Author: admin

Den nya läroplanen har just förankrats och digitaliseringen av studentexamen är halvfärdig, men det hindrar inte undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (saml) från att sjösätta en förnyelse av gymnasielagen.
Har gymnasiet gått sönder? Finns det ett behov av en genomgående reform?
Grahn-Laasonen svarar ja och hänvisar till regeringsprogrammet och även till översynen av timfördelningen, som enligt henne blev en halvmesyr för under förra regeringsperioden.

Om man frågar gymnasiets rektorer och lärare blir svaret däremot sannolikt ett rungande nej. Belastningen är redan nu stor och tanken om att i detta läge genomföra åter en reform är inte förankrad bland dem som förväntas göra jobbet.
Reformen ”Det nya gymnasiet” har i sedvanlig ordning en synnerligen stram tidtabell. Projektets tillskyndare tar sikte på att regeringens proposition måtte överlåtas till riksdagen redan nästa vår. Det behöver knappast sägas att tidtabellen är orealistisk och spär sannolikt på gymnasielärarnas förbittring. Rulltrappan rullar ännu snabbare.
Som förmildrande omständighet kan dock ses att processen åtminstone i teorin är öppen, så att lärarna, rektorerna och lärarfacken kan påverka den.

Samtidigt pågår emellertid på annat håll ett arbete, som också påverkar gymnasierna starkt och där möjligheterna till inflytande och påverkan är starkt begränsade.
Då handlar det om regeringen och undervisnings- och kulturministeriets strävanden som syftar till att förstärka studentexamens betydelse i intagningen till universiteten.
Den bärande idén är att slopa så många separata inträdesprov som möjligt och öka studentbetygets tyngd. Det är alltså målet, som för all del är väldigt omtvistat. Är detta verkligen rätt väg att gå när det gäller t.ex. intagningen till lärarutbildningen?

Ännu mera omtvistad är processen, som syftar till att sålla agnarna från vetet. Alla ämnen i examen är förstås jämlika men vissa ämnen är mera jämlika än andra, resonerar ett nätverk i sann orwellsk anda.
Nätverket, som består av företrädare för universiteten, har fått i uppdrag att framlägga förslag om hur antagningen på basis av studentbetygen kunde se ut. I början av november presenterades alltså ett förslag till poängsättningssystem, där olika ämnen rangordnas.
Obestridlig kung bland alla ämnen är lång matematik med modersmålet som god tvåa. Dessa prov ger de flesta poängen i antagningen, medan ämnen såsom filosofi ligger i botten.

En rangordning av detta slag leder automatiskt till stora förändringar i gymnasiernas arbete. Måhända är förändringarna större än de förändringar som ”Det nya gymnasiet” för med sig.

Trots en del ekonomiska analytikers misstro till konkurrenskraftsavtalets effekter, ser vi nu ett uppsving i ekonomin. Det kan vi tacka den offentliga sektorn för. Nu är det dags att tacka den för de uppoffringar som gjorts.

Avtalsförhandlingarna på branschnivå har kommit igång. Efter det har man nått förhandlingsresultat och ingått avtal där lönenivån landat på 3,2 – 3,5 procent för avtal som omfattar två år. Hur detta borde återspeglas i våra kommande avtal är en fråga som diskuterats i samband med FSL:s och OAJ:s fullmäktiges sammanträden denna månad.

Löneutvecklingen mellan den privata och den offentliga sektorn har också lyfts fram. Statistiken visar tydligt att skillnaden i löneutveckling mellan sektorerna ökar för varje år. Orsaken är så kallade löneglidningar, vilka är ett resultat av att den privata sektorn betalar större löneförhöjningar än det som finns i de centrala avtalsuppgörelserna.

Detta är en utveckling vi inte kan omfatta och vi behöver få in mekanismer som garanterar att skillnaden i löneutvecklingen mellan den privata och den offentliga sektorn inte ökar. Målet bör snarare vara att få kurvorna att närma sig på lång sikt.
En undervisningssektor där lönerna släpar efter är en risk för landets bildningsnivå. En hög attraktionskraft till läraryrket garanterar ett lyft av kunskapsnivån och säkrar samtidigt att högskoleutbildade lärare stannar kvar i landet.
Ett mångårigt löneprogram där vi via avtal kan garantera en kompensation för de uteblivna löneglidningarna bör finnas som en del av löneuppgörelsen i början av 2018.

För att uppnå de mål vi satt för löneutvecklingen måste vi vara starka som organisation. Vi bör sätta ner foten och markera att vi inte accepterar nuvarande löneutveckling. I denna kamp behövs varenda medlem som språkrör för våra målsättningar. Vi är starka som förbund och förhandlingspart om vi tydligt visar att vi står enade bakom våra målsättningar.

Nu är det upp till oss alla att markera att vi inte är beredda att se på och acceptera att alla andra får! Genom att gemensamt argumentera för att vi fått nog ger vi våra förhandlare det stöd de behöver i sitt arbete.
Genom att unisont argumentera för förhöjningar visar vi att vi tillsammans menar allvar.