Author: admin

Enligt statsrådets plan för de offentliga finanserna föreslås finansieringen av yrkesutbildningen minskas med 100 miljoner euro från och med 2025 så att nedskärningen riktar sig till utbildning för vuxna som redan har avlagt en yrkesexamen, en examen på andra stadiet eller en examen på högre nivå. I den aktuella propositionen föreslås också att lagen om yrkesutbildning ändras så att bestämmelserna om en personlig utvecklingsplan för kunnandet görs mer flexibla då det gäller läropliktiga studerande. I propositionen föreslås ytterligare att skyldigheten för anordnare av yrkesutbildning att utarbeta en examensspecifik plan för bedömning av kunnandet slopas.

Minskningen av antalet studerande till följd av nedskärningarna påverkar direkt antalet lärare, vilket i sin tur innebär att studerandena inte kommer att få tillräcklig undervisning för att uppnå sina kunskapsmål.

Finlands svenska lärarförbund motsätter sig nedskärningar i yrkesutbildningen och uttrycker allvarlig oro för att minimiantalet studerandeår minskas med 8200, vilket betyder att yrkesutbildningsanordnare kan hamna under miniminivån studerandeår år 2025. Minskningen av antalet studerande till följd av nedskärningarna påverkar direkt antalet lärare, vilket i sin tur innebär att studerandena inte kommer att få tillräcklig undervisning för att uppnå sina kunskapsmål. Flera utbildningsanordnare har redan inlett eller kommer att inleda samarbetsförhandlingar för att minska personalstyrkan. De föreslagna minskningarna påverkar de vuxna studerande som redan har en examen från andra stadiet eller en examen på högre nivå. Då vuxenstudiestödet redan slopats försvåras nu denna grupps möjlighet att bygga på och bredda sin yrkeskompetens och att trygga sin framtid på arbetsmarknaden. De i propositionen föreslagna nedskärningarna i antalet studerandeår kommer att minska på flexibiliteten på arbetsmarknaden då en person med en yrkesexamen inte kan byta bransch eller skaffa sig en ytterligare examen som skulle öka hans eller hennes attraktionskraft på arbetsmarknaden och även stöda orken i arbetslivet. FSL ser det redan nu beslutade slopandet av vuxenstudiestödet i kombination med de nu föreslagna nedskärningarna som kontraproduktiva med tanke på tillgången på kunnig arbetskraft och en hög sysselsättningsgrad.

Den tid som krävs för att upprätta en PUK behöver vara densamma, eftersom det inte har tagit tid att identifiera och erkänna tidigare förvärvade kunskaper hos de studerande som omfattas av läroplikten, då sådan kunskap ofta inte finns. De föreslagna åtgärderna kommer inte heller att leda till de besparingar som utlovats utan är en direkt nedskärning av finansieringen utan att det skulle ha konsekvenser i mängden arbete som utförs.

I propositionen (44 §) föreslås det att lagen om yrkesutbildning ändras så att när en personlig utvecklingsplan för kunnandet utarbetas för en läropliktig studerande är utbildningsanordnaren endast skyldig att identifiera och erkänna den läropliktiges tidigare förvärvade kunnande till den del den läropliktige har avlagt examensdelar eller delområden av gemensamma examensdelar enligt grunderna för yrkesinriktad grundexamen, grunderna för yrkesexamen eller grunderna för specialyrkesexamen eller gymnasiestudier, högskolestudier eller sådana studier som har bedömts och verifierats av andra behöriga myndigheter.  

När det gäller lättnaderna i de personliga utvecklingsplanerna för kunnandet (PUK) anser vi att förslaget är för begränsat och att större lättnader behövs. Lättnaderna får inte innebära att den tid som avsätts för att utarbeta PUK:en minskas, vilket nu föreslås. Den tid som krävs för att upprätta en PUK behöver vara densamma, eftersom det inte har tagit tid att identifiera och erkänna tidigare förvärvade kunskaper hos de studerande som omfattas av läroplikten, då sådan kunskap ofta inte finns. De föreslagna åtgärderna kommer inte heller att leda till de besparingar som utlovats utan är en direkt nedskärning av finansieringen utan att det skulle ha konsekvenser i mängden arbete som utförs.

FSL vill också betona behovet av att förenkla och minska antalet obligatoriska uppgifter i de personliga utvecklingsplanerna för kunnandet (PUK). Dessa planer bör endast innehålla den information som är nödvändig för att genomföra undervisningen. Den tid som frigörs genom att förenkla PUK:en bör användas till att öka mängden klassrumsundervisning och inte ses som en besparingsåtgärd. Förslaget i propositionen om att lätta på kraven för PUK:en är direkt kopplat till nedskärningar inom utbildningen, utan att det innebär någon minskning i arbetsbördan. Det uppnår inte målet om tre och en halv miljoner euro i besparingar, eftersom förändringarna endast påverkar en liten del av studerandena och de beräknade kostnadsbesparingarna är grovt överskattade. Vidare saknas tydliga beräkningar och utredningar som grund för de ekonomiska siffrorna i förslaget.

FSL motsätter sig propositionens förslag om att slopa skyldigheten för anordnare av yrkesutbildning att utarbeta en examensspecifik plan för bedömning av kunnandet.

Den inbesparing i arbetstid som slopandet av skyldigheten att uppgöra planen är överdimensionerad och skulle inte inbringa de inbesparingar som eftersträvas. FSL befarar att slopandet av planen för bedömning av kunnande också skulle äventyra jämlikheten och kvaliteten på yrkesutbildningen nationellt mellan utbildningsanordnarna. Det är viktigt att se att planen för bedömning av kunnandet kan utgöra en del av utbildningsanordnarens kvalitetsledningssystem. I många fall kan planen vara ett bra verktyg i vardagen som läraren, handledare och bedömare av kunnandet använder vid bedömningen av studerandenas kunnande.

I propositionen föreslås det att kommunens skyldighet att utarbeta en lokal plan för småbarnspedagogik stryks ur lagen om småbarnspedagogik genom att 22 § i lagen om småbarnspedagogik upphävs. Enligt förslaget är kommunen i fortsättningen inte skyldig att utarbeta en lokal plan för småbarnspedagogik, men kan fortfarande utarbeta en sådan plan.

Finlands svenska lärarförbund anser att skyldigheten för kommunerna att utarbeta en lokal plan för småbarnspedagogik ska kvarstå då dessa är viktiga med tanke på att utveckla kvaliteten på småbarnspedagogiken och kan trygga en jämlik småbarnspedagogik då en del kommuner med stor sannolikhet kommer att fortsätta utarbeta sina lokala planer trots att skyldigheten skulle avskaffas.

I lagen om småbarnspedagogik definieras småbarnspedagogiken som en planerad och målmedveten helhet av fostran, undervisning och vård, där pedagogiken betonas särskilt. Lokala planer för småbarnspedagogik spelar en viktig roll i planeringen av småbarnspedagogiken och bör därför inte avskaffas.

Lokala planer för småbarnspedagogik kan ses som både ett dokument som specificerar grunderna för småbarnspedagogik, men det kan också ses som ett viktigt verktyg som centralt sammanställer innehåll som styr genomförandet av den lokala småbarnspedagogiken. Därmed är den lokala planen även ett viktigt verktyg i arbetet för daghemsföreståndare, för lärare inom småbarnspedagogik och för speciallärare inom småbarnspedagogik. Deras uppgift är att säkerställa att grunderna för planen för småbarnspedagogik och barnets individuella småbarnspedagogiska plan konkretiseras till planerad verksamhet i daghemmet. Detta arbete stöds av den lokala småbarnspedagogiska planen.

I propositionen konstateras att om sådana kommuner där det har konstaterats att den lokala planen för småbarnspedagogik fungerar slutar utarbeta planen när skyldigheten upphör, kan slopandet av skyldigheten ha negativa konsekvenser för kvaliteten på småbarnspedagogiken. Slopandet av skyldigheten kan också försätta barn och barnfamiljer i en ojämlik ställning, om endast en del kommuner gör upp lokala planer för småbarnspedagogiken

Vidare konstateras i propositionen att slopandet av planeringsskyldigheterna för småbarnspedagogiken kan som helhet betraktat ha negativa konsekvenser för kvaliteten på småbarnspedagogiken och tillgodoseendet av barnets bästa. De eventuella negativa konsekvenserna kan accentueras särskilt i fråga om barn i svagare ställning, såsom till exempel barn med utvecklingsstörning.

Finlands svenska lärarförbund anser att de föreslagna slopande av normer inte tjänar sitt syfte utan snarast är ett sätt att skära i finansieringen av småbarnspedagogiken utan att mängden arbete de facto minskar.

Finlands svenska lärarförbund vill poängtera att en del av de remissinstanser som förhöll sig kritiska till upphävandet av 22 § i lagen om småbarnspedagogik ansåg att genomförandet av de lokala planerna för småbarnspedagogik bör utvecklas i stället för att slopa skyldigheten att utarbeta sådana planer.

Finlands svenska lärarförbund anser att skyldigheten för kommunerna att utarbeta en lokal plan för småbarnspedagogik ska kvarstå då dessa är viktiga med tanke på att utveckla kvaliteten på småbarnspedagogiken och kan trygga en jämlik småbarnspedagogik då en del kommuner med stor sannolikhet kommer att fortsätta utarbeta sina lokala planer trots att skyldigheten skulle avskaffas. Om skyldigheten att uppgöra en lokal plan skulle avskaffas skulle sannolikt kommunerna ändå se sig tvungna till att uppgöra andra preciserande planer för att styra den lokala småbarnspedagogiska verksamheten. Detta skulle säkert gälla i synnerhet i de kommuner där det råder en stor brist på behöriga lärare inom småbarnspedagogik.

I propositionen föreslås det dessutom att skyldigheten att rapportera om personalens fortbildning ska lättas genom att punkt 5 i 70 § 2 mom. i lagen om småbarnspedagogik upphävs. Om förslaget genomförs innebär det att uppgifter om personalens fortbildning inte längre skulle registreras. Detta skulle innebära att Statistikcentralen inte längre skulle få dessa uppgifter för statistiska ändamål och att Nationella centret för utbildningsutvärdering (Karvi) inte längre skulle få bakgrundsinformation till det verktyg som används för utvärdering av fortbildningen inom småbarnspedagogiken.

Finlands svenska lärarförbund motsätter sig förslaget. Det är viktigt att den i lagen om småbarnspedagogik föreskrivna fortbildningsskyldigheten, som finansieras med offentliga medel, uppfylls. FSL anser att det är av stor betydelse att det finns nationell information tillgänglig, särskilt om sådan fortbildning på universitetsnivå som anordnas av högskolor.

Enligt lagen om småbarnspedagogik ska den som anordnar och tillhandahåller småbarnspedagogik se till att personalen inom småbarnspedagogiken deltar i tillräcklig fortbildning för att upprätthålla och utveckla sin yrkesskicklighet. Fortbildning innebär utbildning som upprätthåller yrkesskickligheten och utvecklar kompetensen och som har anknytning till den anställdes arbetsuppgifter inom småbarnspedagogiken. I regeringens proposition anges att uppskattningsvis endast cirka 40 procent av personalen inom småbarnspedagogiken årligen deltar i fortbildning och deltar i genomsnitt i tre utbildningar. Genom att hålla kvar skyldigheten att rapportera om fortbildningen kan man komma åt dessa missförhållanden och trygga fortbildningen för lärarna inom småbarnspedagogik. I propositionen nämns också att det är sannolikt att aktörerna inom småbarnspedagogiken själva fortsätter att lokalt följa upp hur personalen deltar i fortbildningar detta innebär att de tänkta inbesparingarna i verkligheten inte förverkligas då en del av arbetsuppgiften till en del kvarstår.

Finlands svenska lärarförbund anser att de föreslagna slopande av normer inte tjänar sitt syfte utan snarast är ett sätt att skära i finansieringen av småbarnspedagogiken utan att mängden arbete de facto minskar.