I samband med skolstarten lyfts alltid olika frågor gällande den finska och den finlandssvenska skolan. Detta år har inte varit något undantag. Först kommer den årliga diskussionen kring sommarlovets placering och strax efter det lyfts ofta behörighetsfrågan.
Att prata om behörighet har visat sig vara svårt i Svenskfinland och det blir lätt svartvitt eftersom vi saknar tillräckligt omfattande och tillförlitlig statistik. Dessutom är det allt för mycket fokus på klass- och speciallärare.
Utgångspunkten för diskussionen kring bland annat lärarbehovet har ofta varit undervisnings- och kulturministeriets rapport ”Lärare i Finland”, som sedan 2002 utkommit med cirka tre års mellanrum. Den senaste i undersökningen gjordes hösten 2016 (Lärare och rektorer i Finland 2016).
Helt klart är att våra utbildningspolitiska beslut kräver både kvantitativ och kvalitativ information, men frågan är om vi via denna undersökning får tillförlitlig information.
Utmaningen i dagens läge att dra långtgående slutsatser då endast 66 procent av de tillfrågade har svarat i den undersökning som utfördes år 2016. Motsvarande siffra år 2013 var 88 % vilket i och för sig var bättre men ändå inte gav en heltäckande bild av lärarsituationen i Svenskfinland. Procent kan vara bra då det rör sig om stora sampel men borde kompletteras med antal för att ge djup i den kvalitativa delen av undersökningen.
För att konkretisera detta lyfter jag klasslärarstatistiken där vi i mars 2017 hade 1151 klasslärare i vårt register medan man i undersökningen ”Lärare och rektorer i Finland 2016” endast fått in information från 526 klass- och förskollärare. Ur undersökningen framgår det inte heller om en lärare är till exempel föräldraledig eller vårdledig, vilket skulle ge en nödvändig dimension med tanke på behovet i en bransch där över 75 % är kvinnor.
En annan brist som också borde åtgärdas är avsaknaden av statistik över hur många som söker sig till ämneslärarutbildningen. För att kunna prognostisera behovet av ämneslärare behövs tillförlitlig statistik över antalet ämneslärare inom de olika ämnena och hur många som antas till utbildningarna.
FSL har länge argumenterat för ett lärarregister för att skydda yrkesbeteckningen. Ur min synvinkel är det också minst lika viktigt att få ett register för att kunna förutse lärarbehovet.
Genom ett register skulle den diskussion vi för i Svenskfinland gällande lärarsituationen få ett helt nytt utgångsläge. Vi skulle kunna analysera och debattera utgående från en helhetsbild av läget och inte som nu, baserat på antaganden.
Leave a Reply