Category: Nyheter

– Vi vill stärka läraryrkets ställning i Sverige och skapa bättre genomslag för lärares politiska krav, säger Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande för Lärarförbundet.
– Det nuvarande sättet att organisera den svenska lärarkåren är inte ändamålsenligt och levererar varken maximal medlemsnytta eller maximalt genomslag för våra politiska krav, säger hon.
Lärarnas Riksförbund har en ordinarie kongress i maj 2020. Därför kommer Lärarförbundet att kalla in till en extrakongress vid samma tidpunkt. Det är sedan upp till kongresserna att fatta beslut om och i så fall hur frågan tas vidare, noterar Lärarnas tidning.
Ordföranden för Lärarnas riksförbund LR Åsa Fahlén är inte lika öppen för en sammanslagning som systerförbundets tidskrift.
– Det vi har fattat beslut om är att lyfta frågan om en eventuell ny organisering av lärarna till kongressen. Men att det skulle handla om en möjlig sammanslagning av förbunden finns inte på kartan, säger Åsa Fahlén i Skolvärlden, som är LR:s medlemstidning.
– Det skulle bara bli ett större lärarförbund och jag har valt att vara med i Lärarnas Riksförbund. Hade jag velat vara med i Lärarförbundet hade jag kunnat byta, utan problem.
Återstår alltså för intresserade att se tiden an och följa med de två förbundens uttalanden och planer fram till kongresserna i maj.

 – De flesta insåg redan då att det handlar om enorma pengar, säger Martina Harms-Aalto, ordförande för fostran- och utbildningsnämndens svenska sektion.

Pilotprojektet blev ett hastverk menar Martina Harms-Aalto. Tjänstemännen vid Helsingfors stad skulle vaska fram pengar för försöket, och de lyckades trollade fram 2 miljoner. Men för att gälla alla elever på andra stadiet hade prislappen blivit 19 miljoner. Efter ett antal modeller landade man på att projektet skall omfatta material och resebiljetter. I klartext handlar det om gratis läromedel och busskort.

– Det blev orättvist, säger Martina Harms-Aalto. Det leder bland annat till att Helsingfors skattepengar används till att finansiera utomsocknes elevers skolresor.

Privata aktörer sidsteppade

Då det bara fanns 2 miljoner euro reserverat för ändamålet tvingades man avgränsa pilotprojektet. Resultatet blev att man satsade på stadens ”egna” skolor och de privata aktörerna fick därmed inte ta del av pengarna. I Helsingfors finns ett tiotal privata finska gymnasier. På finlandssvenskt håll var det yrkesskolan Prakticum och Steinerskolans gymnasium som drabbades.

– Det är ett gott initiativ från stadens sida, men det känns mycket orättvist och betänkligt att staden endast stöder gymnasister i stadens egna gymnasier. Det försätter nog de studerande i väldigt ojämlik situation, säger August Tarkkio, rektor för Steinerskolan.

– Utfallet är orättvist. I övrigt behandlar vi dem lika, säger Martina Harms-Aalto.

Att Prakticum akterseglades har fått känslorna att svalla på finlandssvenskt håll. Det är den enda svenskspråkiga yrkesskolan i regionen och då det inte finns några alternativ är detta diskriminering, menar SFP i Helsingfors.

Martina Harms-Aalto konstaterar att projektet är snedvridet av många orsaker.

– Det här gäller bara ettorna. Det är också en orättvisa.

Ingen lösning i sikte

Martina Harms-Aalto gissar att pilotprojektet utan statens hjälp blir ett försök på bara ett år. Helsingfors stad har inte de medel som skulle krävas för att förverkliga ett avgiftsfritt andra stadium fullt ut.

– Jag skulle bli jätteförvånad om det blir mer än två miljoner i nästa års budget.

Viktigare frågor finns

Helsingfors stad växer så det knakar vilket innebär att utbildningssektorns budgetram i sin helhet går åt, också utan pilotprojektet.

– Det finns saker som jag tycker att är viktigare, säger Martina Harms-Aalto. Jag vill till exempel satsa på elevvårdspersonal och ha fler speciallärare och assistenter.

 Inför riksdagsvalet i våras publicerade Näringslivets forskningsinstitut, Etla, en promemoria med vägkost för den kommande valperioden. I det här sammanhanget tog man fasta på just det faktum att den genomsnittliga utbildningsnivån på senare år har börjat sjunka. Om inget görs kommer årskullarna som är födda i slutet av 1970-talet att vara de i snitt mest utbildade finländarna genom tiderna och därefter går det sakta neråt. Det här är givetvis en oroväckande trend eftersom en central framgångsfaktor för den finländska välfärden har varit just den höga utbildningsnivån.

I Etlas vägkost för den nyss påbörjade valperioden finns flera rekommendationer för beslutsfattarna. En av dem är en förlängd läroplikt. Frågan om att göra andra stadiet till en del av läroplikten har länge varit en het potatis i den utbildningspolitiska diskussionen. Idag är det ungefär 15 procent av ungdomarna som inte fortsätter studierna efter grundskolan. Bland vuxna i åldern 25-64 år är sysselsättningsgraden bland dem som inte avlagt examen från andra stadiet blott 53 procent. Bland dem som har slutfört minst andra stadiets utbildning är sysselsättningsgraden i motsvarande åldersgrupp hela tjugo procentenheter större, 73 procent. Skillnaden är markant och ett tydligt bevis på varför det finns en samhällsnytta med att utbilda hela årskullen på andra stadiet. Det är givetvis sedan så att det måste finnas alternativ som läroavtal och dylikt för att möta de krav som skoltrötta ungdomar ställer. Alla passar inte på skolbänken ända till 18-19-års ålder. En annan intressant fråga som lyfts upp i Etlas promemoria är dagvårdens betydelse. Etla pekar på forskning som visar att deltagande i dagvården påverkar en människas sannolikhet att senare erhålla en högre utbildning och den vägen också en högre sannolikhet för en god sysselsättning.

Med tanke på rekommendationerna jag nämnt är det glädjande att den nya regeringen väljer att göra tilläggssatsningar på hela utbildningsfältet från dagvården till universiteten. Samtidigt är det ett faktum att utbildningsnivån under 2000-talet har sjunkit som en följd av de nedskärningar som i sin tur förorsakats av de skrala offentliga finanserna. Här gäller det för regeringen att tänka långsiktigt. Om utbildningssatsningarna finansieras med stora offentliga underskott resulterar det på sikt i nya nedskärningar. Slutsatsen är alltså att en välskött offentlig ekonomi är utbildningsväsendets bästa vän.

Carl Haglund är styrelseordförande för Näringslivets forskningsinstitut

Läs också:

Tunga profiler kolumnister i tidningen Läraren

Anders Adlercreutz: “Lär ut sådant som maskiner inte kan göra”

 Undervisningsminister Li Andersson väckte i somras diskussion kring den vikt matematiken har i vår utbildning. Det är en viktig diskussion. Vi kan med goda skäl förvänta oss att vårt arbetsliv i framtiden kommer att se annorlunda ut än det gör idag. Datorer och informationsteknik har redan gjort en mängd yrken överflödiga. Ibruktagandet av lösningar som baserar sig på artificiell intelligens kommer möjligtvis att ha en ännu större inverkan. Min studiehandledare i grundskolan hade knappast en aning om att vi redan några årtionden senare skulle hitta yrken som vertikalodlare, serviceformgivare eller etikutvecklare.

Jack Ma, grundaren av Ali Baba, en gigantisk kinesisk nätbutik, sade nyligen så här på World Economic Forum: ”Everything we teach should be different from machines. If we do not change the way we teach, 30 years from now we will be in trouble”. Vi borde lära ut sådant som maskiner inte kan göra. Vi måste se behovet av förändring nu. 

Det är självklart att matematik stärker den logiska slutledningsförmågan och att studier i olika naturvetenskaper kräver en skapande förmåga. Men det är också klart, att vi i dagens skola inte tillräckligt värdesätter ämnen som utvecklar emotionell intelligens och sociala färdigheter. Sådana ämnen är tex bildkonst, teknisk slöjd och textilslöjd, gymnastik och musik. 

När vi delar ut studieplatser tar vi inte dessas ämnen i beaktande trots att de i högsta grad är relevanta med tanke på de färdigheter framtidens arbetsliv kräver av oss. De 15-åringar som nästa vår söker in till ett gymnasium drar ingen nytta av att de i dessa ämnen visat prov på kreativitet, laganda, entusiasm eller ihärdighet. Eller kanske skapat något nytt och enastående. 

Det är svårt att objektivt poängsätta prestationer i dessa ämnen. Men jag efterlyser trots det en diskussion om deras roll i undervisningen. Jag påstår att det inte är ändamålsenligt att blint stirra på medeltalet i läsämnen när vi borde främja färdigheter som skiljer oss från maskinerna. 

Styrkan i vår skola har varit den, att den ser lekens betydelse och värdesätter allmänbildning. Jag hoppas att vi i framtiden i ännu högre grad poängterar kreativitet och lärande genom lek, utan onödiga stressmoment. Detta behöver inte exkludera en sund tävlan och ambition, element som också har en betydelse i den process som leder in barn i vuxenlivet.

Anders Adlercreutz är riksdagsledamot (SFP) och ordförande för Hem och skola.

Läs också:

Tunga profiler kolumnister i tidningen Läraren under hösten

Carl Haglund: Världens mest utbildade folk?

Bland kolumnisterna finns bland andra utbildningsminister Li Andersson, Carl Haglund, direktör på konsultföretaget Accentures, Maria Ohisalo, inrikesminister och ordförande för De Gröna, Tim Sparv, lagkapten för det finska fotbollslandslaget, Sören Lillkung, vd för Svenska kulturfonden och Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund i Sverige.

Först ut är Anders Adlercreutz, ordförande för Svenska riksdagsgruppen.

Av finländska unga i åldern 16–18 år använder 13 procent tobaksprodukter dagligen. Bland 14-åringar är andelen endast cirka 2 procent. Tio år tidigare var motsvarande siffror 25 procent och 8 procent och i början av millenniet 32 procent och 14 procent. Den ur folkhälsosynpunkt positiva långvariga utvecklingen verkar ha stannat av under de senaste två åren. Det är oroväckande att allt fler unga har börjat använda snus dagligen eller då och då under 2010-talet: andelen bland flickor i åldern 16–18 år är cirka 6 procent och bland pojkar i samma ålder cirka 15 procent.

Trots dessa uppgifter är det dock möjligt att uppnå målet att Finland ska vara rökfritt 2030. Cirka en tredjedel av unga i åldern 14–18 år och hälften av 12-åringarna tror på målet för tobakslagen, det vill säga att nästan ingen röker tobak i Finland 2030. Detta är en större andel än 2017, när den föregående studien i ungdomars hälsobeteende genomfördes.
Det är också allt färre unga som exponeras för tobaksrök. Allt fler familjer är rökfria: föräldrarna röker mindre än tidigare. Det röks sällan i hemmen eller i bilen. Allt detta stöder möjligheterna att bli ett rökfritt samhälle.

Ungas alkoholbruk minskar inte längre

Under millenniets första årtionde ökade andelen nyktra unga stadigt samtidigt som alkoholbruk och berusningsinriktat alkoholbruk bland unga minskade. Under de senaste två åren ser det ut som att denna positiva utveckling har stannat av. Ett undantag är berusningsinriktat alkoholbruk bland 18-åriga pojkar. Det minskar fortfarande.

 Periodvilan är kort, och några djupgående analyser finns det inte rum för. Några reflektioner dock:

”Win the right games” säger Tamminen. En tidning av Lärarens storlek har svårt att konkurrera med de stora nyhetsjättarna. En tvåmannaredaktion räcker inte långt i jämförelse med nyhetsredaktioner som har bemanning mer eller mindre dygnet runt. Men Läraren har ett gott kontaktnät till utbildningssektorn och en bred kunskap om fältet. Vi kan ana oss till i vilket läge det gäller att satsa sitt krut. ”Win the right games”

”If you can´t stand the heat, stay out of the kitchen” Juhani Tammien påminner om att han har spelat mot storstjärnor och att han vet vad som krävs för att klara sig i rinken. Om man jobbar med journalistik måste man ibland ställa obekväma frågor. Frågor som bör ställas. Ibland hettar det till.

Under våren var ledorden för tidningen Läraren fördjupning, sammanhang och analys. Det har synts i form av större helheter, där fenomen beskrivs ur olika synvinklar. På redaktionen tror vi inte att det finns orsak att ändra på taktiken i någon större utsträckning. ”Never change a winning concept”