Category: Ingers inlägg

När nya forskningsresultat kritiserar det antirasistiska arbetet i skolan, välkomnar vi diskussionen. Mer kunskap är alltid ett steg i rätt riktning. 

Rasism i skolan är oacceptabelt och det är viktigt att vi går till botten med problemet. Skolan har ett ansvar för att främja alla människors lika värde och skapa en trygg och inkluderande miljö. Ett kontinuerligt värdegrundsarbete som genomsyrar skoldagens olika stunder är en del av kärnverksamheten, ett arbete som blir viktigare för varje dag.

Förra veckan kunde vi läsa om en ny undersökning, gjord vid Helsingfors universitet, som visar att det systematiska antirasistiska arbetet i grundskolan haltar. Skolan behöver tydligare formuleringar om antirasism i sina likabehandlingsplaner och personalen behöver mer stöd och utbildning, säger universitetslektor Jenni Helakorpi.

Faktum är att rasismen är ett komplext samhällsfenomen, vilket är uppenbart då man inte ens på högsta politiska nivå lyckas få bukt med det. Trots utbildning och upprepade diskussioner fortsätter meriterade politiker mata samhällsdiskussionen med mer eller mindre medvetna rasistiska uttalanden och handlingar. Om det är svårt på den här nivån, är det garanterat svårt i skolan också.

Det blåser hårda främlingsfientliga vindar både hemma och ute i världen just nu och det viner också runt skolans knutar. Samhället är i desperat behov av vuxna förebilder som står upp för jämlikhet, respekt och allas lika värde.  

Jag är övertygad om att lärare och rektorer gör sitt yttersta för att vara förebilder i skolan men kanske det helt enkelt är så att tidigare verktyg inte fungerar längre och att man just nu är vilsen kring hur man ska motarbeta den allt mer utbredda rasismen.

Förväntningarna är som vanligt skyhöga på skolan och därför måste vi börja möta det behov av fortbildning och konkreta verktyg som efterropas. 

Med tanke på den redan utbredda känslan av otillräcklighet bland undervisningspersonalen, är det viktigt att bristen på erfarenhet inte förväxlas med nonchalans. FSL är mån om en konstruktiv diskussion kring skolans antirasistiska arbete och vi är mycket intresserade av forskningsdirektör Gunilla Holms undersökning. Vi ser fram emot hösten styrelsemöte då vi bjudit in Holm för att få ställa frågor och diskutera hur skolan kan fortsätta axla sitt viktiga samhällsuppdrag.

Inger Damlin, förbundsordförande

1. Att skolan ska vara en trygg arbetsplats borde vara en självklarhet. Men i takt med att våld, rasism och kränkande språkbruk ökar, samtidigt som kommunala nedskärningar urholkar resurserna, blir det allt svårare att upprätthålla denna trygghet. Lärare vittnar om en ökad psykisk belastning, större undervisningsgrupper och minskad tillgång till stödpersonal. Trots det här förväntas de fortsätta leverera undervisning av hög kvalitet.

Vi måste våga prata om arbetsmiljön i skolan – inte som ett sidospår, utan som en grundförutsättning för varje elevs lärande.

2. Att leda personal och det pedagogiska arbetet är inte bara en del av rektorns uppdrag – det är kärnan i rektorsuppdraget. Men för att kunna agera, snarare än att enbart reagera, krävs tid, resurser och mandat. Alla som haft en bra chef vet vad det betyder för arbetsmiljön och motivationen. Skolan är inget undantag.

Vi måste ge våra rektorer möjlighet att vara närvarande ledare, inte enbart administratörer.

3. I en tid där vuxenvärlden ofta kör över barn och unga i tron att de inte vet bättre, är det viktigare än någonsin att lyssna. Elevernas åsikter är inte bara värdefulla – de är nödvändiga för att forma framtidens skola. Genom att inkludera dem i beslutsfattande och utvecklingsarbete visar vi att deras erfarenheter och perspektiv räknas.

Då visar vi att vi tar elevernas tankar och idéer på allvar och ger dem möjlighet att påverka sin egen skolvardag och sin framtid.

Däremot behöver vi mindre utspel om lärarnas löneförhöjningar som problematiska eller oskäliga för kommunala arbetsgivare. Lärare är också vanliga arbetstagare vars rätt till en konkurrenskraftig löneförhöjning och bibehållen köpkraft är självklar. Vill vi vill ha den bästa skolan, måste vi också värdera dem som bär den på sina axlar.

Inger Damlin, förbundsordförande

Idag är vi tyvärr jättedåliga på att kommunicera. Vi lyssnar sällan på varandra. Allting blir svart-vitt. Det finns knappt om utrymme för nyanser, för eftertanke, för att förstå den andres åsikter eller perspektiv. I stället för dialog får vi monologer där vi berättar om hur saker är. I stället för förståelse får vi polarisering.

Det här gäller inte bara i vardagen, i medier eller i sociala medier – det gäller också globalt. Länder lyssnar inte på varandra. Överenskommelser bryts. Krig rasar. Människor lider. När vi slutar lyssna, slutar vi också att se varandra som människor.

Kanske handlar det om att vi lever i ett högt tempo och vill bli omruskade. Att vi är rädda och osäkra. Att vi är så upptagna med att formulera vårt eget svar att vi glömmer att ta in vad den andra faktiskt säger. Men vill vi bygga ett samhälle som håller ihop – och en värld som inte faller isär – måste vi lära oss att lyssna igen.

Skolan har ett viktigt samhällsuppdrag, ja kanske helt avgörande. Här formas framtidens medborgare. Här lär vi oss inte bara att läsa och räkna – utan också prata med varandra, respektera varandra och lyssna.

“Vi behöver släppa behovet av att alltid ha rätt, och i stället vara nyfikna på vad andra har att säga.”

För framtiden är det avgörande att vi lyckas skapa en kommunikationskultur om och i skolan där lyssnande är en självklarhet. Där elever får öva på att uttrycka sig – men också på att lyssna aktivt. Där vårdnadshavare bjuds in till dialog, inte bara informeras. Där lärarna får tid och utrymme att bygga relationer, inte bara leverera innehåll. Det handlar inte om att alltid hålla med, men om att vilja förstå. Om att se skolan som ett samarbete.

Vi behöver prata mindre om mitt och vårt och lyssna mer på ditt och andras. Vi behöver släppa behovet av att alltid ha rätt, och i stället vara nyfikna på vad andra har att säga. Först då kan vi bygga relationer som håller. Först då kan vi skapa en skola – och ett samhälle – där alla känner sig hörda.

Att lyssna är inte svaghet. Det är styrka. Det är en förutsättning för ett välmående samhälle.

Inger Damlin, förbundsordförande

De barn vi utbildar idag kommer att vara morgondagens ledare, beslutsfattare och världsmedborgare. Genom att stå upp för mänskliga rättigheter lägger vi grunden för en framtid byggd på rättvisa och respekt. I skolan kan vi öppna dörrar till ett meningsfullt liv där alla känner att deras insats behövs och gör skillnad. 

Värdegrundsarbetet: hjärtat i vårt uppdrag

Värdegrunden är inte något som enbart kan läras ut. Det är en levande process, en kultur som vi lever i. Det handlar om att skapa en trygg och inkluderande miljö där alla känner sig sedda och hörda. Där alla ges utrymme att växa och vara den man är.

Det är vi som lär att konflikter kan lösas genom dialog och att skillnader är något att fira, inte frukta.

Som vuxna i skolan tar vi avstamp i de värderingar som genomsyrar våra styrdokument och formar de sätt barn och unga ser på världen. Genom våra ord och våra handlingar, står vi upp för mänskliga rättigheter och värderingar. Det är vi som lär att konflikter kan lösas genom dialog och att skillnader är något att fira, inte frukta.

Låt oss leva som vi lär

Vi lär våra elever att stå upp för det som är rätt, att vara respektfulla och att kämpa mot orättvisor. Och i denna process är vi lärare och rektorer förebilder. Vi lever våra värderingar.

För att forma en bättre värld måste vi själva vara den förändring vi vill se. När våra elever ser oss följa överenskomna spelregler i mobbningssituationer eller stå upp för allas lika värde, när de hör oss prata om vikten av jämlikhet och tolerans – då förstår de att de också kan göra skillnad.

Vi står upp för allas rätt att vara sig själva, både i skolan och på jobbet.

Att se elever hjälpa varandra, att höra dem uttrycka empati eller att se deras engagemang för en rättvisare och mera tolerant värld, är tecken på att det vi gör i skolan spelar roll. Dessa små ögonblick har kraften att förändra liv, och i förlängningen, världen.

Inkludering, jämlikhet och mångfald har alltid varit viktiga frågor inom fackföreningsrörelsen. Vi står upp för allas rätt att vara sig själva, både i skolan och på jobbet.

Globalt men även nationellt ser vi en oroväckande utveckling när det kommer till mänskliga rättigheter för sexuella- och könsminoriteter. Mycket behöver göras när det kommer till allt från lagstiftning och rättigheter i arbetslivet till hur vi pratar med och om varandra. Det här är avgörande när det kommer till välbefinnande och produktivitet i arbetslivet.

Tillsammans kan och ska vi skapa en bättre värld, ett läsår i taget.

Inger Damlin, förbundsordförande

Att gå in för en sådan förändring skulle innebära en rejäl försämring i både kvalitet och tillgång.

I prakten handlar det då om att frångå pålitliga och välstrukturerade läroinrättningar inom den fria bildningen, där till exempel behörigheter och kollektivavtal beaktas, och istället öppna upp för aktörer på den öppna utbildningsmarknaden som säljer integrationsutbildning till ett billigare pris.

Nu behövs en politisk förståelse för effekterna av en sådan här förändring och en vilja att sätta ner foten innan det är för sent.

Att gå in för en sådan förändring skulle innebära en rejäl försämring i både kvalitet och tillgång. I nuläget utgör integrationsutbildningen en viktig del av verksamheten inom våra medborgarinstitut och folkhögskolor. Förlorar man det här bildningsuppdraget försämras förutsättningarna för att ordna olika typer av språkutbildningar på svenska överlag. Vi riskerar också att tappa den värdefulla lokala förankring som finns där våra läroinrättningar samarbetar intensivt med arbetslivet och kan svara på regionens behov – själva kärnan för en lyckad integration.

I klarspråk handlar det om att dörrar stängs för integrationsstigar på svenska i Finland, vilket får konsekvenser får vår skola och utbildning, tillgången på arbetskraft och hela livskraften i Svenskfinland. Nu behövs en politisk förståelse för effekterna av en sådan här förändring och en vilja att sätta ner foten innan det är för sent.

Regeringen har formulerat en målsättning att 5–10 procent av alla nyfinländare skulle integreras på svenska. För att nå det målet behöver vi hålla fast vi de strukturer för integration på svenska som vi har och se till att våra kompetenta lärare har möjlighet att jobba med det de kan bäst, det vill säga undervisa i språk och öppna upp det finländska samhället för de nyanlända.

Inger Damlin, förbundsordförande

Migri ger både Ukraina och det svenska i Finland en riktig käftsmäll genom att meddela om sparplaner, närmare bestämt en indragning av 18 flyktingmottagningscentraler i Finland. I Svenskfinland drabbas Oravais, Vasa, Borgå och Åland.

Vi lever i ett land där en myndighet ensidigt kan fatta beslut som strider mot Finlands breda linje att hjälpa till exempel de som flyr kriget i Ukraina. Ett beslut som dessutom underminerar regeringens målsättning att integrera 5–10 procent av alla invandrare i Finland på svenska.

Inom utbildningen har en kontinuerlig lärstig på svenska sakta men säkert byggts och i dagsläget är vi väldigt duktiga på det här.

Under årtionden har det vid våra svenskspråkiga mottagningscentraler byggts upp ett värdefullt kunnande kring integration och i det omgivande samhället har en inkluderande kultur skapats. En kultur där invandrare är en naturlig del av idrott, kultur och arbetsplatser. Inom utbildningen har en kontinuerlig lärstig på svenska sakta men säkert byggts och i dagsläget är vi väldigt duktiga på det här.

Integration är en process där människor med olika bakgrunder och erfarenheter anpassas och inkluderas till befintliga strukturer i lokalsamhället. Brister den processen, brister en livsnerv i samhället.

Jag har själv haft förmånen att vara lärare för invandrare, jag har haft möjlighet att jobba i närskola till mottagningscentren och jag har tagit emot tonåringar som integrerats i de högre klasserna. Jag har alltid sett den mångkulturalism som finns i de svenskspråkiga skolorna som en rikedom för alla barn och unga i regionen.

Nedstängningsbeskedet av mottagningscentraler har väckt oro, en helt befogad sådan. Integration på svenska är inte enbart berikande, det är också en livskraftsfråga för skola på svenska i Finland. Man kan med fog ställa sig frågan: Hur kan den svenskspråkiga skolutvecklingen hänga med om elevunderlaget inte matchar samhället?

För hela den finlandssvenska minoriteten är Migris beslut också alarmerande. Att nedmontera integrationen på svenska kan få långtgående konsekvenser för kommunerna, tillgången på arbetskraft och för hela jämlikheten i landet.

Inger Damlin, förbundsordförande

Att flytta fram sommarlovet skulle inte innebära att läsåret förkortas. Antalet skoldagar är reglerade i vårt land, också datumet för när läsåret ska avslutas. Det här innebär att läsåret inleds vid olika tidpunkter i olika delar av landet, skolstarten kan variera med två veckor eftersom kommunerna själva har rätt att bestämma längden på till exempel höst- och jullov.

Förslaget om att flytta fram sommarlovet har lyfts fram med jämna mellanrum. I bakgrunden finns främst ekonomiska incitament. En framflyttning sägs gynna den inhemska turismen i augusti och på sikt Finlands ekonomi.

Skälet till det förslag på flytt som nu aktualiserats är alltså varken att förbättra inlärningsresultaten i skolan eller elevernas och studerandenas välbefinnande. Argumentet ignorerar de rapporter som framhåller alla de negativa konsekvenserna för barn och unga en flytt av sommarlovet skulle få. En färsk undersökning visar till exempel att 63 procent av OAJ:s medlemmar anser att en flytt skulle innebära sjunkande inlärningsresultat. Hela 82 procent befarar att en flytt skulle inverka negativt på arbetsron i skolan. Med tanke på det här är det förbluffande att inte en endaste elev eller studerande synts till då vi vuxna nu än en gång diskuterar deras ledigheter.

Jag ställer mig frågan: Är det samhällets eller de ungas behov som ska styra? Eller är det rentutav familjernas förutsättningar som är avgörande?

Vi som jobbar i skolan vet att eleverna och studerandena är trötta i maj. Något måste göras om vårterminen ska förlängas, att vårterminen är kortare än höstterminen är inget argument som håller. När vårterminen närmar sig sitt slut, är behovet av en paus uppenbart. I skolan syns det på otaliga sätt, läxor blir ogjorda, frånvaron ökar och stämningen i klassen blir stökigare.

För att skapa välbefinnande och höja lärresultaten i våra skolor så måste skolreformer till, men vi behöver sådana reformer som gagnar orken och motivationen.

Därför, bästa minister; Kunde vi fokusera på de verkliga skolproblemen nu ett tag? Kunde vi till exempel koncentrera oss på motivationsbristen bland elever och studerande? Att lösa upp den knuten skulle ha en stor positiv inverkan på landets ekonomi, på familjernas välbefinnande och framför allt på barns och ungdomars framtid.

Inger Damlin, förbundsordförande

Vi lärare måste bli bättre på att stå upp för vårt kunnande. Vi är proffs på undervisning och fostran och vi måste vara tydliga i det budskapet. I dag är det allt för vanlig att andra sektorer genomför pilotprojekt i skolan. Projekt som är tänkta att kompensera för den uteblivna servicen från till exempel välfärdsområdet, eller projekt där tredje sektorn vill utnyttja skolan som arena för att nå elever och studerande. Framför allt handlar det om projekt där skolan inte är involverad i planeringen och innehållet inte utgår från läroplanen eller branschens övriga styrdokument.

“Vart försvann respekten för professionalismen inom undervisningssektorn?”

Inom undervisningssektorn saknas motsvarande tankar. Trots att vi har brist på matematik- och fysiklärare har jag inte hört om projekt där skolor skulle ta in läkare för att undervisa ämneshelheter kring exempelvis människans blodomlopp. Däremot planeras det att lärare ska börja undervisa i akut första hjälpen och förvandlas till läkemedelshanterare. Det här är fenomen som gör mig konfunderad. Det dalande läsintresset och sjunkande lärresultat, absolut, men hur blev det så att uppenbara social- och hälsovårdsfrågor som berör till exempel barn och ungas mående också blev vårt ansvar? Vart försvann respekten för professionalismen inom undervisningssektorn?

Nedskärningar inom till exempel social- och hälsovården kan leda till att för stort ansvar läggs på frivilligarbete utfört av den tredje sektorn, personer som förväntas täcka upp där det brister. Idag då vi har ett allt mera krävande elevunderlag är det inte alltid okomplicerat för utomstående att komma in i skolan och ge råd eller nya uppgifter till dem som är experter – lärare och rektorer. Det här gagnar ingen, vi behöver genuint samarbete. Offentliga sektorn måste ta sitt ansvar.

Det är vi lärare och rektorer som kan vår bransch, det är vi som håller i taktpinnen för vår sektor. Ett samarbete mellan olika sektorer och olika aktörer måste därför planeras gemensamt och byggas utgående från de ramar som skolan ger och alltid med fokus på det viktigaste av allt i vår bransch: Vi kan aldrig tumma på elevers rätt till undervisning och en trygg skolvardag.

För oss rektorer och lärare är fler vuxna i skolan en balansgång mellan vad det ger och vad det tar. Uppenbart är att all energi som läggs på ”skolan borde-projekt” är energi i fel riktning.

Bildning bygger broar till en ljusare framtid.

Inger Damlin, förbundsordförande

Genom att aktivt delta i diskussioner och samarbeta med beslutsfattare säkerställer vi att lärarnas röster blir hörda och att deras behov och erfarenheter beaktas.

Det påverkansarbetet som Finlands svenska lärarförbund gör spelar en avgörande roll när utbildningsreformer genomförs i Finland. Genom att aktivt delta i diskussioner och samarbeta med beslutsfattare säkerställer vi att lärarnas röster blir hörda och att deras behov och erfarenheter beaktas. Det här bidrar till att reformerna blir mer genomtänkta och anpassade till verkligheten i klassrummen, vilket i sin tur förbättrar utbildningskvaliteten och arbetsmiljön för både lärare och elever. FSL:s engagemang och insats för den svenska skolan i Finland är därför en viktig faktor som skapar en hållbar och framgångsrik utbildningspolitik.

Länge pratade vi om ett växande utbildningsbehov av elev- och studiehandledare för att möta behovet av utökad handledning på fältet. Vi debatterade, skrev insändare och påtalade. Vi kände att vi hade medlemmarnas stöd och samhället förstod vad vi pratade om – och en efterlängtad utbildning blev verklighet vid Åbo Akademi.

FSL:s fullmäktigemöte 2021 bjöd på en extra lång diskussion kring tillgången på läromedel på svenska i Finland. Diskussionen och den särdragsrapport kring utbildning på svenska i Finland som gjorts, gav oss ett starkt mandat att jobba framåt för att åstadkomma förbättring. Rundabordssamtal, påverkansarbete och ett regelbundet nätverkande gav resultat i fråga om en tydlig skrivning i regeringsprogrammet. Resultatet blev en 700 000 euro för att täppa till åtminstone en del brister.

Det lagförslag som nu presenterats ligger helt i linje med vad våra medlemmar önskar.

Hösten 2023 kände vi att frågan om mobilerna i skolan skulle bli en het potatis. Vi gjorde en medlemsundersökning för att veta var vi står, ordnade paneldebatt för att höra in andras tankar och formade sedan förbundets åsikt. Det lagförslag som nu presenterats ligger helt i linje med vad våra medlemmar önskar.

Lärare har länge påtalat att trestegsstödet inte fungerar som det borde, främst på grund av den omfattande dokumentationen och bristen på resurser. FSL har varit en stark röst för både lärare och rektorer i den här frågan. Just nu är vi tacksamma över att regeringen har lyssnat och att en reform av stödet är på väg, kanske en av de mest efterlängtade förändringarna på länge.

Bakom alla dessa framsteg ligger engagemang, FSL-aktivas insats och ett starkt mandat som ni bästa medlemmar ger oss i fråga efter fråga. Att vara en del av vårt förbund är att göra skillnad. Det är att forma en hållbar framtid för lärare och rektorer, för elever – och för samhället.

Inger Damlin, förbundsordförande

Att vara noggranna med när det är en behörig lärare som undervisar och när det handlar om en vikarie, skapar mer öppenhet kring kvalitén på undervisningen. 

På finlandssvenskt håll är lärarbrist ett växande problem. Det saknas lärare i språk, speciellt modersmål och finska, och bristen på matematiklärare och lärare inom småbarnspedagogik är sedan tidigare akut. I år är det oroväckande få som auskulterar för att bli ämneslärare.

Var fjärde FSL:are går i pension de kommande tio åren, siffror som avslöjar vilka utmaningar vi står inför.

Att prognostisera utbildningsbehovet är dessvärre alldeles för svårt eftersom det inte finns tillförlitlig statistik att tillgå. Vi behöver ett registersystem i likhet med det inom hälsovårdsbranschen för att säkra tillgången på kvalificerad personal inom undervisningsbranschen framöver.

Med ett lärarregister skulle också rätten använda yrkestiteln lärare kunna begränsas till formellt behöriga. Att vara noggranna med när det är en behörig lärare som undervisar och när det handlar om en vikarie, skapar mer öppenhet kring kvalitén på undervisningen. 
 
Att skydda yrkestiteln lärare på det här sättet, är en statushöjande åtgärd som behövs för att öka intresset för läraryrket och säkerställa tillgången på lärare i framtiden. Utan högutbildade lärare saknas grundförutsättningen för en välmående och välfungerande skola av världsklass.

Som lärare är du med och formar framtiden, samhället och världen.

Jag har alltid varit stolt över mitt yrke. Det är så fint att få vandra bredvid elever och följa dem en bit på vägen. Det är stort att sedan möta dem i vuxenlivet och tillsammans se tillbaka på åren i skolan och vilken betydelse de har haft för vägen vidare i livet. Lärarjobbet är speciellt och förutsätter kompetens och branschkunnande. Som lärare är du med och formar framtiden, samhället och världen. Världslärardagen är viktig, inte minst för att för att påminna oss själva och andra om vad uppdraget faktiskt går ut på, hur ansvarsfullt och fascinerande läraryrket är.

Jag är stolt över det yrke jag representerar och alla högutbildade lärare som är medlemmar i vårt förbund. Jag hoppas att du bästa lärare, känner likadant! Med skola och undervisnings som ditt expertområde innehar du ett av de viktigaste samhällsbärande yrkena som finns. Det är du som tryggar framtiden!