FSL Import

Author: admin

  • Svårt för unga att styra sitt beteende

    Svårt för unga att styra sitt beteende

    Programmet vid seminariet var digert och innehöll bland annat en presentation av programmet och utbildningsorganisationen Friends från Sverige. Åsa Gustasson och Frida Warg kunde berätta att tilliten för vuxenvärlden minskar bland ungdomar. Mobbningsoffer vittnar om hur de försökt berätta om sin utsatta situation, men efter det ändå inte sett någon skillnad i hur de behandlas.
    I skolan är situationer som inte är lärarledda farliga.
    – Rasterna är ingen ”frizon” utan en del av den pedagogiska helheten, menade Frida Warg.
    Representanterna för Friends var eniga om att det inte existerar något snabbt sätt att råda bot på mobbningen.
    – Det som behövs är ett tvärvetenskapligt förhållningssätt samt dialog och samverkan. Också ett socio-ekonomiskt perspektiv på mobbningen behövs.

    Ibland görs polisanmälan
    Stationens barn redogjorde för sitt K-0-program där man försöker reda ut krävande och långvariga mobbningssituationer som lett till polisanmälan.
    – Ofta kan en utomstående person hjälpa till att lösa upp konflikter som pågått länge, sade Ville Koikkalainen och Petteri Pietinen från Stationens barn.
    Finlands och Sveriges barnombudsmän Tuomas Kurttila och Elisabeth Dahlin (bilden nedan) gjorde gemensam sak och diskuterade mobbningen intervjuade av tidningen Lärarens chefredaktör Mattias Fagerholm, som fungerade som moderator för hela seminariet.
    Mobbningen finns överallt och är ett globalt problem som kräver gränsöverskridande åtgärder, sade Dahlin.
    – FN:s barnkonvention är mycket tydlig, det är de vuxnas ansvar! Barnen bör ha rätt att veta vart de skall vända sig om de blir utsatta för mobbning, sade barnombudsmännen.

     

    Oöverlagt beteende
    Miila Halonen jobbar på Befolkningsförbundet och förde fram hur svårt det kan vara för en ung människa att styra sitt beteende, helt enkelt av fysiologiska orsaker i kombination med utvecklingspsykologiska.
    – Vi vill att de unga skall lära sig begrunda och väga för och emot innan de agerar och dessutom kunna fördröja sitt välbefinnande, sade Miila Halonen, och låter förstå att det är en synnerligen svårlöst ekvation.
    Detta har sin förklaring i att frontalloben i hjärnan utvecklas ända till 25-årsåldern medan hjärnans belöningscentrum utvecklas tidigt.
    Under den aktiva utvecklingen av belöningssystemet är det svårt för ungdomarna att motstå många av omgivningens frestelser. Detta tar sig uttryck i ett explosivt och oöverlagt beteende.
    De unga söker upplevelser och är impulsiva och upprepar ofta ett skadligt beteende för att nå välbefinnande, vilket gör att de löper risk att utveckla ett missbruk.
    En del är förstås mer impulsiva än andra, men överlag är den logisk-analytiska eftertanken eftersatt, kopplingen mellan orsaken till och följden av en handling är inte solklar för en ung människa.
    Inte heller den empatiska förmågan är färdig hos de unga.
    – Hjärnan är inte färdigt utvecklad och de kan inte leva sig in andras situation.
    – Förmågan att känna igen rädsla i ansiktsuttryck är sämre hos unga.

    Miila Halonen (bilden ovan) betonade att ungdomar är olika, varför samma lösningsmodell eller hanteringsmetod inte lämpar sig för alla.
    – Vi ska inte schablonmässigt försöka använda en modell för att hantera problem med mobbning.
    Halonen vill inte heller se att ansvaret för mobbningshandlingar överförs på de inblandade. Dessa kan inte sinsemellan förhandla sig fram till en lösning.
    Hon fick stöd från publiken, då en person berättade om hur hon under skoltiden ställdes inför den som mobbat henne för att komma överens.
    – Det finns ingen större skam än att stå inför sin mobbare och försöka komma överens!

    Text och foto: Tom Ahlfors

     

    Läs också

    Vasabladet och Centret för livslångt lärande arrangerade seminariet #ingenmobbning. Lärarens artikel “Mobbning är som ogräs – det dyker upp i trädgårdslandet också om vill ha det” från seminariet på Academill.

    Mobbning är också temat för Mattias Fagerholms ledartext: “Delat ansvar=inget ansvar?”

  • Anders Adlercreutz om mögelproblemen: Byggfirmorna måste ta sitt ansvar

    Anders Adlercreutz om mögelproblemen: Byggfirmorna måste ta sitt ansvar

    Adlercreutz har som fullmäktigeordförande i Kyrkslätt på nära håll fått följa med sorgebarnet Winellska skolan. Där har man länge brottats med problem med inomhusluften. Inte mycket av den skolan kommer att stå kvar i slutändan. Det är dock fråga om en 50 år gammal skola och man kan kanske tänka sig att den i vilket fall som helst är i slutet av sin livslängd. Men att också helt nya delar av skolan är drabbade är något av ett mysterium.

    – Moderna byggnader är fruktansvärt komplicerade. Det är skiktbaserade konstruktioner med enorm deloptimering. Och när någon bit fallerar så faller hela korthuset ihop. När man byggde tidigare kunde inte så mycket gå fel. Man kunde inte göra bort sig i byggprocessen så att det skulle få katastrofala följder. Men idag har man ett konstruktionssätt som är väldigt känsligt för fel. Det fungerar i en laboratoriemiljö men har i praktiken inte visat sig vara beständig.

    Vilket är byggfirmornas ansvar?

    – Man kan fråga sig om de bär sitt ansvar på rätt sätt. Vi har en sjukdom i Finland – mindre byggföretag går omkull och så föds de på nytt och så går de omkull igen. Man borde kanske ha ett motsvarade förfarande som för läkare och jurister, dvs att man måste legitimeras för att få utöva sitt yrke.

    Borde vi ha det?

    – Det är värt att överväga. Om man har gjort bort sig upprepade gånger och lämnat ett bygge på hälft så är man kanske inte i rätt bransch.

    Tycker du att byggformorna har tagit sitt ansvar?

    – Efter 10-20 år är det svårt att bevisa vem som har gjort fel. Är det byggföretagets fel eller är det i underhållet som misstag gjorts? Ett problem är också entreprenadformen. Inte har vi ”Pelles Bygg” som bygger huset. ”Pelle” har två gubbar på plats och 30 underleverantörer. Då är processen svår att kontrollera och alla minimerar sin ekonomiska risk. Ansvarsbiten borde göras klarare. Någon kommer att jämra sig och säga att det blir dyrt, men alternativet har inte varit billigt det heller.

    Vad borde göras?

    – Inom kommunerna borde man få ordning på beslutsprocessen. Att man fattar rätt beslut vid rätt skede. Man får inte ha för stram tidtabell. En annan fråga är hur kommunerna sköter sitt underhåll. Konditionsgranskningar borde göras regelbundet enligt samma modell som bilbesiktningen, inte först när bildningsdirektören börjar få ilska samtal.

    Och nationellt?

    – Byggbestämmelsesamlingen borde ses över. Där finns kvalitetskriterier för byggen. Men under den här regeringsperioden har man lättat på kraven. Vi har rätt dåligt med kvalitetsnormer. Det gäller exempelvis när man kan sätta en plastmatta på ett betonggolv.

    – Staten borde också hjälpa de kommuner som har mögelproblem med att hitta tillfälliga utrymmen.

    Ett specifikt problem är renoveringen av gamla skolor. Energieffektivitetskraven är då i stort sätt de samma som i en ny byggnad.

    – Du lever inte upp till de moderna bestämmelserna om du inte sätter in maskinell ventilation och värmeåtervinningsmekanismer. Annars klarar du inte energibeviset. Man skapar ett undertryck i en byggnad som tidigare haft naturlig ventilation och då är helvetet lös. Här borde man kunna vara flexibel. One size doesn`t fit everybody. Energibeviset är en del av problemet.

     

    Läs också: Usel inomhusluft i Oxhamns

  • Utbildningsvärldens Iphone kommer inte från Finland

    Pasi Sahlberg, utbildningsexpert och professor i utbildningspolitik, tror att Finland kommer att tappa terräng i Pisa-undersökningarna framöver. Den nedåtgående trenden kan i korthet förklaras på två sätt: brister i specialundervisningen och mobilens framfart.

  • Utbildningsvärldens Iphone kommer inte från Finland

    Utbildningsvärldens Iphone kommer inte från Finland

     

    Jag intervjuade Pasi Sahlberg 2013. Då jobbade han på CIMO (Centret för internationell mobilitet och internationellt samarbete), som numera är integrerat med Utbildningsstyrelsen. Då jämförde han införandet av grundskolan i Finland med mobiltelefontillverkaren Nokias uppgång. Båda två är framgångshistorier. Men vi vet alla hur det gick med Nokia. Iphonen kom och så var Nokias saga all. Och grundskolan behöver en ny växel för att inte gå samma öde tillmötes. Hur ser grundskolans nya Iphone ut? Den som lyckas utveckla den står som vinnare.

    ”Var är passionen i grundskolan?” Så rubricerade jag senast intervjun med Pasi Sahlberg. Passion var nämligen det han efterlyste för sex år sedan.

    Saknar du fortfarande passionen i den finländska grundskolan?

    – Det gör jag. Och de nedskärningar som vi har haft de senaste åren har nog gjort det svårt att hitta passionen. Jag står bakom mina ord.

     

    Snäva ekonomiska ramar

    Intervjun med Pasi Sahlberg görs samma dag som Finansministeriet publicerar sin tjänstemannarapport om de offentliga finanserna den kommande valperioden. Det är dyster läsning. Enligt finansministeriet måste nästa regering göra nedskärningar för två miljarder euro eller införa hårdare beskattning. Hållbarhetsgapet inom den offentliga ekonomin skall minskas med totalt 7 miljarder.

    Hur skall man kunna utveckla skolan med sådana ramvillkor?

    – Det måste du fråga finansministeriets tjänstemän. Men nog är det svårt. Det är inte lätt att hitta glöden, passionen, med åtstramningar och brutna löften.

    – Finlands problem är att vi har 310 kommuner som är väldigt olika. Här i Helsingforsregionen är situationen helt okej, men på landsbygden är det helt annorlunda. Problemet på sikt är en ojämlikhet. Och det är något som inte syns direkt, utan smyger sig på.

    Vilka blir följderna av det?

    – I andra nordiska länder har det resulterat i att föräldrar flyttar till ställen där det finns bra skolor.

    Ser man den trenden i Finland?

    – Vi betonar fortfarande att vårt utbildningssystem håller en jämn kvalitet oberoende av var man bor i landet. Men det är klart att om utvecklingen fortsätter och det framkommer att vi har områden med klart sämre skolor så får det konsekvenser. En lärdom från Sverige är att det sedan är mycket svårt att få tillbaka den jämlika skolan.

     

    Finlands rykte naggas i kanterna

    Det säger sig självt att de nedskärningar som har gjorts inom utbildningssektorn de senaste åren har satt sina spår. Klart är också att Finland tappat placeringar på Pisa-rankingen. Med vilka ögon ser den internationella utbildningsvärlden på den finska skolan nu? Pasi Sahlberg, verksam vid University of New South Wales i Sidney, tycker att det finska skolbrandet är överraskande lyskraftigt.

    – Jag hade trott att det dalande Pisa-resultatet skulle synas tydligare, men i till exempel Kina och Indien ses Finland som utbildningens eldorado. Fast nog har man i Australien noterat de förändrade resultaten.

    – Finlands problem är att vi inte riktigt kunde förklara vad de goda Pisa-resultaten berodde på. Och nu kan vi inte heller sätta fingret på vad som har orsakat nedgången. Och det leder internationellt till spekulationer om att det finska Pisa-undret var någon from av misstag.

    När vi träffades 2013 låg Finland femma i Pisa-rankingen. Då bad jag dig gissa Finlands Pisa-placering om tio år (dvs 2023). Du svarade att vi kommer att ligga på tionde plats. Låser du ditt svar?

    – Får jag ringa en kompis, undrar Sahlberg med glimten i ögat, men konstaterar i samma andetag att det inte är värt att ringa någon. Ingen kan svara på frågan.

    – Placeringarna säger ingenting. Det kommer nya länder med hela tiden. Och skillnaderna mellan att vara exempelvis sjua eller tia är hårfina. Men trenden är på nedåtgående, och det finns ingenting som tyder på att vi går mot det bättre.

    Vad beror de sjunkande Pisa-resultaten på?

    – Alla studier visar att kunskapsnivån hos de finländska ungdomarna har blivit sämre, speciellt läsningen och matematikkunskaperna. De bakomliggande orsakerna till detta borde vi mer resolut ha tagit oss an. Forskarna säger att det är komplicerat och att det tar länge att utreda. Men i en fråga där Finland är värdens mittpunkt är förklaringar av det slaget inte särskilt vettiga. Vi bör ha rimliga förklaringar.

    Vilken är din förklaring?

    – En orsak är de minskade resurserna som har resulterat i att vi har allt mindre möjligheter att ta hand om elever med specialbehov. En orsak till att vi i tidigare klarade oss i Pisa var en stark specialundervisning. Nu då resurserna saknas har bottnen fallit ur och det syns i resultaten.

    En annan orsak ligger på bordet framför oss under intervjun, mobiltelefonen.

    – En finländsk ungdom använder mera tid på att stirra på en skärm än att sova. Mängden sömn har minskat och kvaliteten på sömnen har radikalt försämrats. Du har ingen chans att klara dig i skolan om du ständigt sover dåligt, säger Pasi Sahlberg -Jag förstår inte att man fortfarande i Finland uppmanar barnen att ta med sig sina rackerier till skolan och så inbillar man sig att barnen glatt lär sig. Det är ansvarslöst. Nu borde man acceptera och tro att en stor del av problemet ligger här på bordet. Nästa gång vi ses finns det forskning som bekräftar detta.

    Tar vi problemen med mobilen på allvar?

    – Barnläkare, psykologer och många lärare och föräldrar ser allvarligt på det. Men inte har jag hört utbildningspolitiker sätta ner foten. I Finland körs digitaliseringen med våld framåt och ingen politiker vågar ifrågasätta det eftersom det bär statsministerns signatur. Det är ofattbart.

     

    Utbildningsvärldens Iphone

    Tillbaka till Iphonen. Pasi Sahlberg konstaterar att det i den senaste finländska läroplanen finns en god ambition. Kanske rent av ett frö till en Iphone. Men det brister i förverkligandet. Han hänvisar till en undersökning som visar att 80% av lärarna upplever att den nya läroplanen inte främjar inlärningen

    – Det spelar inte en så stor roll om idéerna på pappret är bra eller dåliga. Tanken på en problemlösningsorienterad pedagogik är god. Det vet alla. Men förverkligandet är problemet. För över 100 år sedan förde John Dewey fram exakt denna tanke. Redan då visste man att det är förverkligandet som är det knepiga och det faller det på nu också. Och när det inte finns resurser är det dödfött. Jag förstår till fullo lärarna. Den här läroplanen går till historien som en god idé, men förverkligandet haltar.

    – Många trodde att ett skolsystem som har fokus på problemlösning är utbildningsvärldens Iphone. Men här blev produktutvecklingen lite på hälft. Man förde in den nya produkten utan att stämma av med lärarna och det rimmar illa med den utbildningskultur vi har i landet. Det kan nog vara så att det är någon annan som hittar utbildningsvärldens Iphone.

    Vem gör det?

    – Spännande pedagogiska strömningarna hittar man nu i Australien och Nya Zeeland. De intressantaste skolorna som jag har besökt ligger på Australiens östkust.

    Vad händer där?

    – I Finland har vi en lärardriven skola. Men i Australien har man tagit det ett steg vidare. Där är skolan elevcentrerad. Om man lyckas utveckla systemet i den riktningen händer spännande saker.

    Vad innebär en elevcentrerad skola?

    – Inom vissa ramar tar eleverna själva ansvar för sin inlärning. I vissa skolor finns inga läsordningar, skolorna är öppna sju dagar i veckan, 360 dagar i året. Här har eleverna hittat passionen för vad de gör.

    Skulle det vara möjligt i Finland?

    – Det här skulle sitta som hand i handske i den finska pedagogiska synen där eleven är i centrum. Och det finns element av detta i den nya läroplanen.

     

    Profil- Pasi Sahlberg

    Född 1959
    Utbildning: pedagogie doktor
    Jobb: Professor vid University of New South Wales, Sidney, (2018-)

    Plock ur karriären:
    – Har jobbat som lärare och lärarutbildare
    – Direktör vid CIMO (2009-2013)
    – Gästprofessor vid Harvard University (2014-2016) och Arizona State University (2017-2018)

     

    Läs tidningen Lärarens artikelserie om utbildningspåverkare:

    Undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen: “Ge lärarna tid att undervisa”

    Lärarfacket OAJ:s ordförande Olli Luukainen: Olli vill ange takten vid löneförhandlingarna

    Utbildningsstyrelsens generaldirektör Olli-Pekka Heinonen: “De svenska nätverken är ett föredöme för det finska”

  • Ny musiklinje på Akan

    Akans musiklinje riktar sig till personer som har ett starkt intresse för musik, sjunger eller spelar ett eller flera instrument och har ambitioner för att utveckla sina kunskaper. Vare sig det är frågan om ett mellanår eller ett prep-år inför fortsatta studier inom musik är denna linje ett utmärkt alternativ.

    Linjen kommer att satsa på att samarbeta tätt med aktörer inom musik och utbildning så som olika artister, Yrkeshögskolan Novia, Sibeliusakademin, De Ungas Musikförbund i Svenskfinland och Rock Donna.

  • Läraren 4 2019

    {turnjs Läraren-4-2019}

  • Ledaren: Delat ansvar = inget ansvar?

    Lägg in detta beteende i en mobbningskontext. Man behöver inte vara ungdomsläkare för att inse att det då finns utmaningar. Det kan vara på sin plats att notera också dessa fysiologiska nämnare då vi ringar in mobbningen. Det finns många dimensioner i mobbningen, och det gör den svårbemästrad.
    Det är ett allvarligt problem som vi talar om. Enligt THL:s undersökning Hälsa i skolan drabbas 7 procent av eleverna i åk 4 och 5 av mobbning varje vecka. Det är på tok för många. Samtidigt är det också skäl att påminna om att trenden är positiv. Allt färre elever mobbas. Det görs ett systematiskt och värdefullt antimobbningsarbete i många skolor.

    Skolans roll och ansvar när det gäller mobbning lyftes i sin tur fram på ett seminarium som arrangerades av Vasabladet och Centret för livslångt lärande. Mobbning som sker i skolan är något som skolan givetvis bör ta itu med. Men mobbningen är inte längre bunden till tid och plats. Det har mobiler och sociala medier sett till. Och i den gråzonen är det svårt för skolan att agera.

    Mobbning är allas ansvar. Den frasen upprepades ofta. Det är lätt att instämma i det. Men delat ansvar betyder i praktiken ofta tyvärr att det är få som sist och slutligen bär sitt ansvar. Skolan har lämnats alltför ensam då det gäller att bekämpa mobbningen.

    Skolans roll skall inte underskattas. Det är klart att man här kan göra en stor skillnad. När det kommer till kritan är, för att citera Hannes Ulfvens i årkurs 9 vid Vasa Övningsskola, kärnan i mobbning läraren, den som är utsatt och mobbaren.

    Alla de lärare som har satt ner tid, själ och hjärta i att bekämpa mobbningen förtjänar en stor eloge. Det sägs ofta att man alltid kan göra mer när det gäller mobbning. Att man alltid kan göra något, oberoende av resurser. Det kan man säkert. Men mobbning är ett alldeles för allvarligt problem för att man skall kunna låta bli att bygga strukturer i förebyggande syfte. Man kan inte lämna det vid att konstatera att det är allas ansvar och att alla kan göra mer. Det behövs strukturer i form av elevvård och lärartäthet. Det behövs fler vuxna i skolvärlden. Lärarna behöver mer tid för eleverna. Och tid är som bekant pengar.

     

    Läs också:

    Vasabladet och Centret för livslångt lärande arrangerade seminariet #ingenmobbning. Lärarens artikel “Mobbning är som ogräs – det dyker upp i trädgårdslandet också om vill ha det” från seminariet på Academill.

    Tidningen Lärarens rapport från Hanaholmens mobbningsseminarium: “Svårt för unga att styra sitt beteende”

    Hälsa i skolan: “Mobbningen har minskat”

  • Ord för ord: Vad händer nu?

    Egentligen förde seminarierna inte fram något nytt, de följde samma linje och framförde liknande förslag som vi inom FSL fört fram inom antimobbningsarbetet.
    I samband med seminariet i Vasa framkom tydligt att det är eleverna och studerandena som är experterna på skolan och vardagen i skolan. Det här är en resurs som vi säkert kunde använda bättre, i synnerhet inom det förebyggande arbetet. Via dem kunde vi få in sakkunniga, som känner till vad som händer i de ungas vardag utan tidsfördröjning. Samtidigt kunde deras synpunkter användas i genomförandet av de antimobbningsprogram som skolorna har.

    Det blev också klart att det inte går att använda samma modell för antimobbningsarbetet i alla skolor. Det är viktigt att beakta skolans särart och utgående från den bygga upp det egna antimobbningsarbetet på basis av forskningsbaserade antimobbningsprogram och metoder som visat sig vara effektiva – både inom det förbyggande arbetet och i den konkreta situation då mobbning förekommer.

    Vi har en värdegrund i läroplanen som är bra och som diskuteras mera än någonsin i skolorna och då man gör upp de lokala läroplanerna. Samtidigt har vi idag ett klimat i samhället där bland annat tolerans och empati ofta saknas, där övertramp är vardag och som i skolvardagen definitivt skulle kallas mobbning och föras till antimobbningsteam.

    Vi tycker ofta att skolan ska fixa allt. Alltför ofta hör jag att skolan inte gör tillräckligt, alltför ofta sker detta utan att den som uttalar sig bemödat sig om att se hur mycket tid och arbete det i själva verket sätts på antimobbningsarbete, även i förebyggande syfte.

    Glädjande nog lyfte de som deltog i panelerna betydelsen av samarbete där skolan, vårdnadshavarna, polisen, tredje sektorn som sysslar med antimobbning samt social- och hälsovårdssidan är parter som en framgångsfaktor i arbetet mot mobbning. Det handlar om att hitta ett gemensamt språk där alla tillsammans samarbetar kring fungerande lösningar. Det handlar också om att utveckla detta samarbete, men att tro att det kan göras utan ekonomiska tilläggsresurser är åtminstone ur skolpersonalens synvinkel en utopi. Idag jobbar lärare och rektorer redan på bristningsgränsen med de arbetsuppgifter de nu har.

    Ett självklart mål är nolltolerans mot mobbning. Att ta tjuren vid hornen kan säkert kännas rätt och belönande för stunden, men mervärde i antimobbningsarbetet får vi först då vi kommer till följande steg. Då vi ger bättre konkreta förutsättningar för dem som jobbar med antimobbning att gå vidare med det viktiga arbete de gör.

  • Riksdagen röstade mot kostnadsfritt andra stadium

     Motståndarna motiverade sitt röstningsbeteende bl.a. med att riksdagsvalet står för dörren och att det är bättre att den nya riksdagen får fatta beslutet och att det finns många andra finansiella behov inom utbildningen och att prioriteringarna måste avvägas noga.
    I ett pressmeddelande säger sig Pilvi Torsti (Sdp) känna sig frustrerad och skämmas över att vara riksdagsledamot.
    – Och skulle jag vara gymnasist eller studera inom yrkesutbildningen skulle jag vara förbannad, skriver Torsti.

  • Individuell rehabilitering på Härmä Rehab

    Nu finns det möjlighet till individuell rehabilitering på Härmä Rehab för dig som lider av en sjukdom som påverkar din arbetsförmåga eller orsakar problem i vardagen. Det kan gälla en fysisk sjukdom eller till exempel utbrändhet.