De senaste veckorna har vi verkligen fått rannsaka hur vi bemöter varandra och hurudan kultur vi har när det kommer till trakasserier. En tystnadens kultur har visat sig råda; en kultur där man inte vågar eller kan föra saker till tals och där obehagliga upplevelser med tiden satt djupa spår.
Under den gångna veckan har vi fått följa diskussioner om trakasserier av sexuell karaktär. Jag är oerhört glad över att så många skolor tagit itu med frågan och öppet deklarerat nolltolerans. Det är fint att se att man sätter fokus på framtiden och diskuterar hur man kan jobba vidare.
Våra barn och unga måste vara säkra på att vi bryr oss om dem. Det är de vuxnas ansvar, lärare, rektorer och vårdnadshavare, att fråga hur det är. En gång räcker inte utan vi måste ständigt visa att vi bryr oss, endast då känns det självklart för elever och studerande att berätta. Vår utgångspunkt måste alltid var att skapa förutsättningar för att berätta om allting som händer, såväl fina som besvärliga saker.
Vi bör skapa vägar för kommunikation, där vänner eller övriga stödpersoner i skolorna kan stötta den som känner sig utsatt och samtidigt få ärendet vidare för utredning och åtgärder.
Den tystnadskultur vi nu håller på att bryta är allas vårt gemensamma uppdrag – vi måste ta saker till tals. Vi måste ha mod att stå upp och lyfta saker i rätt sammanhang för att åstadkomma en förändring. Det är vårt gemensamma ansvar att sänka tröskeln och forma en lågtröskelkultur där saker diskuteras och diskuteras i rätt forum.
Vi behöver skapa en öppen kultur där vi inte behöver slutna Facebookgrupper eller konversationer på Whatsapp för att lyfta saker. Vi behöver en kultur där det som skett eller det som pågår diskuteras öppet och med dem som är involverade.
Vi kan inte eftersträva en kultur som bygger på gillande utan att känna till helheten. Den kultur man då är med om att skapa är minst lika förkastlig som den tystnadens kultur som råder i samhället. I denna fråga tänker jag bredare än på den debatt om sexuella trakasserier som nu varit aktuell.
Nolltolerans och en låg tröskel för samtal sätter ramarna för en öppen dialog. I en sådan kultur blir inga fall outredda, för då kommunicerar alla jämbördigt för allas bästa och för en bättre framtid.
Stort tack för det arbete ni gör för det 100-åriga Finland!
Jag vill önska er en god jul och ett gott nytt år!