Author: admin

– Eleven är på skolans ansvar under skoldagen. Ansvaret kan inte överföras på någon annan, sade Erkki Mustonen.

Då ansvarsfrågan blir en rättssak är det ofta övervakningen, eller rättare sagt en försummad övervakning, som man tvistar om i rätten. Och då vilar ansvaret tungt på skolans rektor. Den slutsatsen kan man dra utgående från rättsfall som Mustonen beskrev.

 

Olycka med cirkelsåg

Case. En elev i åk 8 skadade sin hand i en cirkelsåg. Eleven sågade på egen hand utan lov trots att hen var medveten om att det inte var tillåtet att såga utan att läraren var närvarande.

Åtal. I undervisningsutrymmet hade en avbrytare inte installerats så läraren kunde inte stänga av eltillförseln till maskinen. Rektorn hade inte heller meddelat regionförvaltningsverket om olyckan. Läraren åtalades för brott mot tjänsteplikt. Han hade försummat att se till att eleven inte kan starta sågen på egen hand.

Dom. Åtalen mot läraren förkastades. Men rektorns ansågs ändå skyldig till arbetarskyddsförseelse då hen inte tillräckligt snabbt meddelat till arbetarskyddsmyndigheterna om olyckan. Helsingfors hovrätt dömde rektorn till 10 dagsböter, sammanlagt 530 euro.

 

Astmaanfall i mögelskola

Case. En rektor gav läraren tillstånd att ta några lågstadieelever till hjälp för att rengöra och flytta möbler. Ingen skyddsutrustning användes och några elever drabbades av huvudvärk och illamående. En elev fick en kraftig astmaattack och tvingades tillbringa fyra dygn på sjukhus.

Åtal. Både läraren och rektorn åtalades för brott mot tjänsteplikt samt vållande av personskada.

Dom. Läraren dömdes till 15 dagsböter och rektorn till 30 dagsböter för brott mot tjänsteplikt. Åtalet för vållandet av skada, samt skadeståndskraven förkastades. Rätten motiverade domen med att man inte hade säkerställt att eleverna inte hade några medicinska orsaker till att de inte kunde vara med om att rengöra möblerna.

 

Olycka i pulkabacken

Case. Gymnastiklektion med åk 8. Klassen hade delats in i två grupper. Några elever åkte skridskor och några åkte pulka intill skridskobanan. Läraren förde ut skridskoåkarna på isen och lät pukaåkarna börja på egen hand. Läraren hade varnat för en gupp i slutet av backen. Då läraren kom till pulkabacken började hen märka ut en trygg rutt för eleverna att åka i backen. Samtidigt skadade en elev allvarligt ryggen i guppen. Eleven hade trots förbud åkt på knä i pulkan.

Åtal. Läraren åtalades för brott mot tjänsteplikt, då hen inte i tillräckligt hög grad varnat och övervakat eleverna. Rektorn, som ansvarar för att skolmiljön är trygg, åtalades för bristfällig handledning och för att riskfaktorer i backen inte hade avlägsnats.

Dom. Åtalet mot läraren förkastades. Hen hade gett tillräckliga anvisningar om hur man skall åka i backen och också övervakat eleverna. Rektorn dömdes dock till 20 dagsböter på sammanlagt 680 euro. En bidragande orsak till den fällande domen var att rätten ansåg att rektorn hade försummat att informera den nya gymnastikläraren om en olycka som hade skett i backen några år tidigare.

– Det var en ganska hård dom, konstaterar Erkki Mustonen.

Mustonen hade gärna sett att fallet prövats i hovrätten. Det skedde aldrig då rektorn inte var OAJ-medlem. Den som är fackansluten har en rättsskyddsförsäkring som täcker exempelvis rättegångskostnader. Försäkringen träder i kraft 6 månader efter att man anslutit sig till facket.

– Inte kan man ta en brandförsäkring efter att huset brunnit heller, säger Erkki Mustonen.

 

”Funderar man på allt som kan gå snett vågar man inte vara rektor”

 

Petra Blomqvist, tf rektor vid Ekenäs gymnasium

– Det är ett enormt ansvar som sätts på rektorerna. Vi ser fall där rektorer blivit åtalade även om de på inget sätt varit inblandade i själva händelsen. Börjar man riktigt fundera på vad allt som kan gå snett så vågar man knappast arbeta som rektor. För gymnasiets del tyckte jag ganska många saker är lite vaga i lagstiftningen, eftersom våra studerande är nästan vuxna eller blir myndiga och man kan förhoppningsvis anta att de skall kunna ta ansvar för sina handlingar på ett annat sätt än inom den grundläggande utbildningen.

 

Andreas Hollsten, rektor vid Karis svenska högstadium

– Det här var en reality check på hur viktigt det är att skolans utrustning är i skick och om den inte är det så skall den definitivt inte användas. Intressant men samtidigt oroväckande att rektorn allt som oftast är den som måste stå till svars. En öppen kommunikation är oftast en bra förebyggande lösning. Gör vi allt med en tanke på att det skall vara juridiskt hållbart så får vi en väldigt statisk och oflexibel skola.

 

Ann-Britt Bonns, rektor för Grundskolan Norsen, Helsingfors

– Man inte kan gå omkring och oroa sig. Man måste fatta beslut utgående från de uppgifter man har just då. Ibland snabba beslut som man i efterskott tänker att borde gjorts på något annat sätt. Det viktiga här är att inte bli nonchalant och gå omkring och tro att inget händer eller att allt fixar sig. Jag sover gott om nätterna men kommer nog att vara alert. Att tro att jag skulle kunna ha koll på allt och förutse allt som kan hända är inte möjligt. Det handlar ju också om att lita på sina medarbetare – att de har koll på sina uppgifter.

 

Esbjörn Hägerstedt, tf rektor vid Karis-Billnäs gymnasium

– Bilden av att rektorn ansvarar för skolan i sin helhet förstärktes. Hen bär det yttersta ansvaret. Utmaningen här är ju givetvis var man drar gränsen mellan delat ledarskap jämfört med att ha koll på detaljerna, inte bara helheten. Hur skall man exempelvis kunna veta vad som händer och sker på ”alla” gymnastiktimmar. Sedan känns det tryggt att höra till facket med tillgång till rättshjälp också som rektor.

 

Mona Enlund, rektor för högstadiet i Petalax

– Det gäller att ha stenkoll till en nivå som är omöjlig. Ungdomar är ungdomar och vad kan de inte råka ut för under en orientering, en förflyttning någonstans eller under en vanlig dag vid skolan? Man kan ändå inte bli hispig. Det gäller att följa sin magkänsla, göra sitt bästa utifrån rådande situation och se till att ansvarsförsäkringen är i skick.

 

 Varför ville du bli rektor för ÅA?

– Jag har jobbat som rektor tidigare och med ledningsuppgifter inom universitetsvärlden. Jag tycker om det. Och jag tänkte att jag att jag kan bidra med något då jag har jobbat internationellt.

Vad kan du bidra med?

– Mina erfarenheter ger infallsvinklar som är annorlunda. Det är viktigt att det kommer in ett nytt perspektiv. Det kan bryta upp traditioner och bli en liten murbräcka för att skapa nya möjligheter för personer att träda fram.

 

Finsk klasslärarutbildning i grunden

Moira von Wright är för tillfället professor i Människan i välfärdssamhället vid Ersta Sköndal Bräcke högskola i Sverige. Erfarenhet av att leda en högskola har hon bland annat från Södertörns högskola, där hon var rektor åren 2010-2016.

von Wright har sin bakgrund inom pedagogiken och har bland annat varit professor i pedagogik vid Örebro universitet. Sin pedagogiska grund har hon ändå fått i Finland. Hon är nämligen utbildad klasslärare från Helsingfors universitets finska klasslärarutbildning.

– Jag hade planer på att bli statsvetare, men jag fick lunginflammation när det var inträdesförhör. Jag hade också lagt in pappren till klasslärarutbildningen. Det var min pappa som talade för det, han var nämligen orolig för att jag inte skulle få ett yrke.

Och på den av pappan utstakade vägen blev det. Att bli klasslärare på finska öppnade dörren till den finska kulturen för von Wright. Men samtidigt innebar det hårt jobb för att klara sig på ett nytt språk.

– Jag smygjobbade så att vännerna inte skulle tycka att jag var tråkig. På en fest gick jag och gömde mig för jag skulle plugga till en tent, minns von Wright.

Varför valde du den finska utbildningen?

– Jag ville lära mig något nytt. Och jag var inte säker på att jag ville bli lärare. Det var inte läraryrket som var drivkraften utan möjligheten att erövra kunskapen om ett nytt fält och samtidigt få ett jobb. Världen blev större då jag lärde mig ett nytt språk.

Men visst blev det lärarjobb, i närmare 12 år. Först på finska i Helsingfors och sedan på svenska i Iniö i den åboländska skärgården.

– Jag kände mig mer hemma i den svenska skolan. Därför bytte jag. Då var jag tvungen att åka till Vasa och bevisa att jag kan svenska, skrattar Moira von Wright.

– Det var jätteroligt att vara lärare. Det hör till de mest givande yrket man kan ha.

Hur ser du på den finlandssvenska lärarutbildningen?

– Jag är övertygad om att den är alldeles utmärkt med tanke på att det finns så många bra lärare. Det är för tidigt för mig att säga vad man kan göra mera där. Som rektor går jag inte in och petar i enskilda utbildningar.

Men i vilken riktning vill du styra lärarutbildningen?

– Jag ser lärarutbildningen som en del av helheten. Jag vill i större utsträckning ta hänsyn till studenternas utgångspunkt då man utvecklar verksamheten. Jag har varit i England en del och sett vad som blir möjligt när man tar med studenterna. Den traditionen har vi inte.

– Samverkan är viktig. Hur samarbetar vi med det omgivande samhället? Det är något som är viktigt för klasslärarutbildningen. Det är där man sätter grunden för våra framtida medborgare, det är där man fostrar till delaktighet, demokrati och acceptans.

Är den finlandssvenska lärarutbildning tillräckligt bra?

– Jag tror att den finlandssvenska lärarutbildningen är bra. Men jag tror inte att någonting är färdigt. En bra utbildning förändras hela tiden i förhållande till ny kunskap. Den skall inte bara vara följsam utan också proaktiv.

Hur kommer det att påverka ÅA att du har en bakgrund inom pedagogiken?

– Det speciella med pedagogiken är att man arbetar med levande materia och förändring. Lärarens roll är inte att vara i centrum. Lärarens uppgift är att se till att eleverna och verksamheten växer. Samma sak gäller för ÅA:s rektor. Hur får man folk att växa? Det intresserar mig. Vilka är villkoren för förändring eller för att något nytt skall kunna ske?

Vilken är den bästa grogrunden för förändring?

– Människor skall mötas. Man skall tala med varandra. Man skall lyssna. Man skall vara kommunikativ, inte ha en agenda. Man måste vara beredd på att också förändras själv. Det är ofta den stora utmaningen.

– Men jag är inte någon förändringsagent som tycker att allt skall förändras. Jag är ganska konservativ. Med åren har jag blivit lugnare. Som yngre ville jag ändra på allt.

Vad vill du förändra inom ÅA?

– Där vill jag använda ordet utveckla. Jag vill utveckla berättelsen om ÅA, som Finlands svenska universitet.

Hur vill du utveckla den berättelsen?

– Jag är ganska övertygad om att vi behöver en ny berättelse. Men jag sitter inte inne med svaret på hur den berättelsen skall bli. Jag vet inte vad som är det ultimata rätta svaret, det får framtiden utvisa. Däremot kan jag säga något om vägen dit, processen.

Hur ser den ut?

– Det viktiga är att få igång ett samtal om Åbo Akademi.

Varför finns det ett behov att förnya berättelsen om ÅA?

– Därför att vi behöver attrahera inhemska studenter från båda språkgrupperna.

Åbo Akademi har sin särprägel genom att det är det svenska universitetet i Finland och därmed har en viktig funktion sett ur ett minoritetsperspektiv. Samtidigt väger språkliga och finlandssvenska förtecken lätt i den internationella akademiska världen. Frågan är om det går att kombinera toppforskning och samtidigt fylla det finlandssvenska behovet?

– Uppdraget med det svenska språket är viktigt. Vi måste göra båda sakerna, och det gör det lite svårt

Går det att kombinera?

– Man får leva med dubbelheten. Jag tror att det går att kombinera.

Vilka utmaningar finns inom ÅA?

– På ett mer allmänt plan är en stor utmaning är att så många välutbildade, svenskspråkiga unga flyttar till Sverige. Vi behöver öppna upp så att flera finlandssvenskar känner sig bekväma i det finska. En mer ÅA-specifik utmaning är en få flera studerande till vissa delar av utbildningarna. Att få medarbetare som vill stanna och vill utvecklas.

Hur gör man det?

– Man måste tänka stort. Man måste sänka kraven på vad som är perfekt. Man får inte vara perfektionist. Perfektionismen är ett hot. Perfektionism och kvalitet är inte samma sak.

Ekonomin har blivit en mer påtaglig utmaning för universiteten. Allt snävare anslag har präglat verksamheten den senaste åren.

– Långsiktigt är illa för Finland. Finland har gjort sig ett namn som kunskapsnation. Att skära just i den ändan är helt fel tänkt. Den internationella konkurrensen är enorm när det gäller forskning och utbildning. Det är viktigt för ett litet land som Finland att ligga i framkanten. Jag hoppas att nästa regering tar sitt förnuft tillfånga.

Vad står på din ”to do lista” 1.8.2019?

– Träffa studerade och de som jobbar vid ÅA. Lära känna miljön. Lyssna in förväntningar. Tänka.

 

Utbildningsprofil: Moira von Wright

• Student från Katedralskolan i Åbo
• Klasslärare från Helsingfors universitets finska klasslärarutbildning.
• Professor i Människan i välfärdssamhället vid Ersta Sköndal Bräcke högskola i Sverige.
• Professor i pedagogik vid Örebro universitet 2007-2010
• Rektor vid Södertörns högskola 2010-2016.
• Rektor för Åbo Akademi 1.8.2019-

 

Tidningen Lärarens intervjuserie med utbildningsprofiler:

Olli-Pekka Heinonen: “De svenska nätverken är ett föredöme”

Sanni Grahn-Laasonen: “Ge lärarna tid att undervisa”

Olli Luukkainen: “Olli vill ange takten vid löneförhandlingarna” 

Pasi Sahlberg: “Utbildningsvärldens Iphone kommer inte från Finland”