Category: Nyheter

 Uppgiften för en tidig morgontimme var given – att programmera robotarna så att de kör så snabbt som möjligt längs en röd bana utlagd på golvet för att sedan stanna vid en svart mållinje. 

– Vad behövs? undrade kursledaren Jonny Björkström.

Femteklassarna, som arbetade i par, föreslog snabbt en färgsensor som reagerar på rött.

– Just det och sedan gäller det att fundera vidare. Vad ska roboten göra när den ser rött? Och vad ska den göra när den inte ser rött? Svänga höger eller vänster? Stanna eller vända?

I just den här kursen använder eleverna kodspråket EV3-G och efter en stunds programmering var de redo att testa om robotarna uppförde sig som de ville. En del robotar tog sig galant runt banan, andra körde ut. 

– Det kan bero på att hastigheten är för hög. Sensorn hinner inte läsa av den röda linjen, sa Jonny Björkström.

Robotarna var utrustade med två motorer som man kunde programmera in olika hastighet på. Här gällde det att hitta en bra balans.

 

Få en förståelse

Alla femteklassare vid Ytternäs skola i Mariehamn – totalt 42 elever som delades upp i tre grupper – har under en vecka deltagit i en kurs i robotteknik, som omfattade åtta lektioner per grupp och en gemensam introduktion.

Kodarklubben.ax, som startats av engagerade föräldrar och som vill väcka intresse för programmering och informationsteknologi bland barn och unga, tog initiativ till att Jonny Björkström skulle bjudas till Åland för att hålla kvällskurser. Jerry Rosbäck, klasslärare i femman, talade för att skolan samtidigt skulle satsa på kurser på dagtid och så blev det. 

– Eleverna har datorer och smarttelefoner och är vana vid att spela olika spel. Men få vet varför det händer olika saker när man trycker på olika knappar. Jag förväntar mig inte att eleverna ska bli programmerare eller robotingenjörer i framtiden, men de får en förståelse för modern teknik. Programmering ligger snart sagt det mesta i dagens samhälle, säger Jerry Rosbäck.

Kursledaren Jonny Björkström uttrycker det så här:

– Om man inte vet hur en apparat fungerar så är det som att leva i en omgivning där man inte kan språket.

Hur gick det till i praktiken? Missade eleverna vanliga lektioner under ”robotveckan”?

– Ja och nej, svarar Jerry Rosbäck. De kompenserade bortfallet genom att arbeta självständigt med ”veckans mål”, det vill säga ett antal uppgifter inom olika ämnen. En del elever har hunnit göra dem i skolan, andra har gjort dem hemma.

Med på noterna

Eleverna började med färdigt byggda robotmodeller som de fick att utföra olika saker med rätt programmering.

– Vi har bland annat fått en robot att säga ”hello” när man satte handen framför den, berättar en elev.

Under de sista kurstimmarna skulle eleverna även bygga en egen robot och det hela avslutades med en intern tävling för alla deltagare. Vem lyckas bygga den robot som utför en given uppgift snabbast?

– Vi går stegvis framåt och de får nya utmaningar efterhand. Det är lätt att fånga elevernas intresse. De allra flesta är med på noterna från början och hittar sin plats. En del gillar bättre att koda, medan andra är mer kreativa och vill bygga robotar som fungerar så bra som möjligt.

– Det är roligt och vi slipper läxor, säger en av killarna i klassen.

– Kul och annorlunda. Den här kursen blir ett minne för livet, säger en flicka.

 

 

På kommande

Kodning eller programmering ingår i läroplanen för grundskolor i Finland inom ämnena matematik och slöjd. Åland, som har egen lagstiftningsbehörighet inom utbildning, reviderar som bäst läroplanen med målet att en ny träder i kraft 2020. 

– I nuvarande läroplan ingår inte kodning och programmering, men det ska tas med i den kommande. Frågan som diskuteras nu är om området ska begränsas till vissa ämnen eller vara ett gemensamt ansvar, säger Katarina Halme-Wiklund, som är specialsakkunnig vid utbildningsbyrån vid Ålands landskapsregering.

 

Profil – Jonny Björkström

• Utbildad klasslärare.
• Arbetar heltid med sitt företag Robot Workshop Finland grundat 2006.
• Håller kurser i teknik och programmering i Svenskfinland. Kurserna passar för barn i förskoleåldern och uppåt. Han tillhandahåller den utrustning som krävs.
• Företaget har för närvarande fullt i bokningskalendern fram till april 2020.

Text och foto: Helena Forsgård

 

 

Programmet vid seminariet var digert och innehöll bland annat en presentation av programmet och utbildningsorganisationen Friends från Sverige. Åsa Gustasson och Frida Warg kunde berätta att tilliten för vuxenvärlden minskar bland ungdomar. Mobbningsoffer vittnar om hur de försökt berätta om sin utsatta situation, men efter det ändå inte sett någon skillnad i hur de behandlas.
I skolan är situationer som inte är lärarledda farliga.
– Rasterna är ingen ”frizon” utan en del av den pedagogiska helheten, menade Frida Warg.
Representanterna för Friends var eniga om att det inte existerar något snabbt sätt att råda bot på mobbningen.
– Det som behövs är ett tvärvetenskapligt förhållningssätt samt dialog och samverkan. Också ett socio-ekonomiskt perspektiv på mobbningen behövs.

Ibland görs polisanmälan
Stationens barn redogjorde för sitt K-0-program där man försöker reda ut krävande och långvariga mobbningssituationer som lett till polisanmälan.
– Ofta kan en utomstående person hjälpa till att lösa upp konflikter som pågått länge, sade Ville Koikkalainen och Petteri Pietinen från Stationens barn.
Finlands och Sveriges barnombudsmän Tuomas Kurttila och Elisabeth Dahlin (bilden nedan) gjorde gemensam sak och diskuterade mobbningen intervjuade av tidningen Lärarens chefredaktör Mattias Fagerholm, som fungerade som moderator för hela seminariet.
Mobbningen finns överallt och är ett globalt problem som kräver gränsöverskridande åtgärder, sade Dahlin.
– FN:s barnkonvention är mycket tydlig, det är de vuxnas ansvar! Barnen bör ha rätt att veta vart de skall vända sig om de blir utsatta för mobbning, sade barnombudsmännen.

 

Oöverlagt beteende
Miila Halonen jobbar på Befolkningsförbundet och förde fram hur svårt det kan vara för en ung människa att styra sitt beteende, helt enkelt av fysiologiska orsaker i kombination med utvecklingspsykologiska.
– Vi vill att de unga skall lära sig begrunda och väga för och emot innan de agerar och dessutom kunna fördröja sitt välbefinnande, sade Miila Halonen, och låter förstå att det är en synnerligen svårlöst ekvation.
Detta har sin förklaring i att frontalloben i hjärnan utvecklas ända till 25-årsåldern medan hjärnans belöningscentrum utvecklas tidigt.
Under den aktiva utvecklingen av belöningssystemet är det svårt för ungdomarna att motstå många av omgivningens frestelser. Detta tar sig uttryck i ett explosivt och oöverlagt beteende.
De unga söker upplevelser och är impulsiva och upprepar ofta ett skadligt beteende för att nå välbefinnande, vilket gör att de löper risk att utveckla ett missbruk.
En del är förstås mer impulsiva än andra, men överlag är den logisk-analytiska eftertanken eftersatt, kopplingen mellan orsaken till och följden av en handling är inte solklar för en ung människa.
Inte heller den empatiska förmågan är färdig hos de unga.
– Hjärnan är inte färdigt utvecklad och de kan inte leva sig in andras situation.
– Förmågan att känna igen rädsla i ansiktsuttryck är sämre hos unga.

Miila Halonen (bilden ovan) betonade att ungdomar är olika, varför samma lösningsmodell eller hanteringsmetod inte lämpar sig för alla.
– Vi ska inte schablonmässigt försöka använda en modell för att hantera problem med mobbning.
Halonen vill inte heller se att ansvaret för mobbningshandlingar överförs på de inblandade. Dessa kan inte sinsemellan förhandla sig fram till en lösning.
Hon fick stöd från publiken, då en person berättade om hur hon under skoltiden ställdes inför den som mobbat henne för att komma överens.
– Det finns ingen större skam än att stå inför sin mobbare och försöka komma överens!

Text och foto: Tom Ahlfors

 

Läs också

Vasabladet och Centret för livslångt lärande arrangerade seminariet #ingenmobbning. Lärarens artikel “Mobbning är som ogräs – det dyker upp i trädgårdslandet också om vill ha det” från seminariet på Academill.

Mobbning är också temat för Mattias Fagerholms ledartext: “Delat ansvar=inget ansvar?”

Adlercreutz har som fullmäktigeordförande i Kyrkslätt på nära håll fått följa med sorgebarnet Winellska skolan. Där har man länge brottats med problem med inomhusluften. Inte mycket av den skolan kommer att stå kvar i slutändan. Det är dock fråga om en 50 år gammal skola och man kan kanske tänka sig att den i vilket fall som helst är i slutet av sin livslängd. Men att också helt nya delar av skolan är drabbade är något av ett mysterium.

– Moderna byggnader är fruktansvärt komplicerade. Det är skiktbaserade konstruktioner med enorm deloptimering. Och när någon bit fallerar så faller hela korthuset ihop. När man byggde tidigare kunde inte så mycket gå fel. Man kunde inte göra bort sig i byggprocessen så att det skulle få katastrofala följder. Men idag har man ett konstruktionssätt som är väldigt känsligt för fel. Det fungerar i en laboratoriemiljö men har i praktiken inte visat sig vara beständig.

Vilket är byggfirmornas ansvar?

– Man kan fråga sig om de bär sitt ansvar på rätt sätt. Vi har en sjukdom i Finland – mindre byggföretag går omkull och så föds de på nytt och så går de omkull igen. Man borde kanske ha ett motsvarade förfarande som för läkare och jurister, dvs att man måste legitimeras för att få utöva sitt yrke.

Borde vi ha det?

– Det är värt att överväga. Om man har gjort bort sig upprepade gånger och lämnat ett bygge på hälft så är man kanske inte i rätt bransch.

Tycker du att byggformorna har tagit sitt ansvar?

– Efter 10-20 år är det svårt att bevisa vem som har gjort fel. Är det byggföretagets fel eller är det i underhållet som misstag gjorts? Ett problem är också entreprenadformen. Inte har vi ”Pelles Bygg” som bygger huset. ”Pelle” har två gubbar på plats och 30 underleverantörer. Då är processen svår att kontrollera och alla minimerar sin ekonomiska risk. Ansvarsbiten borde göras klarare. Någon kommer att jämra sig och säga att det blir dyrt, men alternativet har inte varit billigt det heller.

Vad borde göras?

– Inom kommunerna borde man få ordning på beslutsprocessen. Att man fattar rätt beslut vid rätt skede. Man får inte ha för stram tidtabell. En annan fråga är hur kommunerna sköter sitt underhåll. Konditionsgranskningar borde göras regelbundet enligt samma modell som bilbesiktningen, inte först när bildningsdirektören börjar få ilska samtal.

Och nationellt?

– Byggbestämmelsesamlingen borde ses över. Där finns kvalitetskriterier för byggen. Men under den här regeringsperioden har man lättat på kraven. Vi har rätt dåligt med kvalitetsnormer. Det gäller exempelvis när man kan sätta en plastmatta på ett betonggolv.

– Staten borde också hjälpa de kommuner som har mögelproblem med att hitta tillfälliga utrymmen.

Ett specifikt problem är renoveringen av gamla skolor. Energieffektivitetskraven är då i stort sätt de samma som i en ny byggnad.

– Du lever inte upp till de moderna bestämmelserna om du inte sätter in maskinell ventilation och värmeåtervinningsmekanismer. Annars klarar du inte energibeviset. Man skapar ett undertryck i en byggnad som tidigare haft naturlig ventilation och då är helvetet lös. Här borde man kunna vara flexibel. One size doesn`t fit everybody. Energibeviset är en del av problemet.

 

Läs också: Usel inomhusluft i Oxhamns

 

Jag intervjuade Pasi Sahlberg 2013. Då jobbade han på CIMO (Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete), som numera är integrerat med Utbildningsstyrelsen. Då jämförde han införandet av grundskolan i Finland med mobiltelefontillverkaren Nokias uppgång. Båda två är framgångshistorier. Men vi vet alla hur det gick med Nokia. Iphonen kom och så var Nokias saga all. Och grundskolan behöver en ny växel för att inte gå samma öde tillmötes. Hur ser grundskolans nya Iphone ut? Den som lyckas utveckla den står som vinnare.

”Var är passionen i grundskolan?” Så rubricerade jag senast intervjun med Pasi Sahlberg. Passion var nämligen det han efterlyste för sex år sedan.

Saknar du fortfarande passionen i den finländska grundskolan?

– Det gör jag. Och de nedskärningar som vi har haft de senaste åren har nog gjort det svårt att hitta passionen. Jag står bakom mina ord.

 

Snäva ekonomiska ramar

Intervjun med Pasi Sahlberg görs samma dag som Finansministeriet publicerar sin tjänstemannarapport om de offentliga finanserna den kommande valperioden. Det är dyster läsning. Enligt finansministeriet måste nästa regering göra nedskärningar för två miljarder euro eller införa hårdare beskattning. Hållbarhetsgapet inom den offentliga ekonomin skall minskas med totalt 7 miljarder.

Hur skall man kunna utveckla skolan med sådana ramvillkor?

– Det måste du fråga finansministeriets tjänstemän. Men nog är det svårt. Det är inte lätt att hitta glöden, passionen, med åtstramningar och brutna löften.

– Finlands problem är att vi har 310 kommuner som är väldigt olika. Här i Helsingforsregionen är situationen helt okej, men på landsbygden är det helt annorlunda. Problemet på sikt är en ojämlikhet. Och det är något som inte syns direkt, utan smyger sig på.

Vilka blir följderna av det?

– I andra nordiska länder har det resulterat i att föräldrar flyttar till ställen där det finns bra skolor.

Ser man den trenden i Finland?

– Vi betonar fortfarande att vårt utbildningssystem håller en jämn kvalitet oberoende av var man bor i landet. Men det är klart att om utvecklingen fortsätter och det framkommer att vi har områden med klart sämre skolor så får det konsekvenser. En lärdom från Sverige är att det sedan är mycket svårt att få tillbaka den jämlika skolan.

 

Finlands rykte naggas i kanterna

Det säger sig självt att de nedskärningar som har gjorts inom utbildningssektorn de senaste åren har satt sina spår. Klart är också att Finland tappat placeringar på Pisa-rankingen. Med vilka ögon ser den internationella utbildningsvärlden på den finska skolan nu? Pasi Sahlberg, verksam vid University of New South Wales i Sidney, tycker att det finska skolbrandet är överraskande lyskraftigt.

– Jag hade trott att det dalande Pisa-resultatet skulle synas tydligare, men i till exempel Kina och Indien ses Finland som utbildningens eldorado. Fast nog har man i Australien noterat de förändrade resultaten.

– Finlands problem är att vi inte riktigt kunde förklara vad de goda Pisa-resultaten berodde på. Och nu kan vi inte heller sätta fingret på vad som har orsakat nedgången. Och det leder internationellt till spekulationer om att det finska Pisa-undret var någon from av misstag.

När vi träffades 2013 låg Finland femma i Pisa-rankingen. Då bad jag dig gissa Finlands Pisa-placering om tio år (dvs 2023). Du svarade att vi kommer att ligga på tionde plats. Låser du ditt svar?

– Får jag ringa en kompis, undrar Sahlberg med glimten i ögat, men konstaterar i samma andetag att det inte är värt att ringa någon. Ingen kan svara på frågan.

– Placeringarna säger ingenting. Det kommer nya länder med hela tiden. Och skillnaderna mellan att vara exempelvis sjua eller tia är hårfina. Men trenden är på nedåtgående, och det finns ingenting som tyder på att vi går mot det bättre.

Vad beror de sjunkande Pisa-resultaten på?

– Alla studier visar att kunskapsnivån hos de finländska ungdomarna har blivit sämre, speciellt läsningen och matematikkunskaperna. De bakomliggande orsakerna till detta borde vi mer resolut ha tagit oss an. Forskarna säger att det är komplicerat och att det tar länge att utreda. Men i en fråga där Finland är värdens mittpunkt är förklaringar av det slaget inte särskilt vettiga. Vi bör ha rimliga förklaringar.

Vilken är din förklaring?

– En orsak är de minskade resurserna som har resulterat i att vi har allt mindre möjligheter att ta hand om elever med specialbehov. En orsak till att vi i tidigare klarade oss i Pisa var en stark specialundervisning. Nu då resurserna saknas har bottnen fallit ur och det syns i resultaten.

En annan orsak ligger på bordet framför oss under intervjun, mobiltelefonen.

– En finländsk ungdom använder mera tid på att stirra på en skärm än att sova. Mängden sömn har minskat och kvaliteten på sömnen har radikalt försämrats. Du har ingen chans att klara dig i skolan om du ständigt sover dåligt, säger Pasi Sahlberg -Jag förstår inte att man fortfarande i Finland uppmanar barnen att ta med sig sina rackerier till skolan och så inbillar man sig att barnen glatt lär sig. Det är ansvarslöst. Nu borde man acceptera och tro att en stor del av problemet ligger här på bordet. Nästa gång vi ses finns det forskning som bekräftar detta.

Tar vi problemen med mobilen på allvar?

– Barnläkare, psykologer och många lärare och föräldrar ser allvarligt på det. Men inte har jag hört utbildningspolitiker sätta ner foten. I Finland körs digitaliseringen med våld framåt och ingen politiker vågar ifrågasätta det eftersom det bär statsministerns signatur. Det är ofattbart.

 

Utbildningsvärldens Iphone

Tillbaka till Iphonen. Pasi Sahlberg konstaterar att det i den senaste finländska läroplanen finns en god ambition. Kanske rent av ett frö till en Iphone. Men det brister i förverkligandet. Han hänvisar till en undersökning som visar att 80% av lärarna upplever att den nya läroplanen inte främjar inlärningen

– Det spelar inte en så stor roll om idéerna på pappret är bra eller dåliga. Tanken på en problemlösningsorienterad pedagogik är god. Det vet alla. Men förverkligandet är problemet. För över 100 år sedan förde John Dewey fram exakt denna tanke. Redan då visste man att det är förverkligandet som är det knepiga och det faller det på nu också. Och när det inte finns resurser är det dödfött. Jag förstår till fullo lärarna. Den här läroplanen går till historien som en god idé, men förverkligandet haltar.

– Många trodde att ett skolsystem som har fokus på problemlösning är utbildningsvärldens Iphone. Men här blev produktutvecklingen lite på hälft. Man förde in den nya produkten utan att stämma av med lärarna och det rimmar illa med den utbildningskultur vi har i landet. Det kan nog vara så att det är någon annan som hittar utbildningsvärldens Iphone.

Vem gör det?

– Spännande pedagogiska strömningarna hittar man nu i Australien och Nya Zeeland. De intressantaste skolorna som jag har besökt ligger på Australiens östkust.

Vad händer där?

– I Finland har vi en lärardriven skola. Men i Australien har man tagit det ett steg vidare. Där är skolan elevcentrerad. Om man lyckas utveckla systemet i den riktningen händer spännande saker.

Vad innebär en elevcentrerad skola?

– Inom vissa ramar tar eleverna själva ansvar för sin inlärning. I vissa skolor finns inga läsordningar, skolorna är öppna sju dagar i veckan, 360 dagar i året. Här har eleverna hittat passionen för vad de gör.

Skulle det vara möjligt i Finland?

– Det här skulle sitta som hand i handske i den finska pedagogiska synen där eleven är i centrum. Och det finns element av detta i den nya läroplanen.

 

Profil- Pasi Sahlberg

Född 1959
Utbildning: pedagogie doktor
Jobb: Professor vid University of New South Wales, Sidney, (2018-)

Plock ur karriären:
– Har jobbat som lärare och lärarutbildare
– Direktör vid CIMO (2009-2013)
– Gästprofessor vid Harvard University (2014-2016) och Arizona State University (2017-2018)

 

Läs tidningen Lärarens artikelserie om utbildningspåverkare:

Undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen: “Ge lärarna tid att undervisa”

Lärarfacket OAJ:s ordförande Olli Luukainen: Olli vill ange takten vid löneförhandlingarna

Utbildningsstyrelsens generaldirektör Olli-Pekka Heinonen: “De svenska nätverken är ett föredöme för det finska”

I medborgarinitiativet föreslås det att riksdagen utarbetar en grundlig utredning och vidtar nödvändiga åtgärder samt genomför lagändringar för att avskaffa avgifterna för gymnasie- och yrkesstudier.

Kulturutskottet vill att riksdagen förkastar initiativet och hänvisar till teknikaliteter, menar ordföranden för Finlands svenska skolungdomsförbund FSS Bicca Olin.

– Trots dessa 53 000 namn väljer kulturutskottet att fokusera på en enda detalj och vill inte att riksdagen godkänner initiativet, sade FSS:s vice ordförande Dan Cederlöf som talade vid riksdagshuset under demonstrationen.
– Det är som en våt trasa i ansiktet, sade Cederlöf.

Utskottet noterade följande i sitt förslag till beslut:
”Utskottet anser att temat i medborgarinitiativet är viktigt men påpekar att riksdagen på grund av sin konstitutionella ställning inte är rätt instans för att göra den utredning och lagreform som krävs. Lagen om medborgarinitiativ (12/2012) gör det möjligt att lägga fram förslag om att lagberedning ska inledas, men lagarna bereds av statsrådet, som har de resurser som behövs för arbetet.”

I utskottet reserverade sig ledamöter från Socialdemokraterna, Svenska folkpartiet, Vänsterförbundet och De gröna, alltså oppositionen, och ställde sig bakom initiativet. Man föreslår att riksdagen måtte omfatta medborgarinitiativets innehåll i sak också om det i sin helhet inte kan godkännas som sådant, och förutsätter att statsrådet utarbetar en grundlig utredning och vidtar nödvändiga åtgärder samt genomför lagändringar för att avskaffa avgifterna för gymnasie- och yrkesstudier.

På tisdagskvällen behandlades ärendet i riksdagen, i en ganska tom plenisal, bör tilläggas. På onsdagen röstar riksdagen om medborgarinitiativet.

 

Undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen och ordföranden för Undervisningssektorns fackorganisation OAJ, Olli Luukkainen ser fram emot toppmötet i mitten av mars. Foto: Tom Ahlfors

 

Konferensen är ett dialogmöte för de länder som klarat sig bäst eller utvecklats mest i PISA-undersökningarna.

OAJ:s ordförande Olli Luukkainen berättar att han ända sedan starten 2011 varit med på de årliga konferenserna som går under namnet International Summit on the Teaching Profession, förkortat ISTP.
Första gången ordnades ISTP på inrådan av Obama-administrationen.
– Det är intressant, för en konferens av det här slaget är mycket nordisk till sin karaktär, säger undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen och syftar på att representanter för både statsmakt och intresseorganisation sitter vid samma bord.

Olli Luukkainen nämner att USA inte deltagit i ISTP en enda gång sedan president Donald Trump tillträdde år 2017.

Nationella tvister kan sätta p för deltagandet

Finns det då utrymme för rent fackliga diskussioner mellan de deltagande lärarorganisationerna?
– Det är inte ett möte för intressebevakningsfrågor, utan för de gemensamma målsättningarna för ländernas utbildning, säger Luukkainen.
Ifall det råder nationella tvister som gör att statsmakt och organisation från något land inte kan mötas får landet ingen representation vid ISTP. Den ena parten kan inte närvara om den andra inte är där.
– Visst har det hänt att något lands delegater inte har kunnat sätta sig vid samma bord, säger Luukkainen.
– Då avlägsnas det landets flagga helt enkelt från konferensbordet, säger Olli Luukkainen.
Dagen innan konferensen öppnas, arrangeras skilda möten för ministrarna och lärarorganisationernas ordförande.
– Då diskuteras nog intressebevakning, säger Luukkainen.

Denna gång kommer småbarnspedagogiken att vara ett tema för diskussionerna, berättar Sanni Grahn-Laasonen.
Till programmet för delegaterna hörde inledningsvis ett besök i svenskspråkiga Mattlidens skolcentrum i Esbo, men på grund av ett olyckligt vattenläckage är besöket inhiberat.

Education International (EI) är världens största globala fackliga organisation. EI har 402 medlemsorganisationer från 173 länder och representerar närmare 30 miljoner lärare och anställda inom utbildning i hela världen och i alla utbildningsområden. OECD, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling är en internationell organisation för utbyte av idéer och erfarenheter inom områden som påverkar den ekonomiska utvecklingen mellan industriella länder med demokrati och marknadsekonomi, främst i de 35 medlemsländerna.
I skrivande stund är det klart att delegater från 20 länder deltar i mötet i Helsingfors, i Aalto-universitetets konferenscentrum Dipoli i Esbo. ISTP 2019 pågår i två dagar, den 14–15 mars.

Läraren återkommer med rapportering från toppmötet.

Tom Ahlfors