Inger Damlin har valts till ny rektor för Korsholms högstadium. Damlin, som nyligen omvaldes som FSL-representant i OAJ:s styrelse, tillträder rektorsposten den 1 augusti.
Inger Damlin fungerar för tillfället som biträdande rektor för Borgaregatans skola i Vasa. Rektorsjobbet i Korsholm lockade sex behöriga sökande. Damlin efterträder Annika Snickars. Korsholms högstadium är en av de största skolorna i Svenskfinland med sina knappt 500 elever.
Förslaget är synnerligen problematiskt och fyller inte andan i vår språklagstiftning. I grundlagen stadgas att vårt lands nationalspråk är svenska och finska samt att den svenskspråkiga befolkningen har rätt till sitt eget språk och sin egen kultur. Det är det allmänna som ska tillgodose landets finskspråkiga och svenskspråkiga befolknings kulturella och samhälleliga behov enligt lika grunder.
Denna rätt kan inte förverkligas utan en stark svensk utbildningssektor som också innefattar förvaltningsautonomi. Det behövs en separat svensk utbildningsförvaltning på alla nivåer, men den kommunala nivån är den absolut viktigaste. Ärenden rörande den svenskspråkiga utbildningen ska planeras, koordineras och beredas på svenska, slår Folktingets utbildningsutskott fast.
Helsingfors är den kommun som har den största svenskspråkiga befolkningen i Finland. Närmare 37 000 Helsingforsbor har svenska som sitt modersmål.
I kommissionen sitter bl.a. Lärarförbundets ordförande Johanna Jaara Åstrand och finländske professorn Pasi Sahlberg. Kommissionen har i uppdrag att uppställa nationella mål för skolan i Sverige.
Kommissionen vill stärka lärar- och skolledaryrkets attraktionskraft genom en systematisk kompetensutveckling och fler karriärmöjligheter.
Skolkommissionen bedömer, i likhet med Friskolekommittén tidigare, att friskolorna och valfriheten är här för att stanna. Men för att bryta skolsegregationen överväger kommissionen att föreslå obligatoriskt skolval. Man överväger också en bestämmelse om att skolornas huvudmän och rektorer ska verka för en så bred social sammansättning av elever som möjligt.
Häggström, som är vice ordförande i FSL-styrelsen, är en av sammanlagt sju FSL-ledamöter i OAJ:s fullmäktige.
Han pekade på att har antalet skribenter i nästan samtliga korta språk sjunkit drastiskt sedan ämnesrealen infördes år 2005.
– Denna nedgång i antalet skribenter har en direkt inverkan på de som undervisar språken ifråga, noterade Häggström.
Sebastian Lindqvist, som också har säte i OAJ-fge, lyfte i ett inlägg fram verkligheten i skolorna, när det gäller det omtalade digitala språnget. Han lyfte fram merarbetet bl.a. rörande IKT-stödet som ofta är eftersatt.
– Det finns en risk för att digisprånget blir på hälft, sade Lindqvist.
I OAJ:s strategi definieras organisationens uppgift, framtidsvision och värderingar. Samhörighet, rättvisa
och föregångare är värderingar som styr verksamheten.
Strategin kompletteras av en tvåårig verksamhetsplan som ska utarbetas.
OAJ planerar att revidera organisationens stadgar. På vårmötet fördes en diskussion om ärendet, men de egentliga besluten tas på höstmötet i november 2016. Fullmäktige är högsta beslutande organ i OAJ, vilket innebär att det uttryckligen är fge som tar beslut om stadgarna.
I OAJ:s fullmäktige sitter idag 150 ledamöter. Styrelsen har laborerat med en modell, där antalet skärs ner till 80 eller 100 ledamöter.
OAJ planerar också att se över sin organisatoriska struktur speciellt på lokala nivån. Den bärande idén är att man småningom övergår till en modell med arbetsgivarenliga lokalföreningar. Fullmäktige diskuterade frågan livligt och det framkom att det finns grupper som inte är beredda att acceptera denna lösning.
Fullmäktige landade i en rekommendation om att man på lokal nivå går in för en lösning med arbetsgivarspecifika lokala lärarföreningar som baserar sig på personmedlemskap. Reformen åtföljs av extra finansiering till föreningar som bildas enligt denna princip. ”Morotspengarna” är tillgängliga under en femårsperiod.
Vidare beslöts bl.a. att man följer upp konsekvenserna av nyordningen, utvärderar nyttan och korrigerar olägenheter.
FSL:s fullmäktige torde ta ställning till ärendet i november 2016.
Kolla in OAJ:s nya strategi på adressen www.oaj.fi
Strategin finns tillgänglig på finska och svenska.
Hon har tillsammans med över 170 elever deltagit i en matfest i dagarna tre på Juthbacka herrgård och tillrett den ena favoriträtten efter den andra, rapporterar tidningen Österbottningen. Dagens barn funderar mycket på mat, säger Forsbacka.
– De pratar om vad de ätit eller berättar om goda maträtter och hur man tillreder dem.
Av de tretton svenskspråkiga skolorna i Borgå har elva stycken beslutat delta i Stafettkarnevalen som detta år ordnas i Vasa, berättar tidningen Östnyland. Emellertid kommer inga Borgåskolor att ha en hejaklack, berättar Johan Öhberg, som är rektor för Gammelbacka skola.
– Eftersom tävlingen ordnas i Vasa kände vi oss tvungna att begränsa deltagarantalet och beslöt därför att inga Borgå skolor har några hejaklackar. Dessutom har intresset för att åka till karnevalen i år varit mindre än tidigare.
Alla de deltagande skolorna åker upp till Vasa med gemensamma bussar som startar på fredagen och man har kommit överens om att alla hejar på alla, enligt Östnyland.
Karnevalen äger rum 20-21 maj. Tidigare den här månaden publicerade Regionförvaltningsverket sin färska rekommendation gällande skolorna och Stafettkarnevalen. Läs den här.
Enligt Helsingfors stads överborgmästare Jussi Pajunens förslag ska huvudstadens utbildning i framtiden administreras av en tvåspråkig dagvårdsenhet, en tvåspråkig enhet för den grundläggande utbildningen och en tvåspråkig enhet för andra stadiets utbildning. Man eftersträvar en matrisorganisation där svenska administrationen slås alltså samman med den finska, skriver Kommuntorget.fi. Pajunens förslag skall den 16 maj presenteras för stadens ledarskapssektion.
– Förslaget är helgalet. Under interna diskussioner i ledarskapssektionen har det påståtts att systemet är kutym i andra städer. Så är det inte. I Esbo har man en svensk nämnd och i Vanda ett svenskt resultatområde, säger Marcus Rantala, (SFP) medlem i stadsstyrelsen.
Helsingfors har idag en utbildningsnämnd med en svensk och en finsk sektion. Den svenska utbildningen leds av en egen linjedirektör.
Ollila, som idag är bl.a. ordförande för Näringslivets delegation EVA, säger i intervjun att Finlands sits är svår, men inte omöjlig när det gäller den internationella konkurrenskraften. Om nu Finland klarar av att klå ärkefienden Sverige i ishockey bör det inte heller vara omöjligt att gå om Sverige i fråga om konkurrenskraften, resonerar Ollila.
Han stöder regeringens åtgärder i de flesta avseendena, men det finns ett undantag. Ollila påminner om att Finland alltjämt har kvar sina grundläggande styrkor och lyfter fram utbildningen och kunnande som centrala faktorer.
Nedskärningarna inom utbildningen är chockerande hårda. Vi får hoppas att de inte leder till obotliga skador i nivån på kunnande. Regeringens övriga nedskärningar godtar jag, men i fråga om utbildningen är jag av annan åsikt.
CER
Inger Damlin fortsätter representera FSL i lärarfacket OAJ:s styrelse. Damlin, som har suttit i OAJ-styrelsen i två år, fick fortsatt förtroende, då OAJ-fullmäktige valde styrelse den 12 maj. Som hennes personliga ersättare fungerar Joakim Häggström.
I styrelsen sitter sammanlagt 20 ledamöter plus ordföranden Olli Luukkainen.
Styrelsens mandatperiod omfattar år 2016-18. Till ordförande för OAJ:s fullmäktige valdes Heli Haaro, medan Ulla Kangasniemi och Matti Helimo fungerar som vice ordförande.
I dag är det förstås omöjligt att yttra sig om de eventuella försöken och deras omfattning och utfall. Men klart är i alla fall att det handlar om en islossning, som berättar att förhandlingsklimatet är i skick. Såväl OAJ som KT är genuint intresserade av att få veta mera om ett system, där arbetstiden är beräknad på årsnivå. Vilka praktiska konsekvenser får övergången?
Samtidigt växer trycket på annat håll. Avtalsparterna förhandlade länge om försök också i grundskolan, men nådde inte samförstånd. Det råder oenighet om bl.a. vilka kostnadseffekter en övergång till årsarbetstid medför.
För tydlighetens skull är det värt att betona att parterna dryftar en årsarbetstid, alltså inte en kontorsarbetstid som skulle innebära att lärarna skulle bindas upp till arbetsplatsen under en daglig arbetstid.
Arbetstiden intresserar självfallet i första hand lärarna själva jämte arbetsgivarna, men också det samhälleliga trycket har ökat. I olika utredningar har fästs uppmärksamhet vid arbetstiderna i skolorna och senast var det Barnombudsmannen Tuomas Kurttila som i sin årsbok till statsrådet krävde en ny struktur på skoldagen. Detta kopplade han ihop med lärarnas arbetstider, som han kallar föråldrade.
Nu är det förstås så att vare sig Kurttila eller andra debattörer anger i vilken riktning lärarnas arbetstider ändras. Det handlar uttryckligen om en fråga, som avgörs vid avtalsborden.
En omläggning av arbetstiderna innebär också att lönesystemet ändras. I praktiken handlar det om att parterna försöker lägga ett intrikat pussel, som bägge är nöjda med.
Lärarfacket är välrustat för kommande förhandlingar bl.a. med hänseende till att lärarna i övriga Norden redan har varierande system med årsarbetstid. Den nordiska kontakten är värdefull och berättar bl.a. i vissa fall kan man ta till den latinska frasen: Vestigia terrent! Spåren förskräcker!
Ett eventuellt byte av arbetstidssystem omfattar såväl goda som mindre goda sidor.
C-E Rusk
Förra veckan deltog jag i ett seminarium ”The Nothern Lights of Pisa and Talis” ordnat av Nordiska ministerrådet. Under seminariet belystes PISA (The Program of International Assesments) och TALIS (Teaching and Learning International Survey) ur ett nordiskt perspektiv. Undersökningarna granskades inte bara ur lärar- och skolledarperspektiv, utan också med tanke på läroplaner, högpresterande elever och hur stor betydelse i synnerhet PISA fått på den internationella och nationella utbildningsarenan.
Under seminariedagarna lyftes många intressanta frågor som vi borde diskutera mera kring. Lyfter ett par frågor, men det finns många flera.
Den första frågan berör hur vi bäst utnyttjar PISA på en nationell nivå? Nu tenderar det åtminstone i media att handla om att utlysa vinnare och förlorare. Därför borde vi i stället för att vänta på de nya PISA-resultaten som offentliggörs i december redan nu uppgöra nationella strategier för hur vi jobbar vidare med resultaten. En nationell strategi skulle bättre garantera likvärdighet i utbildningen. Men strategin få inte leda till nya projektpengar, eftersom dessa inte garanterar jämlikhet.
Det vore också viktigt att fundera över hur vi bättre kunde använda forskningen i undervisningen samtidigt som vi också borde svänga på frågeställningen och fråga hur vi bättre kunde dra nytta av forskningen i undervisningen. Här behövs ett brobygge och dialog för att maximalt kunna dra nytta av de båda grenarnas styrkor. Får vi detta att fungera får vi en grogrund för kvalitativt god skolutveckling.
En tredje fråga är hur vi bättre kunde utnyttja resultaten från TALIS i utvecklandet av lärarnas trivsel i arbetet jämte kompentensutvecklingen. Vi behöver skapa en skola som har tid för mentorprogram/arbetshandledning för både unga och äldre lärare. Vi behöver långsiktig planering av lärarnas och skolledarnas fortbildning. Samtidigt behöver vi ge våra skolledare reella möjligheter att diskutera och reflektera med lärarna kring undervisningen.
Att tro på det vi gör ska vara en styrka för vårt land. Men vi ska också samarbeta med utbildningsforskare och utveckla den skola vi har. Vi ska inte låta PISA-rankingen styra utan dra våra egna slutsatser av resultaten – höja blicken och jobba vidare.
Christer Holmlund