Author: admin

Tre centimeter under naveln, där ligger den, klumpen. Fram till julfesten finns den inte, men redan ett par veckor in på vårterminen finns den plötsligt där. Speciellt känns den om man vaknar mitt på natten och har svårt att somna om. Klumpen växer sig allt större ju längre vårterminen lider och ju närmare sommarlovet kommer. För de visstidsanställda lärarna innebär sommarens ankomst inte slutet på ett hektiskt arbetsår och tid för en välbehövlig vila från arbetet. För de snuttanställda innebär det en osäker framtid. Frågorna kommer vällande. Har jag ett jobb nästa läsår? Var har jag ett jobb nästa läsår? Hur söker jag arbetslöshetsdagpenning om jag blir utan jobb? Var kan jag få hjälp?

Vår lagstiftning utgår från att anställningar gäller tillsvidare, om de inte av grundad anledning har ingåtts för viss tid. Ett tjänsteförhållande kan på tjänsteinnehavarens begäran eller av grundad anledning ingås för viss tid.

Många arbetsgivare har insett vikten av att anställa sina lärare tillsvidare om det inte finns en grundad anledning att inte göra så. Det höjer arbetsmotivationen hos dem som anställts, det påverkar inställningen till arbetsgivaren, det förbättrar arbetshälsan då en stressfaktor försvinner.

Sen finns en del rötägg bland arbetsgivarna som år efter år anställer sina lärare för bara ett läsår i taget och i värsta fall endast för läsårets arbetstid. Som grund för visstidsanställningen kan dessa arbetsgivare ange vikariat även om det inte finns någon ordinarie anställd att vikariera. Man hänvisar under flera års tid till att verksamheten inte har stabiliserats, även om det finns mer än nog av undervisningstimmar för att fylla lärarens undervisningsskyldighet.

I ett flertal kommuner har lärarföreningarna och förtroendemännen tillsammans med arbetsgivaren gripit tag i problemet och gått igenom grunderna för visstidsanställningarna. I de fall visstidsanställningarna har gjorts utan grundad anledning har arbetsgivaren i fortsättningen anställt lärarna tillsvidare. Det är en situation där alla är vinnare. Lärarna får de anställningsförhållanden de har rätt till. Oron och stressen minskar, vilket förbättrar arbetshälsan. Motivationen och uppskattningen av arbetsgivaren stiger och arbetsgivaren kan slippa i framtiden betala ersättningar för olagliga visstidsanställningar. Nu på våren då alla tjänster finns att söka, är ett ypperligt tillfälle för lärarföreningarna och förtroendemännen att tillsammans med arbetsgivaren att gå igenom grunderna för visstidsanställningarna.

I frågor som gäller anställningsförhållandet finns förtroendemännen på arbetsplatserna och förbundskansliet till för våra medlemmar.

Jan-Mikael Wikström

Utvärdering av verksamheten och den utveckling, som är knuten till denna, ska vara en ledstjärna för all verksamhet i ett samhälle som vill bli bättre. Detta skall även gälla den finlandssvenska skolvärden. Idag upplever jag dock att vi finlandssvenskar blivit allt mera benägna att kritisera vår skola framom att lyfta fram allt gott som vi gör i våra skolor.

Den mest aktuella diskussionen bygger på tankar kring den tvåspråkiga skolan, där enskilda politiker går ut med hårda uttalanden på synlig plats i medierna och säger att om vi inte tillåter undervisning på två språk i den svenska skolan innebär det att vi blir efter i förhållande till den finska skolan .

I samma diskussion förs också fram att det är viktigt för vår skola att tillfredsställa de behov som en del finsk- eller tvåspråkiga för fram rörande språkkunskaperna hos sina barn.

Jag frågar mig: på vilka grunder borde den finlandssvenska skolan bli en plats där man löser de problem som idag kanske finns i språkundervisningen de finskspråkiga skolorna?

En annan diskussion som kommer att lyftas fram berör PISA-resultaten som kommer i slutet av detta år. Då kommer medierna och forskare att i minsta detalj analysera resultaten. Målet är att kunna rangordna skolorna och plocka smaskiga detaljer ur resultaten. Syftet är att föra fram vem som är bäst och kanske ännu mera vem som är sämst.

Att se PISA-underökningen som den enda saliggörande undersökningen med tanke på undervisningens kvalitet är dra alltför enkla slutsatser. Det finns massor med arbete i våra skolor som inte kan mätas via en undersökning. Skolvardagen och kvaliteten i den kan inte mätas av en undersökning.

Varför är vi då så kritiska och ser felsökning som något som för finlandssvenskheten framåt i Finland?

I stället borde våga höja blicken och se att det goda som utförs av oss som språkgrupp. Då pratar jag inte endast om skolan.

Jag hade glädjen av att besöka skolor och träffa lärare i Pargas förra veckan. Det var en trevlig upplevelse som bekräftade den känslan jag har av hur bra lärare vi har i våra skolor. Den entusiasm som lärarna visar, det ansvar de tar för arbetet de utför och det intresse de visar för eleverna gör att vi oftare borde lyfta allt det goda vår skola ger våra barn.

Om vi förminskar den finlandssvenska skolans uppgift till att endast vara en språkskola eller avgöra kvaliteten i denna i en enskild undersökning är vi definitivt på fel väg.

Våra skolor är grunden för hela Svenskfinlands existens. Här bygger vi kultur och identitet samtidigt som vi levererar lärande på svenska.

Christer Holmlund

– Det är viktigt att skilja mellan kommersialisering och privatisering, manade professor Lisbeth Lundahl på en nordisk konferens i Oslo nyligen. Hon har fördjupat sig i frågan och benade ut olika dimensioner, då det gäller utbildningen som handelsvara.

De nordiska länderna, som i många avseenden liknar varandra mycket, skiljer sig från varandra i fråga om privatiseringen och kommersialiseringen av utbildningen. Sverige är ensam om att öppna för kommersialisering av grundskolan och gymnasieskolan, medan de andra länderna är rätt återhållsamma.
Är privatisering av ondo? Nej, inte nödvändigtvis resonerar man i Danmark, där det av tradition finns en uppsjö privatskolor.

– Alla har en sak gemensam: alla skolor har uppstått som en protest av något slag, kunde Uffe Rostrup, ordförande för FSL ( Frie Skolers Laererforening) upplysa. Det kan handla om religiös eller politisk övertygelse, som ligger som grund för etableringen av dessa privatskolor. Under de senaste åren har det dock handlat om föräldrarnas protester mot indragningen av skolor. Föräldrakooperativ har tagit över driften och skolorna har fortsatt som förr. Kommunala skolor blev över en natt privata.

I Danmark är varje privatskola olik och lagstiftningen känner inte till vare sig vinstintresse eller möjligheter till skolkoncerner.

Den danska verkligheten ligger ljusår från den verklighet, som finns i skolvärlden i Sverige. I många fall drivs friskolekoncerner, som har riskkapitalbolag som ägare. Målet är ofta att driva skolor med vinst.
Island har redan smakat på privatisering och kommersialisering, medan det också i Norge finns ett politiskt intresse för att öka antalet privata skolor.

I Finland finns för all del en del privata skolor, som får statligt understöd. Deras existens vilar oftast på en historisk eller pedagogisk grund. De får inte syfta till att eftersträva vinst.
Det är intressant att notera att det inte finns någon nämnvärd politisk opinion, som skulle driva frågan om att krossa det mer eller mindre kompakta kommunala monopolet inom den grundläggande utbildningen. Sållningen av influtna ansökningar om att driva privata skolor är tuff och följaktligen ökar antalet privata skolor synnerligen sparsamt.

Orsaken till det allmänna politiska ointresset finns stor del i de finländska PISA-framgångarna. Vår skolmodell har varit framgångsrik. Det är en öppen fråga hur och när debatten om alternativ till de kommunala skolorna får vind i seglen också hos oss. Hur länge duger PISA-resultaten som motiv för att hålla fast vid status quo? Vad händer om resultaten ytterligare försämras?

C-E Rusk