Alla grundskolor ska få en tutorlärare, lovar regeringen inom ramen för programmet Den nya grundskolan, som bl.a. ska förnya verksamhetskulturen i skolorna. Det är frågan om ett av regeringens spetsprojekt, som kan ses som en ljusglimt i de senaste årens kompakta mörker inom utbildningssektorn.
En svala gör för all del ingen sommar, men dock kan man tala om en genuint positiv indikation. Fröet såddes i slutet av år 2013, då resultaten från Pisa 2012 offentliggjordes. Den nedåtgående trenden för Finland måste brytas och dåvarande undervisningsministern Krista Kiuru (SDP) aviserade åtgärder för att få till stånd en förbättring.
Alltså tillsattes i normal ordning en arbetsgrupp, som emellertid skiljde sig från andra motsvarande grupper såtillvida att i gruppen satt bl.a. tunga företrädare för Kommunförbundet, lärarfacket OAJ och universiteten. Plus representanter för det allra tyngsta tjänstemannagardet.
Arbetet kom igång och har fortsatt parallellt med förnyandet av läroplansgrunderna för grundskolan. Processen berättar egentligen om en central styrka i vår nationella utbildningspolitik. Den nuvarande regeringen har nämligen fortsatt i stort sett i samma spår som den tidigare regeringen, även om den politiska sammansättningen är en helt annat.
I många andra länder kan man enbart drömma om en liknande långsiktighet och stabilitet.
En annan central styrka är att såväl lärarna som kommunerna, vilka bär huvudansvaret för verkställandet av de nationella linjedragningarna, har varit med om att utforma ramarna för Den nya grundskolan. Också här bidrar konsensus till stabilitet.
Visioner är en sak och verkligheten en annan. Det gäller också tutorlärarna. Visionen om ett tätt nät av kamratstödjande lärare överallt i landet har nämligen förankrats, så att staten lovar stöda utbildningsanordnarna så att tutorlärarna kan få sin utbildning. Staten, alltså i detta fall Utbildningsstyrelsen, ger också pengar till huvudmännen, så att tutorlärarna får kompensation för uppdraget.
Det har gjorts misstag i fråga om digitaliseringen av utbildningen i vårt land. Satsningarna har ofta skett på maskin- eller programsidan och därmed har de blivit hängande i luften. Utbildningen av lärarna har i många fall legat mer eller mindre för fäfot. Den har dessutom ofta varit för teknikfokuserad.
Nu har man vänt på steken, så att satsningen i första hand är på lärarna och pedagogiken. Tutormodellen bygger på kamratstöd, vilket i sin tur innebär att fokus rimligen måste vara på pedagogiken.
Också i övrigt bygger utvecklingsprogrammet i stor utsträckning på kompetensutveckling. Också lärarutbildningen har en given plats i programmet, vars totala kostnader uppgår till 90 miljoner euro utslaget på tre år.
Leave a Reply