Fackligt perspektiv: Vill vi? Vågar vi? Kan vi?

I en tid då myndigheternas megafoner skallar: ”bristande resurser”, ”dålig konkurrenskraft”, ”budgetunderskott”, ”minusbokslut”…är det mest naturliga att locka på sparspöket, dra åt den bekanta svångremmen, minska på utbudet, rationalisera (bort) och effektivisera.

Men tänk om man skulle, ja, om man tog modet till sig och vågade? Ambition och vilja. Välja det som är angeläget. Se framåt. Tio år, tjugo år eller femtio år.
Låt oss för ögonblicket rikta linserna mot Åland. Här ljuder myndigheternas röst med samma stämma som i riket.
Konkurrenskraftsläget på Åland är inte fullt ut jämförbart med motsvarande situation i riket. Att man rent automatiskt skulle utgå från samma läge vid de kommande kollektivavtalsförhandlingarna är att utgå från fel nivå. En egen åländsk analys av konkurrenskraften låter sig väl inte göras men det är ändå viktigt att notera fakta.
Ett litet ö-samhälle är sårbart och behöver en stark profilering för att klara sig. Det har man lyckats med rätt bra. Sjöfarten är ett gott exempel, turismen ett annat och utbildningen ett tredje. Under rådande ekonomiska omständigheter är just framtidstron och vettiga satsningar av största vikt. Ett till synes litet samhälle syns om man sätter fokus på rätt område i rätt tid.
Jag ser utbildningen som ett dylikt tidsfenomen. Något som sannerligen är angeläget att satsa på. Goda grunder härtill finns. Utvecklingsmöjligheterna är bra. Vi har en välfungerande grundskola där kunskap fortsättningsvis är en viktig parameter, ett gymnasialstadium i utveckling och med god potential för nya vägval och en högskola som i många stycken är rustad för kommande utmaningar. På alla stadier finns grunder som med kloka satsningar får resultat för lång tid framöver. Det gäller att lyfta blicken över de röda siffrorna och se framtiden an med mera blåa nyanser. Långsiktiga satsningar på utbildning, på alla stadier, lägger en hållbar grund för kommande konjunktursvängningar.
”Om du tänker i termer av ett år – plantera ett frö, om det gäller tio år – plantera ett träd, om det gäller hundra år – undervisa folket” (Konfucius 555 – 479 f.v.t)
Vi vill! Vi vågar! Vi kan!