Utbildningen blev en central fråga i kommunalvalet häromsistens. Kommunalval är ju uttryckligen lokala val, där röstarna i många fall tyr sig till bekanta ansikten. Men också kommunalval har en riksdimension, vilket minsann yppade sig denna gång.
De tre regeringspartierna fick nämligen rejält med stryk och för den största, och föga hedrande, djupdykningen stod Sannfinländarna.
Oppositionspartierna gick överlag däremot kraftigt framåt, vilket gör att valresultatet är intressant också med tanke på rikspolitiken.
De Gröna framstår entydigt som valets segrare. Partiet hade utsett utbildningen till en grundbult i valkampanjen, så det var föga överraskande att partiets ordförande Ville Niinistö lyfte fram just just skolfrågornas betydelse då han kommenterade resultatet.
Också de övriga oppositionspartierna lyfte fram betydelsen av kvalitet i undervisningen och fostran, vilket sannolikt bidrog till det skäligen goda resultatet.
Hur bör detta egentligen tolkas? En given tolkning är att medborgarna helt enkelt har fått nog av regeringens nedskärningsiver, när det gäller fostran och utbildning. Måttet var helt enkelt rågat och medborgarna svalde inte regeringens retorik där nedskärningar kallas reformer. Nedskärningar är dock alltid nedskärningar, även om dessa steks i smör
Om man väljer ett enskilt tema som ägnades ett särskilt intresse i många kommuner faller valet på mögelskolorna. Kommunerna i huvudstadsregionen har ymnigt med fuktskadade dagis- och skolbyggnader, vilket gör att problemet har tillägnats mycket uppmärksamhet inte endast i lokal- men också i riksmedierna.
Det kan knappast ses som särskilt förvånande, eftersom det finns så många skräckhistorier. Ett gott exempel är skolsituationen i Hagalund i Esbo. ”En modern trädgårdsstad” har den i tiderna kallats, liksom även ”Esbos stolthet”. Men stadsdelen har en mörk baksida, som bl.a. ter sig formen av en bisarr busstrafik på morgnar och eftermiddagar. Hagalund centrum saknar nämligen en finsk grundskola, som är i skolbruk. Bägge lågstadierna är svårt fuktskadade och det betyder att omkring 600 elever transporteras till baracker eller skolutrymmen på andra håll i Esbo.
Detta alltså i Esbo, som gärna slår sig för bröstet och gärna kallar sig en av landets mest välmående städer. Liknande historier finns tyvärr på många andra håll, vilket noterades av medborgarna i valbåsen.
Valet är överstökat och livet går sin gilla gång. Trycket ökar inom regeringen, som snart står inför en halvtidsgranskning av regeringsprogrammet. Medborgarnas budskap är tydligt: dags att sätta punkt för utbildningens ändlösa ökenvandring!
De nyvalda kommunala beslutsfattarna måtte också tolka medborgarnas budskap rätt och värna om skolorna och daghemmen.
Leave a Reply