Inför avtalsrörelsen finns en lång beredningsprocess med uppställda mål. Förhandlingsmålen bygger på tidigare förhandlingar, olika motioner, klämmar och frågor som fullmäktige fört fram samt saker som på annat sätt förts in i förhandlingsmaskineriet. I denna förhandlingsrunda var målen uppställda och godkända inom organisationen redan före vårt och OAJ:s höstfullmäktigemöten.
Eftersom arbetsgivaren sällan har samma målsättningar som vi (snarare tvärtom), måste vi räkna med att inte alla våra uppsatta mål nås. Utmaningen är alltså att kunna enas när parterna drar åt olika håll.
Inför förhandlingarna höjde vi beredskapen för att markera att vi inte accepterar en lösning där våra medlemmar erbjuds sämre avtal än inom den privata sektorn. Nu är vi delvis i mål med förhandlingarna, eftersom vi i skrivande stund har vi nått förhandlingsresultat inom den kommunala och statliga sektorn.
Vi är nöjda med att det finns ett ledarpaket som länge varit vår målsättning, medan den lokala justeringspotten inte är optimal. Du kan läsa mera om förhandlingsresultaten i den här tidningen. Vad gäller läraravtalet måste vi vänta med att kommentera detaljerna, eftersom det här inte är offentliggjort eller godkänt ännu.
Varför fick vi inte mera eller varför fick vi inte tillbaka nedskärningen i semesterpenningen är säkert frågor som ställs? Kunde vi ha fått mera via en strejk? Hade våra medlemmar varit beredda att strejka? Det är bra frågor, men de är inte lätta att ge entydiga svar på dem. Här ser jag fram emot en konstruktiv diskussion med tanke på kommande förhandlingar och förhandlingsmål.
I skrivande stund är jag dock bekymrad över våra anställda inom den privata sektorn (universitet, övningsskolor och privata skolor) som fortsättningsvis är utan avtal. För deras del är vi i en helt unik situation där arbetsgivaren gett ett skambud som är avsevärt sämre än den allmänna linjen och den linje som avtalats om på kommunal nivå. Dessutom har arbetsgivaren fört fram försämringar i texter, det vill säga paragrafer i avtalen. Detta är något helt nytt och det skulle inte förvåna mig om vi redan då ni läser denna tidning har varslat om konfliktåtgärder.
På Åland är förhandlingarna i startgroparna. Viktigast att lyfta här är att Åland har sin egna förhandlingsorganisation AKAVA-Åland som förhandlar och under tidigare förhandlingsrundor lyckats nå resultat som rätt mycket liknar fastlandets kommunala avtal.
Nu sätts solidariteten på prov, vad är vi beredda att göra för att stöda våra medlemmar i denna svåra situation?
Jag hoppas och tror att vi gemensamt står vid deras sida och stöder dem. Vi ska inte heller glömma våra medlemmar på Åland som också är utan avtal, men där förhandlingarna är i startgroparna.
Leave a Reply