När de allra första Pisa-resultaten offentliggjordes år 2001 drabbades Finland av en chock. Dock en positiv sådan, eftersom det visade sig att de finländska 15-åringarna presterade toppresultat i en internationell jämförelse. Då var läsförståelse huvudtema i undersökningen och Finland låg etta inom detta område. I fråga om matematik och naturvetenskap var placeringarna 4 resp. 3.
Varför var det så? Olika, och sinsemellan väldigt varierande, analyser om orsakerna till den överraskande framgången presenterades. Två centrala orsaker utkristalliserade sig: den högklassiga lärarutbildningen och satsningen på en grundskola för alla. Det är ju minsann inte verklighet i många andra länder, som kör med parallellskolor. Redan i en tidig ålder väljs för barnen en skolstig, som ofta definieras av familjens socio-ekonomiska status.
Ett framträdande drag i de finländska framgångarna i de första Pisa-undersökningarna var följaktligen jämnheten. Topparna fanns på annat håll, men resultaten i vårt land var förhållandevis jämna. Det fanns förstås skillnader mellan regionerna och mellan könen, men dessa var dock rätt blygsamma.
Finland har länge ansetts vara ett gott exempel på jämlikhet i utbildningen. Toppresultat i inlärningsjämförelser, världens bästa lärare och avgiftsfri utbildning har satt oss på världskartan.
Jämlik utbildningsstandard har varit ett honnörsord för vår nationella utbildningspolitik. Alla barn ska ha lika rättigheter till utbildning och undervisning oavsett boningsort eller familjens ekonomiska omständigheter.
Grundskolan kan med fog kallas det finländska utbildningssystemets kronjuvel. Det är uttryckligen här som grunden läggs för barn och ungas framtid.
Nu skriver vi år 2016 och resultaten från Pisa 2015 har presenterats. Finland ligger skäligen väl till jämfört med andra länder, men resultaten visar framförallt att visionen om en jämlik utbildning har kraschat. Faktorer som föräldrarnas utbildningsnivå och yrket och hemmets ekonomiska förhållanden har börjat påverka elevernas skolframgång i allt högre grad också i vårt land.
Samtidigt ökar skillnaderna mellan flickorna och pojkarna markant. I själva verket är det uttryckligen flickorna som ser till att vårt land redde sig väl i Pisa 2015. Också de regionala skillnaderna har ökat.
”Det finns en spricka i allting, det är så ljuset kommer in” skaldade den nyligen avlidna poeten och musikern Leonard Cohen. Citatet är överförbart till utbildningspolitiken.
Sprickorna i den finländska Pisa-fasaden blir allt fler och allt större. Låt alltså ljuset komma in och belysa vad som har gått snett och vad som kan göras för att rätta till skavankerna.
P.S. Detta är årets sista nummer av Läraren. Vi återkommer med nr 1/2017 den 12 januari. Redaktionen tackar för året som har gått och tillönskar läsarna god jul och gott nytt år.
Leave a Reply