Det är viktigt att teaterreplikerna sitter, att betoningen och rekvisitan är rätt. Det övas och övas. Mamma har läst repliker med mig, hon tycker att replikerna ska vara exakt som de står skrivna. Pappa som lyssnar i bakgrunden inte är av samma åsikt. Han är amatörskådespelare och tänker att replikerna ska vara ditåt. Mitt trevande bidrag till skådespeleriet landar någonstans där mittemellan.
Efter lång väntan kommer så äntligen julfestadagen. Pulpeterna är utflyttade ur klassrummet och salen har fyllts med bänkar. Stolta och föräldrar sitter på rad och inväntar programmet, hela byn är samlad. Allting andas fest.
Jag kan inte påstå att jag kommer ihåg så mycket av varken festen eller skådespeleriet, allting var så spännande. Men det jag kommer ihåg är det varma mottagande vi fick av föräldrar, släktingar och bybor efteråt. Oj, så fin den upplevelsen var, att efter långa sega övningar mötas av uppskattning. Inte för att vi nu var speciellt duktiga skådespelare, utan snarare för att vi var just de barn vi var.
Jag håller med Alf Rehn som säger att skolan ska vara “ett ställe som är tryggt och skapar hopp”, det här ska vi klamra oss fast vid när förväntningarna haglar och uppdraget känns övermäktigt.
Jag tror många av er bär på liknande julfestminnen som jag. Vi ska inte förminska betydelsen av det här, snarare tvärtom ska vi värna om skolans förmåga att genom sociala seder forma individerna och stärka den så viktiga gemenskapen i samhället.
Jag håller med Alf Rehn som säger att skolan ska vara “ett ställe som är tryggt och skapar hopp”, det här ska vi klamra oss fast vid när förväntningarna haglar och uppdraget känns övermäktigt.
Traditioner skapar trygghet och förenar. Jag önskar er stämningsfulla och minnesvärda stunder när höstterminen nu avrundas.
God jul till er alla!
Inger Damlin, förbundsordförande
