Bland kolumnisterna finns bland andra utbildningsminister Li Andersson, Carl Haglund, direktör på konsultföretaget Accentures, Maria Ohisalo, inrikesminister och ordförande för De Gröna, Tim Sparv, lagkapten för det finska fotbollslandslaget, Sören Lillkung, vd för Svenska kulturfonden och Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund i Sverige.
Först ut är Anders Adlercreutz, ordförande för Svenska riksdagsgruppen.
– Det bara skramlade i garderoben när kapporna vände, säger Juhani Rautopuro från Koulutuksen tutkimuslaitos vid Jyväskylä universitet.
Rautopuro deltog i en paneldebatt under Suomiareena där effekterna av Pisa-undersökningarna diskuterades.
– Det stora med Pisa är att det visade att man kan utbilda en stor massa, inte bara ett fåtal, sade president Tarja Halonen. Och med 40 års erfarenhet kan jag säga att det är genom utbildning som man kan rädda världen.
– Samtidigt skall vi också ärligt säga att vi är en homogen ”porukka”, sade Halonen. Vår måttliga invandring har spelat en roll när det gäller våra Pisa-framgångar.
Dalande kurva
Också om Pisa inte bara legitimerade utan rent av gav den finländska grundskolan internationell stjärnstatus så hopar sig orosmolnen. De finländska resultaten dalar stadigt.
– Trenden är på alla sätt nedåtgående, sade Arto Ahonen, nationell Pisa-koordinator. Pojkarna tappar i förhållande till flickorna. I matematik har fallet varit katastrofalt. Ser man till de naturvetenskapliga ämnena har Finland mellan åren 2006 till 2015 tappat 40 poäng vilket motsvarar ett helt läsår.
– Skapar den finländska grundskolan jämlikhet, frågade undervisningsråd Najat Oukarim-Soivio från Undervisningsministeriet. Enligt våra mätare inte i lika stor utsträckning som tidigare.
– Grundskolan har inte samma utjämnande kraft längre, instämde Ahonen.
Orsaker till raset?
En fråga som sysselsatt många är vad det beror på att Finland tappar terräng i Pisa. Något entydigt svar på den frågan finns inte.
– Om det funnits enkla lösningar hade problemet varit löst redan, sade Najat Oukarim-Soivio.
– Utan kraftfulla åtgärder åstadkommer man ingen förändring, menade Jaakko Salo, utvecklingschef vid OAJ. Det behövs fler speciallärare. Skolan klarar inte av att ge samma stöd som tidigare.
Jyväskylä universitet har minsann vänt och vridit på datan i Pisa-undersökningarna, menar Arto Salonen. Man har tittat närmare på 30 skolor vars gemensamma nämnare är att resultatet försämrats under de senaste nio åren (2006-2015).
– Förklaringen finns inte i Pisa, sade Arto Salonen
– Det finns mycket forskning om skolan. Men vi vet inte så mycket om elevernas liv utanför skolan, sade Juhani Rautopuro.
Finland som FC Barcelona
Också om Finland tappat i Pisa var panelen enig om att den finländska skolan håller världsklass.
– Det finns olika vagnar i tåget. I den första vagnen finns de asiatiska länderna. I den vagn som Finland är i så är länderna jämna och vi byter bara lite plats i kupén, beskrev Juhani Rautopuro glidningarna på Pisa-rankingen.
– De finska lärarna är som FC Barcelona. Där finns inte en enda dålig spelare, sade Jaakko Salo.
Läraren på Suomiareena
Läs också:
Nordiska Lärarorgationers Samråd NLS söker en ny generalsekreterare. Arbetet inleds våren 2020 då nuvarande generalsekreteraren går i pension. Ansökan ska vara inne senast den 2 september 2019.
NLS är en sammanslutning av 17 lärarorganisationer med sammanlagt 600 000 medlemmar i Norden.
Lärarorganisationerna representerar lärare från för-, grund-, gymnasieskola och högskola/universitet. NLS är ett forum för informations- och erfarenhetsutbyte över nationsgränserna mellan medlemsorganisationerna. En av huvuduppuppgifterna för NLS är att främja såväl den pedagogiska som skolans utveckling inom utbildningsområdet och att verka för att höja lärarnas status i samhället.
Av generalsekreteraren förutsätts svenska på modersmålsnivå i både tal och skrift och det är positivt medkunskaper i finska, färöiska, grönländska och isländska samt flytande kunskaper i engelska.
Rollen som generalsekreterare innebär ett stort ansvar att hålla ihop medlemsorganisationerna genom att arrangera välplanerade sammankomster för olika representanter från medlemsorganisationerna till exempel studenter, olika yrkesgrupper inom förbunden, styrelsen m.fl.
Läs mera om arbetet på NLS sida.
Av finländska unga i åldern 16–18 år använder 13 procent tobaksprodukter dagligen. Bland 14-åringar är andelen endast cirka 2 procent. Tio år tidigare var motsvarande siffror 25 procent och 8 procent och i början av millenniet 32 procent och 14 procent. Den ur folkhälsosynpunkt positiva långvariga utvecklingen verkar ha stannat av under de senaste två åren. Det är oroväckande att allt fler unga har börjat använda snus dagligen eller då och då under 2010-talet: andelen bland flickor i åldern 16–18 år är cirka 6 procent och bland pojkar i samma ålder cirka 15 procent.
Trots dessa uppgifter är det dock möjligt att uppnå målet att Finland ska vara rökfritt 2030. Cirka en tredjedel av unga i åldern 14–18 år och hälften av 12-åringarna tror på målet för tobakslagen, det vill säga att nästan ingen röker tobak i Finland 2030. Detta är en större andel än 2017, när den föregående studien i ungdomars hälsobeteende genomfördes.
Det är också allt färre unga som exponeras för tobaksrök. Allt fler familjer är rökfria: föräldrarna röker mindre än tidigare. Det röks sällan i hemmen eller i bilen. Allt detta stöder möjligheterna att bli ett rökfritt samhälle.
Under millenniets första årtionde ökade andelen nyktra unga stadigt samtidigt som alkoholbruk och berusningsinriktat alkoholbruk bland unga minskade. Under de senaste två åren ser det ut som att denna positiva utveckling har stannat av. Ett undantag är berusningsinriktat alkoholbruk bland 18-åriga pojkar. Det minskar fortfarande.
Återigen har en sommar gått och ett nytt läsår har inletts. Ett läsår med nya utmaningar att se fram emot, ett läsår där du ges möjlighet att utöva det yrke du valt. Ett yrke som spelar en roll för mångas framtid. Allt börjar med en bra lärare!
De gick båda en utbildning i Centret för livslångt lärandes (CLL) regi i Vasa för några år sedan och har efter det fungerat som mentorer för kolleger i Esbo, och också andra städer. Utbildningen pågick tre terminer och under den tiden ordnade Susanna och Ann-Marie som övning mentorskap i grupp med lärare från olika skolor i Nyland.
– Mentorskapet fokuserar på att få unga, nya lärare att orka med sitt jobb och stanna kvar i yrket, berättar Ann-Marie Knuuttila.
En grupp för mentorskap träffas 6–7 gånger under ett läsår. Det ideala deltagarantalet är sex lärare.
– Det blir svårt för alla att hinna komma till tals om antalet i gruppen överstiger sex, säger Ann-Marie.
Information om grupperna för mentorskap går ut via arrangören KOHUR (kompetensutveckling inom huvudstadsregionens svenska utbildningsväsen).
Susanna och Ann-Marie leder grupperna tillsammans så att den ena leder samtalet och den andra iakttar. Efteråt kan de diskutera det som timat under gruppsamtalet.
Det är bra att diskutera både före och efter en träff och att kunna dela upp uppgifterna så att man turas om att leda samtalet och att göra anteckningar med tanke på följande möte. De turas också om att sköta trakteringen, som faktiskt är en mycket viktig detalj i mentorskap i grupp.
– Det skall vara härligt att komma på de här träffarna och få sig en smörgås och litet kaffe. Det är inte vanligt att som lärare bli bjuden på något, litet färskt bröd och några ostar, säger Susanna.
Träffarna sker utanför arbetstid, på eftermiddagarna kl. 14.30-16.30. Mellan träffarna har deltagarna inga uppgifter.
I mentorskap i grupp är det meningen att alla får utrymme och en likvärdig roll. Ingen får avbryta den andra, alla pratar turvis.
– En stor idé är just kamratstödet. Det är inte meningen att vi två som är ledare för gruppen kommer med lösningar på deltagarnas problem, säger Ann-Marie.
Snarare kan gruppledarna ta fram de andra deltagarnas tankar och den vägen styra samtalet mot en lösningsmodell.
Varje gång gruppen möts under ett läsår avhandlas olika teman.
– På den första träffen presenterar vi oss och våra respektive vardagar för varandra och sätter upp regler för hur vi umgås. Vi sitter ner hela tiden och har inte mobiltelefonerna påkopplade, och vi hoppas att alla deltagare deltar varje gång, berättar Susanna och fortsätter:
– Gruppdynamiken förändras så fort en är borta.
Tystnadsplikten är också viktig. Också om två deltagare jobbar på samma skola skall de inte efteråt prata om det som berörts i gruppen.
– Våra träffar skall kännas trygga och viktiga!
Vad avhandlas då under gruppens träffar? Jo, det handlar mycket om arbetsro i klassrummet och om den enskilda lärarens ork.
Också de yngsta och nyaste lärarna kan nämligen uppleva att de inte orkar. Viktiga frågor som avhandlas i mentorskap i grupp är självförtroende. Räcker jag till i mitt jobb?
– Nyutexaminerade lärare förväntas kunna allt då de börjar jobba som lärare. De skall veta hur man hanterar föräldrar, hur man skriver planer, hur svåra situationer skall lösas, hur man sköter elever med stor frånvaro…
Det är som att skuffas ut för ett stup, mot det okända.
Ett annat tema som ofta behandlas är relationer på arbetsplatsen, vilket i allra högsta grad har med välmående och arbetstrivsel att göra. Viktigt i detta sammanhang är den tystnadsplikt som ledare och deltagare har.
– Den här typen av ärenden är inget som diskuteras i kollegiet på ett möte.
Mentorskap i grupp har också en terapeutisk betydelse och deltagarna är i allmänhet öppna och delar med sig av sina bekymmer och kan få en handlingsplan för den kommande tiden.
Orsaken till att det finska programmet Osaava Verme (Verme är en sammanslagning av orden vertaistuki och mentorointi, alltså kamratstöd och mentorskap) startade år 2007 var att det hade noterats att många lärare inom grundutbildningen lämnar sitt yrke, berättar Susanna Westermarck.
– De skaffar sig en utbildning, jobbar ett tag och går sedan vidare. Jag tror det finns många som känner sig frustrerade om de tidigt i sin karriär känner att de lämnas ensamma. Inga hopp och tankar om lärarjobbet infrias, vilket är en stor besvikelse.
Också detta läsår leder de en grupp för mentorskap. Den startar 12.9 och anmälning till den sker på www.kohur.fi.
Tom Ahlfors
{turnjs Läraren-11-2019}
Det är lätt att instämma i Luukkainens krav. Samtidigt finns också kritiker som ifrågasätter realismen i avtalsmålet. Vissa lärarkategorier ligger bara några tior från 3000 euro och i det fallet är målet inom räckhåll.
För de lärare som ligger på de lägsta lönenivåerna skulle målet på 3000 euro innebära en löneförhöjning på uppemot 15 procent. I ljuset av de senaste avtalsrundorna, där löneförhöjningen legat på omkring en 1 procent, kan utgångspunkten te sig som utmanande.
Samtidigt skall man komma ihåg att det som i procent ser ut som en hög löneförhöjning inte är en ökning på många euro och cent för de med de lägsta lönerna.
Att nå det uppsatta målet för samtliga lärarkategorier sker inte i en handvändning. Olli Luukkainen efterlyser därför ett löneprogram som sträcker sig över flera avtalsperioder.
Det finns också en intern utmaning inom lärarfacket. Många olika lärarkategorier drar åt olika håll och det gäller att hitta en samsyn om prioriteringarna. Lyckas man samla sina krafter bakom en lärargrupp med risk för att vissa blir lottlösa? Solidaritet är något av ett honnörsord inom fackföreningsrörelsen. Solidariteten kommer att sättas på prov för att man skall kunna nå den av Luukkainen utstakade lönemålsättningen.
En annan fråga är konfliktberedskapen inom organisationen. Är lärarna beredda att sätta ner foten och ta till så kallade organisatoriska åtgärder om förhandlingsläget så kräver?
Det är kanske också skäl att påminna om att lärarfacket OAJ inte sitter ensamt vid förhandlingsbordet. It takes two to tango. Det gäller att hitta samsyn med arbetsgivaren också.
Samtidigt ligger det också i arbetsgivarens intresse att även framöver kunna rekrytera kunniga lärare. Det finns tecken på att läraryrkets attraktionskraft dalar. Antalet sökande till de finska lärarutbildningarna har halverats. Lyckligtvis är så inte fallet i Svenskfinland. Åtminstone inte ännu.
En oroväckande trend är också att löneklyftan mellan den offentliga och privata sektorn fortsätter att öka. Den utvecklingen måste stävjas för att undvika att de välutbildade lärarna försvinner till mer lukrativa jobb inom den privata sidan.
Ingen vinner på att den offentliga sektorn blir ett låglöneträsk.
Ur ett rent fackligt perspektiv kommer det nya läsåret att fokusera på de kommande löneförhandlingarna. Arbetet med detta har redan inletts och kommer att öka i intensitet tills vi har fått ett nytt avtal.
En framgångsrik förhandlingsrunda kräver enighet bland medlemmarna och en solidaritet där vi är beredda att enade stå upp och kämpa för de krav vi ställer inför förhandlingarna. Vi behöver en stabil och stark grund för våra förhandlare att stå på för att nå så goda resultat som möjligt. Ja, vi behöver ett målinriktat arbete för att höja attraktionskraften inom läraryrket och förbättra måendet bland lärare.
Vi har ställt ribban högt med tanke på våra grundlöner. Ett krav på att ingångslöner på 3000 euro borde ses som en självklarhet med tanke på den utbildningsnivå våra lärare har. Vi måste våga säga saker högt dels för att bibehålla läraryrkets attraktionskraft, dels för att visa allmänheten att vi är missnöjda med nuvarande lönenivå.
Vi har också sagt att vi behöver ett löneprogram i likhet med det vi hade i början av 2000-talet. Grunden för programmet var att den privata sektorn via löneförhöjningar utanför de avtalade fått en bättre löneutveckling jämfört med den offentliga sektorn. Nu är vi i samma situation igen. I synnerhet den offentliga sektorns kvinnodominerade yrken har igen blivit akterseglade i löneutvecklingen.
Då vi diskuterar avtalsfrågor kan vi inte glömma de frågor som berör ork i arbetet, vilka naturligtvis kommer att lyftas fram såväl under arbetet med förhandlingsmålen som under förhandlingarna. Att nå resultat här borde vara självklart. Arbetsgivarparten borde inse att en frisk personal som orkar utföra sitt arbete är kostnadseffektiv och en resurs som ger kvalitativt gott arbetsresultat.
Här kommer vi även inom FSL att målmedvetet satsa på att föra fram saker som kan minska arbetsbelastningen och öka trivseln i arbetet för våra medlemmar. Vi kommer att dela upp läsåret i olika temaområden där vi för fram olika saker under olika tidsperioder, men mera om det senare.
Ett läsår med en sund självreglering borde vara en målsättning. En målsättning att prioritera rätt, prioritera bort och fokusera på det som hör till uppdraget, så att det även blir balans mellan arbete och fritid, mellan måsten och vald sysselsättning. För att orka och för att kunna leverera är det viktigt att ha eller göra saker som gör att tankarna kopplas bort från arbetet ibland.
Jag önskar er alla ett gott nytt arbetsår!