Ledaren: Storm i en tekopp

Akava var i hetluften under några dagar i september. Medierna talade om ”organisationskrig” och bittra gräl mellan akademikercentralen Akava, fackcentralen FFC och tjänstemannacentralen STTK. Uppståndelsen kan dock närmast förliknas vid en storm i en tekopp.

Konfidentiella beredningstexter läckte ut till medierna och strax florerade en massa rykten och spekulationer. Sakligt sett handlade det emellertid om att Akava, i likhet med så många andra organisationer, ser över sin verksamhet, strategier och strukturer.
Det mest konkreta utfallet av denna översyn är att Akava är berett att avveckla sitt engagemang i fackcentralernas gemensamma Brysselkontor. I stället satsar Akava sina pengar på egen intressebevakning på europeisk nivå.
Här kan inskjutas att också FFC ser över sin organisation, så att man i oktober inleder samarbetsförhandlingar med personalen. Upp till tio årsverken hotar att försvinna. I bakgrunden finns ekonomiska orsaker, eftersom förbundens medlemsavgift till FFC minskar.
Man kan på goda grunder anta att STTK står inför en liknande process förr eller senare.
Beslutet om att lämna Brysselkontoret har övertolkats, så att det förekommer spekulationer om att Akava är berett att helt slopa samarbetet med FFC och STTK. Det är självfallet inte aktuellt.
Är då allt frid och fröjd? Nej, det förekommer slitningar mellan löntagarnas organisationer och också internt inom organisationerna. Ett gott exempel på detta är de högt flygande planerna på att slå samman FFC och STTK. Planerna resulterade i en präktig krasch.
Också inom Akava finns av naturliga skäl slitningar mellan olika grupperingar. Akava är den enda centrala organisationen som har vuxit under de senaste årtiondena. Akava, som länge var minst av centralerna, är idag obestridligen nummer två efter FFC.
Traditionella och rätt väl avlönade akademiska grupper, såsom läkarna, diplomingenjörerna och juristerna, har fått sällskap av betydligt sämre avlönade grupper såsom bl.a. tradenomer och poliser. Störst i Akava är alltjämt lärarfacket OAJ, som har många låglönegrupper som medlemmar.
Arbetsmarknaden och avtalsrörelserna kommer att ändras. Länge har man talat om att de centrala uppgörelsernas tid är förbi, men dessa har visat sig vara nyttiga redskap, när det bl.a. handlar om att trygga konkurrenskraften.
Nu är det dock dags för ett definitivt farväl. Finlands näringsliv EK har för säkerhets skull t.o.m. ändrat sina stadgar i syfte att mota centrala uppgörelser.
EK får en ny roll precis som även de tre löntagarcentralerna. I avtalsrörelsen hösten 2017 spelar fackförbunden huvudrollerna, medan centralerna sannolikt nöja sig med smärre roller.
Det betyder ofrånkomligen att Akava & co fortsätter att se över sina strukturer och verksamhetsmodeller.