Allra högst på önskelistan är att alla ”osynliga” arbetsuppgifter ska göras synliga. Det kunde ske genom att lärarna skulle få arbetstidsplaner, som skulle sträcka sig över ett läsår.
Alla parter är överens om åtminstone en sak: dagens arbetstidssystem, som i huvudsak baserar sig på en undervisningsskyldighet utslagen på veckonivå, motsvarar inte verkligheten i lärarnas värv.
Undervisning är för all del grundbulten i jobbet, precis som när systemet föddes för bra länge sedan, men dagens grundskola motsvarar inte på långt när forna tiders folkskola.
Inne i tidningen finns en artikel, som speglar läget i Norden i grova drag. Anders Rusk, fackveteran och idag generalsekreterare för NLS, konkluderar att det inte finns någon nordisk arbetstidsmodell, som direkt kunde kopieras i vårt land.
Så är det förstås. Men samtidigt är det nyttigt att känna till det som har hänt i våra nordiska grannländer. Åtminstone med tanke på att undvika fallgropar, som kan finnas inbyggda i systemet. Också i ett system med årsarbetstid utgör arbetsbelastningen nämligen ett centralt problem. Det vore direkt blåögt att tro att ett systemskifte automatiskt innebär att lärarna skulle få en enklare vardag.
Lärarnas arbetstid är hos oss inte en politisk fråga, utan det är uttryckligen en avtalsfråga som i första hand berör Kommunarbetsgivarna KT jämte lärarfacket OAJ. Nu pågår en allvarlig och partsgemensam ansats, som syftar till att få i gång arbetstidsförsök på bred bas för grundskollärare hösten 2017. I diskussionerna har nämnts att försök kunde köra i gång i en handfull tätorter. Förberedande arbete uppges pågå i Vasa, Jyväskylä och Vanda.
Vägen mot försök, som i sinom tid kunde bli ordinarie verksamhet, lär inte bli rosbeströdd. Utgående från det som har timat i våra grannländer kan man sluta sig till att den stora frågan blir hur stor andel av den årliga arbetstiden blir bunden och hur stor andel envar lärare kan förfoga över själv.
Utgångspunkten är enkel: arbetsgivarna vill ha möjligast mycket bunden arbetstid med åtföljande undervisning, medan arbetstagarna utgår från att det komplexa läraruppdraget måste backas upp av en arbetstid, som beaktar yrkets autonomi. Sagt på annat sätt: lärare måste själva kunna avgöra hur, var och när de använder sin arbetstid.
En modell, som luktar kontorsarbetstid i ens ringa mån, lämpar sig därmed svårligen för finländska förhållanden.
Ytterligare finns det finländska särdrag, som också komplicerar processen. Grundskolan är inte längre uppdelad i stadier, utan lagstiftningen känner till endast en sammanhållen grundskola. Allt oftare delar klass- och ämneslärare lärarrum, men arbetstiderna och därmed också lönerna är olika. Därutöver har olika ämneslärare olika undervisningsskyldigheter.
När en reform av arbetstids- (och löne-)systemet förbereds genom försök är det rimligt att anta att det nya systemet också blir sammanhållet.
Leave a Reply