Den 17 mars år 2008 inledde jag ett nytt kapitel i mitt yrkesvesliv. Den dagen var min första som ombudsman på FSL. I praktiken innebar det att jag tog ett steg bort från skolvardagen för att kunna vara en av förbundets intressebevakare. Det har gått över nio år sedan min första arbetsdag på FSL och mycket har hänt i skolvärlden. Universiteten har privatiserats, studentexamen digitaliserats och trestegstödet införts i grundskolan – bara för att nämna några saker.
Det här är orsaken till att jag bestämde mig för att åka på en skolturné och träffa rektorer och lärare men också elever och studerande, för att se skolvardagen som den är idag. Skolan har utvecklats och det är viktigt också för mig att se vad som fungerar, vad man vill förändra och vilka faktorer som belastar. Ett mål var också att inte bara komma som gäst utan verkligen delta under lektioner, vara med under raster och försöka hjälpa till.
Vad gav besöken mig?
Jag träffade många inspirerande lärare, rektorer och kollegier med ett stort intresse och glöd för sitt arbete. De fanns visioner om hur skolan kunde utvecklas och vad som saknades för att garantera kvalitet. Samtidigt återspeglades en känsla av sporrande arbetsgemenskap där man håller om varandra i vått och torrt.
Under besöken upplevde jag också en känsla av trötthet och att inte räcka till för den utveckling av skolan som de uppdaterad styrdokumenten förutsätter.
Den här känslan finnshos allt för många lärare, även den mest inspirerade läraren kunde känna otillräcklighet ibland.
En skola i utveckling kan vi ha som devis, men vi måste bli bättre på att göra konsekvensanalyser av hur förändringar i styrdokumenten påverkar lärarnas och rektorernas arbete.
Se till exempel på grundskolan där införandet av trestegsstödet och ibruktagandet av den nya läroplanen helt klart förändrat lärarnas och rektorernas arbetsbild. Vi har ropat efter resurser men för döva öron. Skolorna behöver tilläggsresurser för att kunna via olika undervisningsarrangemang tillgodose det läroplanen förutsätter. Det kan handla om specialklass, smågruppsundervisning, specialundervisning på deltid, kompanjonundervisning eller nytt tänk gällande sammansättningar av undervisningsgrupper. Samtidigt måste vi minska på byråkratin.
En annan belastande faktor var skolbyggnaderna. Det råder utrymmesbrist, problem med inneluften och krav på att man flyttar eftersom fastigheterna inte uppfyller hälsokriterierna.
Tror vi att det sker en utveckling utan ekonomiska satsningar så blundar för verkligheten. Skolan behöver definitivt mera pengar för att kunna leverera det som styrdokumenten förutsätter. Det är uppenbart – vi kan inte vänta med att förbättra lärarnas och rektorernas arbetsförhållanden!
Leave a Reply