Author: admin

Pitkälä konstaterade i en Yle-intervju för ett par veckor sedan att han personligen är beredd att slopa examen, men han kan för all del också tänka sig strukturella reformer. I detta fall avser han att examen skulle reformeras, så att den kunde ersätta inträdesproven till högskolorna.
Han pekar på att utvärderingen överlag befinner sig i ett brytningsskede. I dagens värld bör elever och studerande förmå att utvärdera det egna kunnandet.
Undervisnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonen har redan uttalat ett resolut nej till tankarna om att slopa examen och hon har gott sällskap av bl.a. lärarfacket OAJ och gymnasistorganisationen SLL. Budskapet är: utveckla i stället för att avveckla!
Det mest intressanta med Pitkäläs utspel är tidpunkten. Det måste ses som remarkabelt att utspelet av denna höga statliga tjänsteman kommer samtidigt som examen står inför det stora digisprånget, som har förberetts i flera års tid.
Blyertspennornas tid är definitivt förbi, så det var hög tid att digitalisera studentexamen. Men är ansatsen den rätta? Är digireformen föråldrad redan när den tas i bruk?
Nu handlar det förstås inte endast om en teknisk reform, utan digitaliseringen ändrar också provuppgifterna i examen, vilket också framgår ur artikeln från Närpes. Materialet i proven kommer bl.a. omfatta avgränsat webbmaterial och det har ställts i utsikt att abiturienterna ges ökade möjligheter att i viss mån utnyttja sina färdigheter i informationssökning.
Men räcker detta verkligen till för baxa in examen i digiåldern? Mycket möda har satts ner på att uttryckligen stoppa nätuppkopplingen och åstadkomma ett slutet provsystem. Detta samtidigt som barn och unga idag tenderar att vara uppkopplade in absurdum.
Ett alternativ till denna lösning vore att fördomsfritt gå in för ett öppet system med datorer, som är uppkopplade till nätet.
Ett steg ut i det okända, javisst, men kanske ett nog så nödvändigt steg.
C-E Rusk
P.S. Avtalsförhandlingar pågår mer eller mindre inom alla områden. Bl.a. diskuteras en förlängning av den årliga arbetstiden. Följ med www.fsl.fi eller lararen.fi. Här finns nyheter och kommentarer om läget på arbetsmarknaden.

På den senaste tiden har det kommit tre mycket olika förslag och åsikter om framtidens gymnasium.
• Undervisnings- och kulturminister Sanni Grahn-Laasonens försök till minskning av antal obligatoriska kurser i gymnasiet. 26 gymnasier är med i försöket, inget svenskspråkigt är med.
• Utbildningsstyrelsens generaldirektör Aulis Pitkälä sade härom veckan att studentexamen hindrar utvecklingen av gymnasiet och han tycker att studentexamen kan avskaffas.
• Statens ekonomiska forskningscentral Vatt har gått ut med att man borde avskaffa inträdesproven till högskolorna och använda resultaten från studentexamen i stället.
Allt detta, samtidigt som studentexamen digitaliseras och en ny läroplan tas i bruk. Som gymnasielärare känner man sig osäker på hur framtiden egentligen kommer att se ut. Nu är det hög tid att gymnasiets roll och inriktning börjar diskuteras på många olika plan.
Vi bör se framåt och fundera på vad vi menar med allmänbildning samt vilken är gymnasiets roll i framtiden. Är dagens gymnasium allmänbildande och skall vi ha samma struktur även i framtiden? Kan allmänbildning vara att man fördjupar sig i färre ämnen? Hur ser gymnasiernas språkundervisning ut? Kommer vi att ha andra språk än engelska? Kommer korta språk att läsas på distans eftersom få studerande väljer dom? Hur kommer lärarsituationen att se ut med distanskurser? Vi måste från lärarhåll diskutera dessa frågor och föra våra åsikter vidare. Vi vill vara med och utveckla skolan mot framtiden. Om alla nivåer är med i processen så kommer vi att bygga ett konkurrenskraftigt gymnasium som möter framtidens kompetenskrav.
Nu börjar även detta läsår lida mot sitt slut. Vi är många som skickar ut våra elever till nästa steg i livet. En milstolpe i livet är förbi, nu är det många som blir ”stora” och börjar högstadiet nästa år, andra blir ”ännu större” och avslutar grundskolan och de som är ”störst” blir studenter eller tar yrkesexamen.
Jag undrar vad kommer de att komma ihåg av det som jag lärt dom under våra år tillsammans? Jag hoppas att jag lärt dom något viktigt för det fortsatta livet, som att tro på sig själva, våga göra fel, samt att humor behövs ibland. Och lite hoppas jag också att de kommer ihåg derivatans definition…
Efter avslutningen blir det så småningom dags att ladda batterierna med lite ledighet. Jag kommer att ta det lugnt, laga lite korv och njuta vid grillen.
Ha en skön sommar! Vi ses i höst!

Joakim Häggström

FSL har fattat beslut om att den enda modellen förbundet kan acceptera på lokal nivå är C-föreningsmodellen (föreningarnas förening). Historien bakom besluten hänför sig till 1990-talet då OAJ beslöt grunda lokala föreningar där målet vara att få föreningar som representerade alla medlemsgrupper (A-, B- och C-modell). Syftet med föreningarna var att förbättra den lokala intressebevakningen.
För FSL:s del resulterade det i att vi har C-föreningar i Karleby, Larsmo, Jakobstad, Vasa, Kristinestad, Åbo, Pargas, Hangö, Raseborg, Kyrkslätt, Esbo, Vanda, Sibbo, Borgå, Lappträsk och Lovisa.
Följande kommuner/städer hör inte till C-föreningsmodellen eller någon annan föreningsmodell: Kronoby, Pedersöre, Nykarleby, Vörå, Korsholm, Malax, Korsnäs, Närpes, Kaskö, Kimitoön, Ingå, Sjundeå, Helsingfors.
I dagens läge finns A-föreningar i Lojo stad och Axxell. I dessa föreningar är inte FSL:s lokala förening med.
Åland är helt utanför den diskussionen som förs.
I JÄKE-rapporten som är ett resultat av 17 möten sägs det att OAJ ska sträva efter arbetsgivarbaserade lokalföreningar. Detta ska vara en grundmodell med det finns tio undantag där FSL är ett undantag listat i fem punkter. I tidningen senast nämndes en, men det finns fyra till där skrivningarna klart bevarar FSL:s nuvarande ställning.
I JÄKE-arbetsgruppen har inga tankar framförts som skulle ändra på FSL:s organisationsmodell i de kommuner/städer som saknar OAJ-lokalförening idag.
OAJ:s fullmäktige tog ställning till den lokala organisationsförändringen under sitt möte och beslöt att rekommendera arbetsgivarbaserade lokalföreningar. En andra rekommendation var att föreningen skulle utvecklas till att bestå av personmedlemmar. Enligt beslutet skulle förändringen även gagna intressebevakningen och bibehållande av medlemmar. En ekonomimorot och utvärdering fanns också i beslutet.
Hur kan då intressebevakningen skötas lokalt efter beslutet?
Då det handlar om arbetsgivarbaserade föreningar innebär det att det kan finnas C-, B- och A-föreningar lokalt också efter OAJ:s fullmäktigebeslut. I praktiken betyder detta att FSL nödvändigtvis inte behöver fatta nya beslut gällande organiseringen lokalt.
Moroten med tanke på finansiering kan ändå ställa till det lokalt. Pengar brukar nämligen locka. I JÄKE-rapporten finns en skrivning att även övergång från C-förening till B-förening kan medföra morotspengar (B-föreningar innebär att FSL kan vara med i föreningen som förening – på samma sätt som nu).
Att värna om vår nuvarande roll ligger i mitt och säkert alla FSL:ares intresse. Alla kan inte vara med och förhandla, men med en öppen dialog kan vi tillsammans föra skutan vidare.
Den information vi ger våra medlemmar måste vara heltäckande och baserad på förhandlingsklimatet – inte enbart på tolkning av dokument.

Christer Holmlund