Author: admin

Frågorna är långt fler än svaren, vilket är förståeligt eftersom diskussionen förs i ett ingenmansland. Inga beslut om en övergång från ett system, som bygger på undervisningsskyldigheter per vecka, till årsarbetstid finns. Överenskommelsen mellan OAJ och KT handlar uttryckligen om grönt ljus för försöksverksamhet.
Av förståeliga skäl är det synnerligen svårt att spekulera om utfallet i och erfarenheterna av den eventuella försöksverksamheten, som alltså inte ens har kommit i gång. Förhandlingar förs på lokal nivå om startandet av försök, men hittills föreligger inga resultat.

Årsarbetstid är inte en dörr till paradiset. Därom vittnar erfarenheterna från våra nordiska grannländer. Inte minst i Sverige, där lärarnas arbetstid redan länge har beräknats på årsnivå, är arbetsbelastningen ett avsevärt problem.
Huvudmännen försöker helt enkelt klämma in alltför mycket arbete i lärarnas arbetsdagar.

Situationen är paradoxalt nog den samma i vårt land, även om arbetstidssystemet är olika.
Frågan om lärarnas arbetstider är en evighetsfråga, som har ältats i decenniers tid inom lärarfacket. Det är fråga om en synnerligen komplicerad härva, som också omfattar element såsom olika undervisningsskyldigheter för olika lärargrupper.
FSL har av tradition förhållit sig positivt till försöksverksamhet. Det betyder uttryckligen inte att förbundet okritiskt talar för en övergång från undervisningsskyldigheter till årsarbetstid.

Snarare kan man säga att FSL:s hållning är förankrad i en syn om att dagens system inte fungerar tillfredsställande. Genom försök kan man pejla in möjligheter att se över hela systemet.

Dessutom är det uppenbart att arbetsgivarnas intresse för att justera dagens arbetstidssystem är lika med noll. Det är fåfängt att tro att det brokiga avtalslapptäcket kunde få nya lappar. I praktiken är systemet med alla sina orättvisor mer eller mindre fruset.
Försök med årsarbetstid kan ge nya perspektiv på den komplexa frågan om lärarnas arbetstid i en omgivning som har ändrats väldeliga sedan systemet i tiderna kom till.

En svala gör ingen sommar och ett försök är inte det samma som ett systemskifte.

Syftet med undersökningen var att få fram mera information om de nedskärningar som gjorts inom gymnasieutbildningen, hur stora undervisningsgrupperna är, hur samarbete med högskolor förverkligas samt hur studerande stöds i sitt lärande med tanke på specialundervisning och stödundervisning.
Undersökningen i sig är intressant och mycket viktig, särskilt med tanke på den feedback vi fått från lärare. OAJ lyfter åtta viktiga punkter, men jag väljer här på grund av utrymmesbrist endast lyfta några.

Undervisningsgruppernas storlek har ökat som ett resultat av de nationella och kommunala nedskärningarna, det finns grupper som idag kan bestå av över 50 studerande. För att kunna garantera kvalitativt god undervisning bör ett relationstal mellan antal studerande och lärare införas (1:20).
När man diskuterar undervisningsgruppernas storlek måste vi också minnas att gymnasierna snart tar in studerande som följt de nya läroplansgrunderna inom grundskolan, där man utgår från lärande och handledning. Detta måste beaktas då resurser tilldelas gymnasierna.

I förslagen i samband med den kommande gymnasiereformen lyfts också studerandes rätt till specialundervisning och studiehandledning. Ur undersökningen framgår det att det krävs mycket för att nå jämlikhet då den nya lagen träder i kraft, variationerna är väldig stora för tillfället. Vi behöver även innan lagen träder i kraft granska hurudan behörighet och kompetens vi behöver för speciallärarna och hur de ska arbeta i gymnasiet. Vi har inte heller tillräckligt med studiehandledare i dag. Här behövs nationell finansiering för att möta behovet som vi står inför.

Vi behöver även klara riktlinjer och kriterier för hur samarbetet med högskolorna ska förverkligas. Ska det handla om universitetsstuderande som håller kurser eller ett par dagars besök vid ett universitet eller vill vi kanske att det ska handla om distanskurser?! En del öppna frågor gällande finansieringen komplicerar saken ytterligare – vem ska stå för kostnaderna för anordnandet av kurserna?

I all förändringsiver kan jag inte låta bli att lyfta fram den sista punkten, det vill säga att gymnasieutbildningen även i fortsättningen ska var regionalt lättillgänglig och reformer inte ska leda till att vi skapar motsvarande centralisering av utbildningen som inom yrkesutbildningen.
I dag har vi en reformiver inom gymnasieutbildningen där tempot är anpassat för ett 100-meterslopp, men där myndigheterna glömt att informera om att målet kommer först efter 10 000 meter.

För oss som förbund blir utmaningen ur en intressebevakningssynpunkt extra komplicerat i och med att terrängen är olika. Det går inte att följa samma bana i storstädernas rätt stora gymnasier som i landsbygdens rätt små gymnasier.

Förslaget till ny gymnasielag omfattar bl.a. mera individuell studiehandledning och stöd för lärandet. Propositionen omfattar också en rätt till specialundervisning.

– Målet är att potentialen hos varje ung person tas till vara. Också studerande, som upplever problem med lärandet, ges stöd och vid behov också specialundervisning, säger undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen (saml).

Förslaget till ny gymnasier ger studerande rätt till att ta om studentprov i obegränsad omfattning. En person som har avlagt studentexamen kan ta om såväl godkända som underkända prov obegränsat.

En person som avlägger studentexamen kan ta om ett underkänt prov tre gånger mot dagens två.

Den nya gymnasielagen och -förordningen torde träda i kraft 1.8. 2019. Läroplanerna förnyas, så att de tas i bruk i förnyad tappning 1.8. 2021.

Såväl OAJ som FSL var i huvudsak positiva till regeringens planer i sina yttranden.

– En positiv och nödvändig vändning, som är nödvändig för vårt lands kunnande och konkurrenskraft, säger OAJ-ordföranden Olli Luukkainen.

Regeringen är beredd att satsa sammanlagt 100 miljoner euro på främjandet av kunnandet och sysselsättningen. En del av pengarna satsas på yrkesutbildning och examensinriktad fortbildning. Det handlar om att uppdatera utbildningen särskilt för arbetslösa, så att utbildningen motsvarar dagens krav på arbetsmarknaden.

Verkställandet av den kommande nya gymnasielagen får ett öronmärkt anslag om 8,5 miljoner euro. Också det fria bildningsarbetet får en dusör.

Regeringen vill tidigarelägga språkstudierna, så att eleverna redan i åk 1 får kontakt med ett främmande språk. I åk 1 handlar det om en veckotimme.

Det handlar uttryckligen om en tilläggssatsning, så att timmarna för studier i främmande språk inte dras bort från andra ämnen. Ändringen träder i kraft 1.1.2020.

OAJ hejar på satsningen och säger att den förbereder barnen för en värld, som är allt mera internationell.

Finansieringen av småbarnsfostran stärks med 15 miljoner euro.

Inom andra stadiet utlovas ett statligt läromedelstillägg om 46 euro i månaden. Tillägget utbetalas till under 20-åriga studerande i gymnasier och yrkesläroanstalter under villkor att deras föräldrars sammanlagda årsinkomst underskrider 40 950 euro.

– Satsningen stärker studiemöjligheterna för unga från mindre bemedlade familjer och utgör därmed en viktig etapp på vägen mot en jämlik utbildning, säger Olli Luukkainen.

Förekomsten av depression och utmattning eller andra emotionella problem bland personer i yrkesaktiv ålder går inte att förklara med någon enstaka faktor i yrkeslivet eller det övriga livet. Problemen återspeglar flera olika utvecklingstrender som påverkar befolkningen i stort, liksom arbetslivets struktur och situationen i hälsovården, konstaterar docent Ari Väänänen.

─ Att uttrycken för psykisk sårbarhet har ökat behöver inte vara ett tecken på ökad sjuklighet inom den yrkesaktiva befolkningen. Det är mera en följd av att frågor som gäller psyket har fått en ny roll och en annan betydelse än tidigare.

Strukturomvandlingarna har lett till att man i allt fler arbetsuppgifter förväntas engagera sig både socialt och emotionellt. Också de traditionella ”människonära” yrkena har ändrat karaktär. Till exempel i läraryrket har folkbildarrollen ersatts av rollen som elevcoach som månar om den enskilda individens behov.

Samtidigt har problemen med arbetshälsan och arbetsförmågan förskjutits mot området för psykisk hälsa, fastslår Arbetshälsoinstitutet.