Author: admin

  • Skolmaten på tapeten

    Skolbespisningssystemet i Finland är unikt: det omfattar såväl staten, kommunerna, universiteten, den privata sektorn och medborgarorganisationerna. Med hjälp av samarbetet upprätthåller man en kostnadseffektiv och hållbar verksamhet som dagligen serverar näringsrik, smaklig och mångsidig mat till fler än 800 000 barn, elever och studerande.

    I en del länder bidrar staten eller kommunen med ekonomiskt stöd för skolbespisningen. Skolbespisning ordnas också med hjälp av olika skolmåltidsprogram, i synnerhet i utvecklingsländerna. Till exempel Förenta Nationernas Världslivsmedelsprogram (WFP) hjälper regeringarna i 71 länder att ordna skolmåltider för fler än 18 miljoner barn.

    Utrikesministeriet och Utbildningsstyrelsen har för första gången sammanställt anvisningarna som berör skolbespisningen i Finland som en gemensam publikation med namnet School Meals for All (”Skolmåltider åt alla”). Med publikationen vill man svara på det intresse som man på internationell nivå visat gentemot det finländska systemets särdrag.

    – Intresset för den finländska skolmåltidsmodellen har tydligt ökat utomlands. Det här syns till exempel i att man kontinuerligt kommer till Finland på olika studiebesök och att vi i högre grad än tidigare får frågor som berör skolbespisningen, berättar undervisningsrådet Marjaana Manninen vid Utbildningsstyrelsen.
    Publikationen tar fasta vid hur skolbespisningen har ordnats rent administrativt och vilka krav det finns vad gäller maten och måltidstillfällena. I publikationen har man också samlat de bästa verksamhetssätten som framkommit under de många år Finland har haft avgiftsfri skolbespisning. Den innehåller också exempel på hur skolmåltiderna ordnas i fem olika finländska kommuner.

    I Finland har skolmåltiderna fått sin början redan på 1800-talet i form av välgörenhetsverksamhet. Finland var det första landet i världen att få en egen lag om avgiftsfria skolmåltider år 1943. Efter en övergångsperiod på fem år började man år 1948 servera avgiftsfria skolmåltider åt alla läropliktiga elever. Den här traditionen har nu levt vidare i mer än 70 år.

    Många av dagens utvecklingsländer känner igen de förhållanden som rådde i Finland efter kriget, fattigdom, bosättning av evakuerade områden och omhändertagande av barn som förlorat sina föräldrar. Finland kan fungera som ett viktigt exempel för dessa länder.
    Praxisen i anslutning till skolmåltiderna och maten som serveras lever med tiden. Skolbespisningen utvecklas ständigt i samarbete med eleverna till exempel så att man gör ändringar i menyerna utifrån elevernas respons.

    Samarbete, delaktighet och näringsfostran har blivit en del av de nationella målen som ställts upp för skolbespisningen och som syftar till att främja lärandet. Måltiderna i skolan ger möjlighet att lära sig om till exempel matkulturer i andra länder och en hälsosam kost samt ett gott bordsskick.

    Fakta om skolmaten

    • I Finland serveras dagligen ungefär 830 000 skolmåltider.
    • Den totala summan för skolmåltider under ett år för en elev i grundskolan var ungefär 530 euro år 2017.
    • Samma år låg genomsnittskostnaderna för en skolmåltid i grundskolan på cirka 2,80 euro. I beloppet ingår maten, personalkostnaderna, utrustningen och transporten.
    • I Finland är ansvaret för att ordna och planera skolbespisningen fördelat på flera olika instanser. Systemet styrs på nationell nivå. Kommunerna svarar för att ordna skolbespisningen på lokal nivå.

     

  • Rinnes regering gör miljardsatsning på utbildningen

    Förlängd läroplikt, småbarnspedagogiken, gymnasieutbildningen och skolhälsovården. Där är några av regeringen Rinnes satsningar när det gäller utbildningspolitiken. Totalt ligger satsningen på närmare en miljard euro.

  • Rinnes regering gör miljardsatsning på utbildningen

    Förlängd läroplikt, småbarnspedagogiken, gymnasieutbildningen och skolhälsovården. Där är några av regeringen Rinnes satsningar när det gäller utbildningspolitiken. Totalt ligger satsningen på närmare en miljard euro.

    Regeringsprogrammet kan delas in i så kallade bestående utgifter samt investeringar. För utbildningens del är de bestående utgifterna 201,5 miljoner euro och investeringarna går på 730 miljoner euro. Tanken är att de bestående utgifterna skall bli permanenta budgetmoment även under kommande regeringsperioder, medan investeringsmiljonerna är mer att betrakta som punktinsatser.

     

    Investeringsutgifter – 730 miljoner

    Småbarnspedagogiken, yrkesutbildningen och grundskolan är de största vinnarna.

    Den grundläggande utbildningen – 190 miljoner

    Regeringen gör en investering på 190 miljoner i grundskolan. Satsningen gäller åren 2020, 2021 och 2022. Ett kvalitets- och jämlikhetsprogram skall skapas för att förbättra inlärningsresultaten. I samma veva skall även lagstiftningen i anslutning till specialundervisningen ses över.

    Småbarnspedagogiken – 205 miljoner

    Med investeringen vill regeringen få fler barn att delta i småbarnspedagogisk verksamhet. Ett försök med avgiftsfri förskola för femåringar skall genomföras och på sikt är målsättningen en tvåårig avgiftsfri förskola.

    Trestegsstödet införs också i förskolan.

    Regeringen gör även permanenta satsningar på småbarnspedagogiken på 33 miljoner euro. Den subjektiva rätten till dagvård återinförs och gruppstorlekarna regleras. (se nedan)

    Yrkesutbildningen – 235 miljoner

    Yrkesutbildningen stärks med 235 miljoner under en tidsperiod på fem år.

    Tanken är att stärka grundfinansieringen och att anställa fler lärare.

    Hobbyverksamhet – 40 miljoner

    Regeringen satsar 40 miljoner euro för att utveckla en finsk version av den så kallade isländska modellen. Målsättningen är att skapa avgiftsfria möjligheter att utöva en hobby i samband med skoldagen. Det skall ske i samarbete med den tredje sektorn.

    Hobbyverksamheten skall bli bestående. Utöver investeringen på 40 miljoner satsas också 14,5 miljoner av de så kallade permanenta medlen.

     

    Bestående utgifter – 201,5 miljoner

    Det har redan tidigare läckt ut uppgifter om att läroplikten skall förlängas till att gälla även andra stadiet. Övriga permanenta utgiftsposter är en satsning på gymnasiet, småbarnspedagogiken, skolhälsovården och hobbyverksamhet i samarbete med skolan.

    Småbarnspedagogiken – 33 miljoner euro.

    Rinnes regering återinför den subjektiva rätten till dagvård. Den satsningen kostar 17 miljoner årligen. Utöver detta reglerar regeringen gruppstorlekarna för barn över 3 år till max 7 barn per vuxen. Det kostar 16 miljoner euro per år. De permanenta satsningarna på småbarnspedagogiken uppgår därmed till 33 miljoner.

    Men så som ovan nämnt görs också en investering på 205 miljoner euro.

    Skolhälsovården – 29 miljoner

    Regeringen Rinne vill stärka elevvården i grundskolan och på andra stadiet. Det innebär fler skolkuratorer, skolpsykologer och skolhälsovårdare. Satsningen på elevvårdspersonal går lös på 29 miljoner euro.

    Gymnasieutbildningen – 18 miljoner

    Regeringen vill stärka kvaliteten inom gymnasieutbildningen. Det sker genom en årlig satsning på 18 miljoner euro. Detta sker redan från och med år 2020.

    Utöver detta gör regeringen också en investering på 20 miljoner för att sjösätta den nya gymnasielagen som träder ikraft den 1.8.2019 och för att stärka kvaliteten inom gymnasieutbildningen.

    Det står i regeringsprogrammet att målsättningen är att införa det andra inhemska språket som obligatoriskt i studentexamen.

    Förlängd läroplikt – 107 miljoner

    Regeringen satsar 107 miljoner på att förlänga läroplikten till andra stadiet.

     

    Den finlandssvenska utbildningen

    En utredning om den svenskspråkiga utbildningens särdrag, utmaningar och utvecklingsbehov skall genomföras. Utredningen gäller ända från småbarnspedagogiken till högskoleutbildningen. Utredningen skall utmynna i ett åtgärdsprogram som tryggar jämlikheten.

     

    Läs också:

    Gun Oker-Blom: “Den svenskspråkiga utbildningen skall utvecklas på jämlik grund”

     

     

  • Reformtakten ökar inom utbildningen

    Det gångna läsåret har förändrat utbildningen på alla sektorer. Många reformer har inletts redan innan de tidigare har slutförts och utöver de stora reformerna har det pågått talrika nationella och lokala utvecklingsprojekt.

    Även om många av reformerna har varit önskade utgör den snabba takten en utmaning för lärare och chefer. Läs mera hos OAJ.

  • Finska klasslärarutbildningarna tappar i attraktionskraft

    Finska klasslärarutbildningarna tappar i attraktionskraft

     Nedåtgående trend i hela landet

    Det är inte bara Helsingfors universitet som lockar färre hugade klasslärare. Oulun yliopisto fick 1041 ansökningar till klasslärarutbildningen. Det är 7% färre jämfört med fjolåret. I Uleåborg finns 120 studieplatser.

    Också vid Turun yliopisto syns den riksomfattande trenden. Vårens ansökningsrunda gav 1251 ansökningar. År 2015 fick universitetet 1619 ansökningar. Då studieplatserna är 85 till antalet i Åbo är det värt att notera att trots det minskade söktrycket är klasslärarutbildningen fortfarande väldigt populär.

    – En orsak till den allmänna trenden med sjunkande antal sökande, om vi ser på hela landet, kan vara den negativa publicitet som skolan fått i en del medier, säger Erika Löfström vid Helsingfors universitet. Det kan ha påverkat uppfattningarna. Det sker fina saker i våra skolor varje dag och det är viktigt att också det lyfts fram i media, men tyvärr överskrider sådant sällan nyhetsgränsen och då kan bilden av skolan bli negativ.

     

    De studerande varnar för lärarbrist

    Vid lärarstuderandenas förbund SOOL har man reagerat på den nedåtgående trenden och varnar för att om man inte värnar om läraryrkets attraktionskraft så finns det en risk för att vi på sikt får en lärarbrist lik den i Sverige.

    – Vårt budskap till beslutsfattarna i städer och kommuner är: Förbättra lärarnas arbetsförhållanden så att branschen förblir attraktiv, säger Aleksi Vehmassalo, avgående ordförande vid SOOL.

     

    Läs också:

    Rekordmånga sökande till de finlandssvenska klasslärarutbildningarna

  • ”Läromedelssituationen är inte så mörk som den målas upp”

    ”Läromedelssituationen är inte så mörk som den målas upp”

     Om statsstödet skulle vara högre kunde underlätta den finlandssvenska läromedelsproduktionen. Problemet med att produktionen släpar efter har än en gång seglat upp på agendan.

    – Jag förstår att man är orolig om man är abiturient och skall skriva studenten. Matematiken har nu lyfts fram, att det inte finns svenska digitala läromedel för alla kurser i den långa matematiken. Problemet har hela tiden varit att de svenska läromedelsproducenterna inte hinner producera i tillräckligt snabb takt.

    Vad kan man göra åt problemet?

    – Det är bra om det finns många aktörer som producerar läromedel. Vi borde säkerställa att det också finns svenskspråkig produktion på alla ställen som man producerar lärmaterial. Det är inte bara förlagen som producerar läromedel. Nu är också Edtech-företagen (Educational technology) på frammarsch. Man borde få en överblick. Var produceras läromedel? Och så borde vi stöda de som vill producera på svenska.

     

     

    Det har blivit bättre

    Gun Oker-Blom påminner om att läromedelssituationen i Svenskfinland trots allt har gått mot det bättre.

    – Det finns mer producenter på svenska nu än vad det har funnits tidigare. Det som många glömmer är att bredden och utbudet faktiskt har blivit större. Då talar jag om läromedel som produceras i Finland. Så finns det skolor som använder läromedel som är producerade i Sverige. Vissa av dem som är av god kvalitet kan fungera som idématerial också hos oss.

    Hänger de finlandssvenska läromedlen med utvecklingen?

    – De som producerar läromedel försöker nog. I gymnasiet är det den enskilda läraren som bestämmer vilket läromedel som används. Frågan är om alla lärare följer med vad som finns på marknaden. Lärarens roll är väldigt viktig.

    – Det är viktigt att vi är aktiva på svenskt håll och följer med den internationella läromedelsdebatten. Det finns forskning som visar att man kanske rent av lär sig bättre med tryckta material än med digitala. Det gäller på finlandssvenskt håll att hänga med då de optimala läromedlen utvecklas.

    Internationellt sett har den finländska skolan ett gott anseende. Det samma gäller också läromedlen. Finland lyfts ofta fram som ett land som har bra läromedel. De håller god standard internationellt menar Oker-Blom.

    – Finland är unikt genom att förlagen får vara med i läroplansarbetet. I styrgruppen för gymnasiets läroplansreform har vi en representant från förläggarnas förbund. Han är skyldig att dela med sig till de andra förlagen vad han vet om läroplanen. De kan redan nu planera hur de skall jobba med de nya läromedlen.

     

    Läromedlen inte det största problemet

    Gun Oker-Blom betonar att hon inte vill förminska problemet med att den finlandssvenska läromedelsproduktionen släpar efter. Men när det gäller att stärka den svenskspråkiga utbildningen är det inte läromedlen som har högsta prioritet.

    – Det är självklart att det blir ojämlikt för eleverna om de inte har kvalitativt goda läromedel. Men situationen är inte så mörk som den målas upp, säger Oker-Blom. Det är viktigt att vi håller en hög kvalitet inom den svenska utbildningen. Och då behöver vi goda lärare, bra ledare, bra material för lärarna, bra kurser och fortbildningar. Professionaliteten hos lärarna måste hela tiden utvecklas. I den helheten är läromedlen bara en liten bit. Avgörande är hur lärarna använder läromedlen.

    Hur ser du på den diskussion om de finlandssvenska läromedlen som uppstått?

    – Den återkommer med jämna mellanrum. Jo, det finns brister. Samtidigt så återkommer diskussionen för det är en konkret sak att gripa tag i. De mer avgörande frågorna för den svenskspråkiga utbildningen är svårare att föra en debatt om.

     

    Läs också:

    Brist på läromedel skapar huvudbry

    Ledartext: Medel för läromedel

    Den svenska utbildningen skall utvecklas på jämlik grund

     

  • Ledaren: De studerande är framtiden

    ”Vi är framtiden”, skriver Julia Liewendahl, ordförande för Finlands svenska lärarstuderandes förening i detta nummer av tidningen Läraren. En stor del av materialet i tidningen står FSLF för. Det är en mångårig tradition att en gång per år öppna Lärarens spalter för de studerande

  • OAJ höjer anslagen för utvecklingssamarbete

    Den färska internationella strategin är en avsevärd kursändring. OAJ har ca 86.000 betalande medlemmar och medlemsintäkterna uppgår till omkring 40 miljoner euro. Det innebär att som mest kan organisationen komma att satsa 280.000 euro i internationella projekt. Detta jämfört med att budgeten i dagsläget ligger på ca 10.000 euro.

    – Den stora förändringen är att vi kommer att satsa på biståndsutvecklingsarbete i betydligt högre grad än tidigare och därmed också ta vårt samhällsansvar, säger Anders Rusk, generalsekreterare för Nordiska Lärarorganisationers Samråd, men också koordinator för internationella ärenden vid OAJ.

    Det är Education International (EI) som rekommenderar sina medlemsorganisationer satsa 0,7% av sina medlemsintäkter på utvecklingsprojekt. Summan har sitt ursprung i FN:s rekommendation till sina medlemsländer. Förra året vek Finland 0,36% av BNP för bistånd.

     

    Sverige ett föregångsland

    Lärarförbundet i Sverige är en föregångare när det gäller fackligt biståndsarbete. Sedan 1995 har 1,5% av medlemsintäkterna gått till internationellt samarbete.

    – I Sverige har man en lång tradition av internationellt arbete på alla plan, konstaterar Anders Rusk. Se nu bara på FN:s tidigare generalsekreterare Dag Hammarskjöld och statsminister Olof Palme.

    Det är ännu inte klart vilken typ av projekt OAJ kommer att driva, men det kan exempelvis handla om hur du bygger upp en lärarorganisation eller hur du utvecklar utbildningen i ett område. En orsak till att OAJ nu vill skapa en tydligare internationell profil bottnar i att förnya fackföreningsrörelsen.

    – Hur ser en modern fackförening ut? Det här är en del av det nya OAJ, säger Anders Rusk.

     

    Läs också:

    Örn fick vittring på löneförhöjning

    Brist på läromedel och rektorernas arbetsbörda ventilerades på OAJ:s fullmäktige

  • Ord för ord: Är du beredda att kämpa?

    För ett par år sedan läste jag om Team Rynkeby – God Morgon – ett välgörenhetsprojekt där syftet är att samla pengar för barn som drabbats av cancer. Tanken om att ansöka om att få komma med i ett lag började gro, men att sedan gå från tanke till handling krävde aktivitet och en stark vilja att få komma med, vilket jag även lyckades med. 

  • Örn fick vittring på löneförhöjning

    I slutet av mars 2020 löper det nuvarande avtalet för undervisningssektorn ut. Men redan nu är förberedelserna inför nästa avtalsrunda i full gång vid Undervisningssektorns fackorganisation OAJ. Petra Örn, en av FSL:s representanter i OAJ:s fullmäktige, vädrar morgonluft.