Tuffa beslut

Att försöka dra slutsatser och göra bedömningar hur situationen inom arbetsmarknaden är har blivit näst intill omöjligt under Sipiläs regerings tid. Ett like i att hopa och ro då det gäller att hitta lösningar för att få Finland på fötter har vi nog inte sett under vår snart 100 åriga historia.

Jag hoppas att förhandlingsresultatet om höjs konkurrenskraft förhoppningsvis är den sista stora svängen i diskussionen om ett samhällsfördrag.
Spelet på arbetsmarknaden kan säkert jämföras med schackspel där man flyttar en pjäs åt gången, men där det gäller att ha flera olika strategier för de kommande dragen planerade och kunna ändra strategi beroende av hur motspelaren flyttar sin följande pjäs. I skrivande stund tror jag att FFC och särskilt PAM funderar över hur de göra.
Nu har vi dock ett förhandlingsresultat som är inte är bra med tanke på den offentliga sektorn. Trots att vi hamnar i en situation med försämringar i avtalet är jag övertygad om att denna lösning är bättre än de föreslagna tvångslagarna.
I beslutet finns tre saker som direkt försämrar arbetstagarnas köpkraft och där den offentliga sektorn drar det största lasset.
Den första är pensionsavgifterna och arbetslöshetsförsäkringsavgifterna. Här får arbetstagarna ta över arbetsgivarnas uppgift ersätta dem. Detta är en förändring som inte direkt syns i bruttoinkomsten, men i nog klart i nettoinkomsten.
Det andra är den tidsbundna nedsättningen av semesterpenningen. Den 30 procentiga nedsättningen under tre år kommer att finansiera de inbesparingar som görs i arbetsgivarnas socialskyddsavgifter. Det är denna lösning som är den mest orättvisa i förslaget eftersom denna lösning endast gäller anställda inom offentliga sektorn.
Det tredje är att förlänga nu gällande avtal med ett år utan löneförhöjningar. Detta är också en unik lösning eftersom alla tidigare centrala uppgörelser åtminstone innehållit en liten löneförhöjning.
Nu skulle det vara viktigt för regeringen att dra sitt strå till stacken och verkställa de i regeringsprogrammet och i förhandlingarna nämnda lättnaderna i inkomstbeskattningen.
Inom arbetarrörelsen finns det också all orsak att se över sina rutiner. Vad innebär solidaritet förbunden emellan i Finland 2016? Var går gränsen för att köra sin egen intressebevakning?
Krismedveten är stor i Finland. Ur nationens synvinkel är det viktigt att nå lösningar. Men lösningarna måste upplevas rättvisa. Detta innebär att inte bara den offentliga sektorn ska vara den sektor som ansvarar för att få Finland på fötter.

Christer Holmlund