Author: admin

Det är ju knappast en nytt att utländska observatörer gärna kollar in vad Finland har att erbjuda inom utbildningen, så Crehans bok lär nog inte bli en kioskvältare hos oss. Men det oaktat finns det ett intresse i att kolla vad Crehan har kommit fram till, även om hennes analys bygger på ett utifrån-perspektiv.
Finland får många positiva omnämnanden, omtalar skolvarlden.se. Sidan publicerar en intervju med Crehan, som lyfter fram den högkvalitativa och breda förskolan i vårt land. Så här låter det när hon jämför småbarnspedagogiken för de yngre barnen:

– I England börjar barnen i skolan när de är fyra eller fem år gamla, och det ställs ganska höga akademiska krav på dem redan från början. I Finland å andra sidan har de en högkvalitativ förskola med en mycket bredare läroplan som handlar om att utveckla barnen som individer, deras sociala färdigheter och andra förakademiska färdigheter de kommer att behöva längre fram, anger Crehan.

Utbildningens marknadsmånglare i vårt land måtte klappa i händerna av förtjusning, när de tar del av Crehans resonemang. För just så här vill man sälja in bilden av den finländska utbildningen.
Småbarnspedagogiken ses av många koryféer som ett präktigt palats och som en stabil grund för barnets fortsatta strävanden. Men i praktiken är palatset ett rangligt skjul, som nödtorftigt lappas då det behövs.

Systemet är förnuftigt, men alla system behöver operatörer. I detta fall lärare inom småbarnsfostran, som tidigare benämndes barnträdgårdslärare. Utbildningen av dessa håller för all del måttet, men det stora problemet är bristen på bristen på behörig personal som beror på de låga lönerna.
Personalbristen leder till att lagens bokstav om personaltätheten förblir endast en bokstav, men inte verklighet. I kölvattnet följer för personalens del återkommande sjukledigheter, utmattning och branschbyte.

Kommunerna i huvudstadsregionen har tvingats öppna sina börsar och höjer lönerna för lärarna inom småbarnspedagogiken. Vanda var först ut med sitt besked om löneförhöjningar och andra har följt exemplet. I runda tal har förhöjningarna handlat om summor kring 200 euro per månad.

Delvis handlar det om avtalsenliga förhöjningar, men kommunerna pumpar också in egna pengar.

Det är viktigt att diskutera ramarna för småbarnspedagogiken, men minst lika viktigt är att lyfta fram människorna som ser till att systemet fungerar.

De anställda ska inte behöva suga på ramarna, utan de är värda skäliga löner. De nu aktuella löneförhöjningarna är inte slutet på en process, men nog en bra början på uppvärderingen av lönerna inom den kommunala sektorn.

Att regera med stöd av minimal majoritet i riksdagen har lett till ett sällan skådat skådespel, där åtminstone min tro på regeringens vilja att göra det bästa för alla i vårt land definitivt fått sig en stor törn.

Två exempel på att riksdagspartierna styrs med järnhand är hur frågan om omfattande jour för Vasa centralsjukhus behandlats och det andra minst lika förunderliga förfarandet då regeringspartierna enhälligt stödde Soini i abortfrågan.

Lätt och populistiskt är det att i sociala medier klandra facken för de politiska strejker som utlysts, men det innebär samtidigt att de som ropar högst gärna ser att regeringens tankar och planer ska förverkligas.

För mig är det olyckligt att vi är i det läge vi är, men att backa innebär att situationen för den redan svagare, det vill säga arbetstagaren, försämras när det kommer till anställningstryggheten. Att lita på att grundlagsutskottet, som är politiskt sammansatt, skulle komma till en annan slutsats är att se blåögt på politik. Tron på grundlagsutskottet for senast då språket inte hade någon betydelse för val av ort för centralsjukhus och vaga löften om svenspråkig vård räckte.
Visst kan man som lärare ifrågasätta vad lärarfacket har med denna konflikt att göra, eftersom konflikten inte berör den stora massan medlemmar. Jag anser att vi bör tänka på de medlemmar som berörs och även analysera om huruvida detta lagförslag skulle gälla alla, vilket statsministern låtit påstå i stridens hetta.
Det verkar som om inget skulle räcka för regeringen och företagarorganisationen. Att skälla på att facken dogmatiskt håller fast vi sitt är nog att frånse fakta. Under de senaste åren har vi bland annat godkänt konkurrensavtalet (som var extra svårt att omfatta för kommunalt anställda), utökat prövotiden inom privata sektorn till sex månader och försämrat utkomstskyddet via aktivitetsmodellen.

Nu har vi dessutom hamnat i ett helt nytt läge då konkurrenskraftsavtalet sagts upp inom en del avtalsområden av Industrifacket. Många frågar sig säkert vad detta innebär för lärarna och rektorerna då följande avtal ska förhandlas fram.

Vår verksamhet bygger på ett solidaritetstänk där vi företräder arbetstagaren som oftast är den svagare parten på arbetsmarknaden. Vågar vi inte stå upp för de svaga och målmedvetet arbeta för att göra det bättre för våra medlemmar kommer både arbetsgivarna och regeringar att ytterligare försämra våra villkor.
Vi har en strategi, godkänd av kongressen 2018, som ska visa vägen för en bättre yrkesvardag för våra medlemmar.