Skillnaderna är osannolikt stora. Visst misstänkte vi att det finns variationer i antalet undervisningstimmar som kommunerna erbjuder eleverna. Men lektioner motsvarande en hel termin under en elevs skoltid – det är mycket illa, säger förbundssekreterare Christer Holmlund.
Finlands Svenska Lärarförbund FSL har granskat skillnader i antalet lektioner som kommunerna i Svenskfinland erbjuder eleverna. Enligt undersökningen är skillnaderna i de svenskspråkiga skolorna stora.
– Vi var förberedda på skillnader, men det spektrum vi rör oss i är osannolikt brett. Skolan är inte likvärdig i Svenskfinland idag. En elev som varje vecka får till exempel tre timmar mera undervisning än jämnåriga i en annan kommun står på en egen startlinje, sade Christer Holmlund i Vanda på torsdagen den 8 mars 2012.
Idag ställer lagstiftningen krav på att varje kommun måste erbjuda eleverna minst 222 årsveckotimmar fördelade mellan årskurserna 1-9. Kommunerna har dock möjlighet att själva besluta om att arrangera ett större antal undervisningstimmar än det lagstadgade. Idag ligger medeltalet på 234,32 årsveckotimmar.
– Vi är glada att se att alla kommuner erbjuder lektioner utöver minimigränsen, men samtidigt är vi oroade över de regionala skillnaderna. När vi dessutom har skolor inom en och samma kommun som erbjuder olika mycket undervisning, inser man att nu spelar det roll var barnfamiljerna bor, konstaterade Holmlund.
I undersökningen kollades så gott som alla kommuner med svenskspråkiga skolor. Uppgifterna samlades in med hjälp av FSL:s lokala lärarföreningar samt med hjälp av kommunernas bildningschefer och webbinformation.
– Vi blev förvånade över att det finns regioner i norra Österbotten med ett iögonenfallande lågt antal lektioner. Vi funderar förstås om det handlar om överenskommelser beslutsfattare emellan, funderade Holmlund.
Enligt Holmlund försvårades undersökningen av att kommuner kategoriserar främst stöd- och specialundervisning olika. En del kommuner räknar in stödundervisningen i timresursen, medan andra separerar kostnaderna.
– Beslutsfattarna och tjänstemännen borde betrakta stöd- och specialundervisning på samma sätt som specialsjukvården i kommunernas budgetering. Budgetramar måste finnas, men eftersom det är svårt att uppskatta de behov som under året kan uppstå, borde kostnaderna få överskridas och budgeten endast vara riktgivande, menade Holmlund.
Här hittar du en sammanfattning av resultaten från undersökningen: 
Hur mycket undervisning får eleverna?
***
NÄRMARE INFORMATION GER
Christer Holmlund, förbundssekreterare, 040 532 98 00, christer.holmlund@fsl.fi
Martina Landén-Westerholm, informatör, 040 595 08 17, martina.landen-westerholm@fsl.fi
Vasa svenska lärarförenings sommarbrev 2012
