Author: admin

  • Leksakspengar duger inte

    Kommunernas ”gentlemannaöverenskommelse”, även benämnd lönekartell, rörande barnträdgårdslärarnas löner i huvudstadsregionen har fått mycket uppmärksamhet. En medborgarrörelse, som kallar sig ”Ei leikkirahaa” (ung. Inga leksakspengar), vill skapa opinion kring frågan.

    En demonstration för högre löner till barnträdgårdslärarna ordnas kl. 13 lördagen den 24 mars på Narinken i centrala Helsingfors.

    Ett flertal politiker har lovat ställa upp och berätta om sin syn på problematiken.

    En ny demonstration planeras äga rum i slutet av april.

  • Holmlund kandiderar som ordförande för perioden 2018-2022

    Under föreningskursen i mars meddelade sittande ordförande Christer Holmlund att han kandiderar som ordförande för nästa period. Det är under kongressen i juni 2018 som ordförandevalet förrättas. 

  • Sverige dryftar karriärsteg

    Regeringens särskilde utredare Björn Åstrand föreslår ett professionsprogram med nationellt reglerade nivåer. För lärare och förskollärare: legitimerad, erfaren, meriterad och särskilt meriterad. För rektorer och förskolechefer: rektor och meriterad rektor, omtalar Lärarnas tidning.

    Modellen, som presenteras i betänkandet ”Med undervisningsskicklighet i centrum – ett ramverk för lärares och rektorers professionella utveckling”, bygger på att den som vill ska få utvecklas under hela sitt yrkesliv och kunna ta på sig svårare uppgifter och större ansvar. Det ska i sin tur göra läraryrket attraktivare och skolan bättre.

    Modellen bygger också på att huvudmännen ska använda den ökade kompetensen strategiskt.

    – Det innebär att de högst kvalificerade lärarna och rektorerna ska jobba i de mest utmanande områdena och med det svåraste frågorna – och att det ska ge högre lön. Så är det inte i dag, säger Björn Åstrand.

    För honom har det varit mycket viktigt med ett system som är tydligt, transparent och öppet för alla. Han tror att det kommer att upplevas som mer rättvist än förstelärarsystemet och lärarlönelyftet.

    I Björn Åstrands uppdrag ingick också att utreda hur lärares och rektorers administrativa börda ska minska. Han vill ha tydligare skrivningar i skollagen om att huvudmännen måste säkerställa att lärarnas fokus ligger på kärnuppdraget.

    – Vi har ett problem med överdokumentation i skolan i dag som både huvudmännen och staten måste gå in och motverka aktivt, säger han.

  • Holmlund kandiderar som ordförande för perioden 2018-2022

    Holmlund kandiderar som ordförande för perioden 2018-2022

     

    PeM Christer Holmlund, 49 år, valdes som förbundsordförande under kongressen 2014 och ställer alltså upp för omval nu i sommar. Under kongressen den 6-7 juni väljs förbundsordförande för perioden 2018-2022. 

     

    Hittills har ingen annan meddelat om intresse för ordförandeposten men det finns ingen deadline för kandidatnomineringen. Nomineringarna sker under kongressens öppningsdag.

     

     

  • Fem kommuner smakar på frivillig svenska

    Nyslott stad ansökte om tillstånd för fyra skolor, övriga kommuner för en. Det kom inte in några ansökningar från svenskspråkiga utbildningsanordnare.

    I försöket kan skolorna erbjuda studier i ett främmande språk istället för det andra inhemska språket. Försöket gäller elever i årskurs 5 eller 6 som det läsår som inleds 1.8.2018 skulle ha inlett sina studier i det andra inhemska språket.

    Det svaga intresset var en klar motgång för försökets förespråkare. Såväl FSL som OAJ har motsatt sig försöket.

    Försökstillstånden beviljades skolspecifikt. Under hösten 2018 kan totalt 452 elever som börjar i åk sex delta i försöket. Det är frivilligt för eleven att delta i försöket.

    Försöket är en del av regeringens spetsprojekt Den nya grundskolan. Meningen med försöket är att samla information om faktorer i anslutning till språkval samt utreda hur en ökad valfrihet påverkar en mer omfattande språkkunskap och ett starkare kunnande.

    Avsikten är att följa upp hur försöket påverkar inlärningsresultat, språkval och -utbud samt studierna efter grundskolan.

  • Läs läraren nr 5

    Enspråkiga skolor finns inte, menar FD Mari Bergroth som är forskningsledare vid Åbo Akademi. Vad menar hon med det? Svaret hittar du i det senaste numret av tidningen Läraren. Redaktionen beskriver också förslaget till nya stadgar som kongressen tar ställning till i sommar. Är du föreningsaktiv kan det vara en bra idé att ta en titt på kom ihåg-listan på sidan 7. 

  • Läraren 5 2018

    {turnjs Läraren-5-2018}

  • Ledaren: Skamlig kvinnofälla

    För ett par år sedan inleddes svenskspråkig klasslärarutbildning också vid Helsingfors universitet vid sidan av den hävdvunna utbildningen i Vasa. Södra Finland har dragits med en kronisk lärarbrist, speciellt gällande klasslärare och speciallärare, och många hävdade att bristen bottnar i att den svenskspråkiga lärarutbildningen ägde rum i Österbotten. Detta sågs som ett förfärligt hinder och en fruktansvärd regional orättvisa.

    FSL har som central uppgift att försvara lärarnas intresse. Förbundet har otaliga gånger hävdat att det är omöjligt att utbilda bort lärarbristen. Från fackligt håll har istället förts fram möjligheten att arbetsgivarna skulle konkurrera om de behöriga lärarna. Höj lönerna, löd och lyder alltjämt det fackliga budskapet.
    För det är ju en orubblig sanning att levnadskostnaderna är betydligt högre i huvudstadsregionen än t.ex. i Österbotten, där konkurrensen om speciellt lediga klasslärarjobb är knivskarp. Alltså bör lönerna i huvudstadsregionen kompensera den dyra kostnadsnivån.

    Men de fackliga argumenten har klingat för döva öron. Från arbetsgivarhåll har uttryckts en total ovilja att ens diskutera löner som ett sätt att komma åt lärarbristen. Då och även nu gömmer sig kommunerna bakom uppgifter om att de minsann följer kollektivavtalet.

    I själva verket handlar det om ett billigt taskspelartrick, där kommunerna gör en dygd av nödvändigheten. Facken har inte gjort gällande att kommunerna inte skulle följa avtalen i bokstavlig mening. Kommunerna följer för all del beskäftigt avtalens miniminivåer, men är inte intresserade av avtalens anda.
    Ett bärande element i kommunsektorns avtal är att det finns golv, men inga tak för lönerna. Det innebär att lönerna kan flexa uppåt, men den optionen har inte intresserat kommunerna som har grävt ner sig i sina skyttegravar. Kompakt tystnad råder för all del inte på lönefronten, utan med regelbundna intervaller hörs arbetsgivarna skria: Utbilda flera lärare och barnträdgårdslärare!

    Arbetsmarknaden i vårt land är könsuppdelad och den fälla, som nu har identifierats, slår hårt mot kvinnodominerade grupper.
    Hittills har kommunerna värjt sig mot misstankar om en lönekartell. Det har skett i första hand med semantiska metoder, så att man har angett att det inte finns någon dokumenterad överenskommelse.

    Här handlar det också om taskspelartrick, som syftar till att göra svart till vitt. Sannolikt finns det ingen skriftlig överenskommelse, som har signerats av kommunala företrädare.

    Men arbetsgivarna klafsar i ett moraliskt träsk med sina semantiska resonemang. Mera relevant är att studera lönestatistik, som entydigt berättar om en gemensam och skamlig lönelinje.

  • Ord för ord: Tänka framåt

    Inför en avtalsrörelse, och även då processen är i gång, finns många ibland diametralt olika förväntningar och förhoppningar om goda resultat. Förhandlingsmålen har byggts upp under en lång tid och innehåller många olika mål som vi redan inför förhandlingarna vet att inte kan nås fullt ut.
    Denna runda var dessutom annorlunda i och med att det inte var det kommunala avtalet som var den stora utmaningen. Nu visade det sig att det var de privata avtalen som förorsakade stora svårigheter med tanke på förhandlingsresultat. Detta var en ny situation. Den var ändå inte helt oväntad, eftersom den information förhandlarna gett från förhandlingarna under hösten 2017 inte varit positiv.

    Då varsel om strejk gavs satte det förbundet i en situation som var helt ny för de flesta – handboken från år 1995 kändes onekligen föråldrad. Nu gällde det att utgående från dagens läge omvandla teori till praktik. Även om antalet medlemmar som berördes av varsel om strejk var liten, fick vi ta oss flera ordentliga tankeställare med tanke på vilka som berörs, förmedlar korrekt rätt information om medlemmarna, hur når vi dem samt hur, vad och i vilken omfattning vi informera målgrupperna.
    Nu är vi i den situationen att det gäller att utvärdera uppgjorda avtal, men även att granska förhandlingsrörelsen ur med tanke på organisationsberedskapen (tidigare strejkberedskap).

    Avtalsuppgörelsen är på en acceptabel nivå. Variationer finns i våra medlemmars avtal, trots att den allmänna linjen motsvarar linjen i andra branschers avtal. Ambitionen var att få de lokala potterna så små som möjligt samtidigt som de allmänna förhöjningarna skulle garantera en löneutveckling åt alla medlemmar.
    Nu är det dags att utvärdera resultaten och processen samt börja fundera på mål för år 2020.

    **********

    Tiden går fort då man har det kul och saker känns meningsfulla. Detta får mig att också att tänka bakåt i tiden och på det faktum att det är nästan fyra år sedan fick ta över ordförandeskapet av Dan Johansson. Det var en uppgift som jag väldigt gärna tog emot och som jag med glädje fått förvalta. Arbetet med att jobba för förbundet har varit ibland utmanande, mestadels inspirerande och något jag sett fram emot varje dag. Mina tankar om delaktighet, förnyelse och ett aktivt förbund har varit en grund i arbetet under den tid jag fått leda förbundet.

    Känner på mig att vi kan bli ännu bättre och att jag gärna är med i den processen.
    Upprepar därför det jag sade under föreningskursen. Jag ställer mig till förfogande för en ny period som ordförande. Min ambition är att fortsätta det arbetet som jag haft privilegiet att leda. Jag fortsätter gärna leda förbundet tillsammans med er mot framtiden, för våra medlemmar och för att bibehålla den höga bildningsnivå vi har i landet.

  • OAJ vill förnya läroplikten

    – Läroplikten är för tillfället på mångas läppar, också inom de politiska partierna diskuteras den flitigt, sade OAJ.s ordförande Olli Luukkainen då OAJ presenterade en modell för förnyad läroplikt.
    – Världen har förändrats. Det finns inte längre jobb för unga som bara har grundskoleutbildning bakom sig. Karriärerna blir splittrade för dem som faller utanför utbildningsystemet, sade Luukkainen.

    Det skall böjas i tid, det som krokigt skall bli. OAJ vill starta reformen redan inom småbarnspedagogiken. För tillfället står 22 procent av femåringarna i vårt land helt utanför småbarnspedagogiken, och oftast är de barn till lågutbildade och låginkomsttagare. I t.ex. Norge är motsvarande andel bara 1 procent. Enligt internationella undersökningar når de som står utanför småbarnspedagogiken sämre resultat i PISA-undersökningarna. Ju senare ett barn kommer in i småbarnspedagogiken desto mindre sannolikt är det att barnet senare inleder högskolestudier. OAJ föreslår att förskolan blir tvåårig och att samtliga 5- och 6-åringar deltar i den. Förskole- och nybörjarundervisningen skall bilda en helhet. Det finns stora skillnader mellan jämnåriga flickors och pojkars neurologiska utveckling och mellan barn som är födda samma år, men i början och slutet av året. Därför vore det bra att barnen kunde framskrida inom förskole- och nybörjarundervisningen i egen takt. Stadiernas lärare skulle då jobba sida vid sida och undervisningen kunde differentieras med hjälp av en tillräcklig mängd speciallärare.
    Före övergången till åk 3 bör utvärderas att eleven behärskar det som minst krävs för åk 3. Senare används utvärderingskriterier för betygen 5 och 8 vid åk 4, 6 och 9, detta för att garantera bl.a. ett minimikunnande hos eleven inför en övergång mellan årskurser eller stadium. För detta ändamål utvecklas särskilda nationella bedömningsverktyg. Lagstiftningen skall garantera att denna nationella utvärdering inte kan användas för att ranka lärare eller skolor.
    – Vi vill inte ha nationella prov, poängterade Olli Luukkainen.

    Allt flera blir utan studieplats

    Av varje åldersgrupp blir 4 procent utan studieplats vid den gemensamma elevantagningen. I Finland finns en allt större grupp som efter grundskolan inte har de färdigheter som krävs för fortsatta studier på andra stadiet. Detta bör åtgärdas genom en flexibel skolgång med tillräckligt stöd för eleverna. Studiehandledarna skall stöda eleverna över stadiegränsen mellan grundskola och andra stadiet. Under åk 10 skall också kurser på andra stadiet gå att avläggas för dem som vill och kan.

    Likaså skall grundskolans högre klasser bli mera flexibla. De studerande skall kunna avlägga andra stadiets kurser som tillgodoses då studierna på andra stadiet inleds. Och det ska inte gå att avsluta grundskolan utan att ha genomgått den grundläggande utbildningen. Läroplikten bör gälla till att eleven har fyllt 19 år, och alltså omfatta studier också på andra stadiet. För många unga är idag utan en andra stadiets utbildning. Detta gäller framför allt personer med svagare resultat i grundskolan och personer med invandrarbakgrund. Den som hamnar utanför studierna står ofta också utanför arbetslivet. En utbildning på andra stadiet förlänger den beräknade tiden i arbetslivet med över en fjärdedel. OAJ vill att läromedlen också på andra stadiet skall vara kostnadsfria för den studerande.
    OAJ beräknar att prislappen för modellen för den nya läroplikten kommer att visa 294 miljoner, vilket sägs motsvara 50 km motorväg eller fem pizzor per man för alla finländare.

    I Finland finns 69 000 marginaliserade eller utslagna under trettio år gamla personer. Kostnaden för denna marginalisering har beräknats vara 1,4 miljarder euro per år.
    – Jag tror att den i själva verket är högre, sade Luukkainen.

    En mekanisk lösning, säger FSS

    OAJ:s reformförslag har kritiserats bl.a. av andra stadiets studerandeorganisationer Finlands Gymnasistförbund (SLL), Finlands Svenska Skolungdomsförbund FSS och Suomen Opiskelija-Allianssi – OSKU.
    “En mekanisk lösning saknar ambitioner, och tar inte tag i de verkliga problemen. År 2016 var det enbart 50 personer som avslutat den grundläggande utbildningen och inte sökte en studieplats på andra stadiet via den gemensamma ansökan, så det finns inget behov av att tvinga unga till utbildning. Problemet är avbrutna studier på andra stadiet, som i sin tur beror på många olika faktorer”, konstaterar studerandeorganisationerna i ett pressmeddelande.
    – Förutom att höja utbildningsnivån måste vi också tala om att höja kompetensnivån. Vi är oroade för att ett mekaniskt tvång sänker studiemotivationen. Låg motivationen igen leder till svagare inlärningsresultat. Studentmössan eller yrkesbehörigheten borde vara tecken på inhämtad kunskap och kompetensnivå, inte bara på att man fullföljt närvaroplikten, understryker FSS-ordföranden Bicca Olin.