”Paradoxen tvingar barn med olika språk i separata skolklasser. Ingen SFP-are, som på allvar tänker på sin karriär, vågar ifrågasätta Taxells paradox”.
Hoppsan! Taxells paradox, som gör gällande att tvåspråkiga lösningar ofta leder till enspråkighet medan enspråkiga lösningar resulterar i enspråkighet, har plötsligt förliknats vid ett tvångsmedel och en symbol för ett partis förmenta apartheid-politik. Taxells tvångströja inskränker måhända de finlandssvenska elevernas friheter och rättigheter?
En smärre språkstrid har blossat upp i Vasatrakten. Tony Viljanmaa, chefredaktör för Pohjalainen, står för ovan stående analys. Det är SFP:s framgång i kommunalvalet senast, som uppenbarligen utgör en bakgrund till den fräna dialogen som har förts mellan speciellt Pohjalainen och Vasabladet.
Språkstrider hör för all del vardagen till, så det är inte värt att öda krut på denna debatt. Däremot finns det skäl att höja på ögonbrynen, då Taxells paradox – som faktiskt är en allmänt omfattad grundbult i den nationella utbildningspolitiken – lyfts in i diskussionerna på detta remarkabla sätt.
Uppenbarligen är det så att Viljanmaa upplever sig som en varm vän av tvåspråkiga skollösningar, men bockfoten klapprar minsann i hans resonemang.
Hans hätska utspel berättar åter en gång om att diskussionerna om tvåspråkiga skollösningar har hamnat in på villovägar. Envar tolkar begreppet på sitt eget lilla sätt och en ordentlig vägkarta saknas.
Därom vittnar också den valenkät, som Vasabladet genomförde inför kommunalvalet. Tre av fyra kandidater i Vasa ställde sig positiva till att skolor och daghem ska vara tvåspråkiga. Största stödet fanns hos Sannfinländarna (!).
I Åbo talade SDP inför kommunvalet för inrättandet av en nordisk och tvåspråkig skola i staden. I samma veva föreslogs att stadens enda svenska gymnasium Katedralskolan skulle bli denna tvåspråkiga skola. Tanken hade inte förankrats i Katedralskolan, som reagerade med förtrytelse.
På Kimitoön är kommunen intresserad av invånarnas inställning till tvåspråkiga lösningar. Inför kommunalvalet kastades fram tanken om att göra Kimitoöns gymnasium tvåspråkigt.
Den minst sagt diffusa debatten om tvåspråkiga skolor liknar i många stycken debatten om utbildningens kvalitet. Ingen vet riktigt vad som avses med kvalitet i utbildningen, men alla är överens om att den bör höjas.
Frågan har ältats otaliga gånger i FSL och grundtesen är och förblir att det är uttryckligen skolspråket, alltså svenskan, som är i stort behov av förstärkning i våra skolor. FSL jobbar för att svenskan också i framtiden är ett komplett och samhällsbärande språk i vårt land samtidigt som vi för all del också talar för en levande och mångsidig undervisning i finska.
Forskaren Barbro Allardt Ljunggren formulerar sig så här om vurmen för tvåspråkiga skolor så här: Det handlar om ett paradigmskifte där finlandssvenska elevers finska anses viktigare än deras svenska.
Svårare än så är det inte.
Leave a Reply