråkiga kollegor.

För ett hitta en lösning krävs i första hand politisk vilja att på bred front garantera minoritetens rätt till jämlika förutsättningar för utbildning och här hoppas vi att alla med inflytande känner ett ansvar för att utöva påtryckning.

Den här frågan är inte enkel att lösa, det krävs mera än ett samlande event och samsyn. Frågan är en större utbildningspolitisk fråga. För ett hitta en lösning krävs i första hand politisk vilja att på bred front garantera minoritetens rätt till jämlika förutsättningar för utbildning och här hoppas vi att alla med inflytande känner ett ansvar för att utöva påtryckning.

Potentialen med de digitala lärresurserna är stor men tillgången på utrustning i skolorna är inte tillräcklig överallt och det sätter käppar i hjulen. Innan alla kommuner kan erbjuda one to one-utrustning och tillräckliga nätuppkopplingar kan man inte tala om jämlika förutsättningar för våra elever och studerande och då löser inte de digitala lärresurserna problemen. Det här är en nyckelfråga för det finlandssvenska utbildningsfältet.

I dag ser jag med tacksamhet tillbaka på eventet. Det är en styrka att tillsammans med aktörer inom Svenskfinland kunna diskutera sig fram till samsyn. En samsyn och ett fokus på en lösning är en början på ett bygge framåt. Problemet är ingalunda löst, men lösningen ligger närmare i dag än i går och bara vi håller liv vid diskussionen och fortsätter i samma konstruktiva och viktiga anda som under vårt rundabordssamtal.

Allt började med en motion till FSL:s förbundsfullmäktige av en aktiv styrelse i en aktiv lärarförening. Fem månader senare och med ett verkligt dynamiskt event bakom känns det mera än rätt att säga: Jag är stolt över att vi som förbund är de som lyfta läromedelsfrågan till bred diskussion i Svenskfinland, vem tar emot stafettpinnen?

Att behovet av stöd behöver kartläggas är solklart, men vad innebär det egentligen? Hur ska det göras? Är det upp till varje enskild utbildningsanordnare eller lärare att kartlägga?

Att kartlägga kunskapsluckor är en sak, men hur gör man med det viktiga måendet? Vid närmare eftertanke vet jag inte egentligen hur det ska definieras, än mätas eller kartläggas. Vem har ansvaret här?

Jag efterlyser konkreta åtgärdsplaner från bland annat Utbildningsstyrelsen så att utbildningsanordnare vet vad som ska göras och framför allt ges en reell möjlighet att satsa långsiktigt.

Jag efterlyser också mod och handlingskraft bland alla kommunala beslutsfattare som nu inleder en ny mandatperiod.

Jag efterlyser konkreta åtgärdsplaner från bland annat Utbildningsstyrelsen så att utbildningsanordnare vet vad som ska göras och framför allt ges en reell möjlighet att satsa långsiktigt. En kartläggning kan inte heller vara en isolerad åtgärd. Efter den följer rimligtvis en uppföljning som visar huruvida behov kvarstår efter läsåret och om fortsatta åtgärder behövs.

Jag efterlyser också mod och handlingskraft bland alla kommunala beslutsfattare som nu inleder en ny mandatperiod. Ett flexibelt förhållningssätt och omedelbara satsningar där det behövs ger resultat. Det här jobbet måste göras lokalt och det kan inte vänta till nästa budgetår eller strategiperiod, det måste göras nu.

Som förbund räcker vi ut en hand till er. En välmående skola och utbildning ligger i allas intresse och med gemensamma krafter når vi vår målsättning. Våra insatser idag kommer att ha stor betydelse en lång tid framöver.

Då terminen rullar igång hoppas jag att vi kan ta med oss all den digitala erfarenhet vi fått under pandemin. Jag hoppas innerligt att vi klarar av att förvalta ”digiskuttet”, ser över den utrustning som finns i skolorna samt frågar lärarna exakt vad varje lärare behöver för att leverera digitalt. Utan reella möjligheter, utan arbetsgivare som tar ansvar så riskerar digiskuttet ledsamt nog att sippra ut i sanden.

Jag är övertygad om att en “lärarrumsboost” kan vara den bästa fortbildning för det kommande läsåret.

Lärarrum har ekat tomma under en lång tid. Nu är det tid att åter fylla dem med lite kaffeprat, skratt och stöd från kolleger. Jag är övertygad om att en “lärarrumsboost” kan vara den bästa fortbildning för det kommande läsåret. Tillsammans, och enbart tillsammans blir skolan en fin plats för alla.

Snart, alldeles snart är vi redo för ett nytt läsår – bara lite hängmatta, choko och läsa bok först.

Kommunalvalet har vi nu paketerat, beslutsfattare för de kommande fyra åren är valda. Stort tack till varje förening för ert engagemang under valkampanjen. Nu fortsätter vi framåt och bygger vidare på dialogen med beslutsfattarna. Skolan intresserar beslutsfattare. Vi kan vår skola, enbart genom god dialog skapar vi världens bästa skola.

Men det bygget sparar vi till hösten. Nu är tid för statusuppdateringar med lata dagar och bok.

Låt mig utveckla en smula:

Speciallärare Inger vill berätta att det krävs ett brett batteri av tester för att kartlägga språksvårigheter. För grundskolan finns ett begränsat material som normerats i Svenskfinland. Behovet är inte täckt, men det är en början på att standardisera läs- och skrivkartläggningar utgående från finlandssvenska förhållanden.

Speciallärare Inger vill påpeka att svenska och finska är två olika språk. Därför är det ingen lösning att direkt översätta kartläggningsmaterial från finska (annat är det med matten, som till exempel Lukimat).

Vi behöver högst antagligen testa hela årskullar i Svenskfinland för att få ett representativt urval som bas för ett kartläggningsmaterial, ett omfattande arbete som tar många år i anspråk.

Att utarbeta och standardisera test kräver tid och stor population. Svenskfinland är litet här, Sverige har ett helt annat utgångsläge. Vi behöver högst antagligen testa hela årskullar i Svenskfinland för att få ett representativt urval som bas för ett kartläggningsmaterial, ett omfattande arbete som tar många år i anspråk.

Testbatterierna som studentexamensnämnden kräver att ska användas för gymnasiestuderande är normerade, såväl de svenskspråkiga som de finskspråkiga (och mäter motsvarande färdigheter). Adlercreutz uttrycker oro över att testerna inte är likvärdiga för de olika språkgrupperna och att det framför allt blir problematiskt med tanke på möjliga behov av specialarrangemang i studentexamen.

Uppenbarligen är det så att de finska testen inte sållar lika hårt som de rikssvenska. Det finns inga genvägar, det här måste omedelbart granskas.

Speciallärare Inger har uppfattat att problemet i våra gymnasier inte enbart handlar om kartläggningar av inlärningssvårigheter. Vi lever på 2020-talet och har så pass stort specialpedagogiskt kunnande i landet att vi med fördel kunde utnyttja det även vid studentskrivningar. Kompensatoriska hjälpmedel är och bör vara en naturlig del av den kontinuerliga lärstigen. När är vårt utbildningssystem berett att ta sig an den aspekten?