Med gasen i botten och utan bromsar. Brist på empati. Utsatt och mottaglig för ett starkt grupptryck. Så är det något förenklat att vara ung, sade ungdomsläkaren Miila Halonen på ett antimobbningsseminarium på Hanaholmen nyligen. Måhända lite grann för att få upp publikens ögon. Samtidigt också en hälsosam påminnelse om att de unga ännu inte utvecklat samma impulskontroll som vi vuxna och att de på ett annat sätt än vi söker upplevelser.
Lägg in detta beteende i en mobbningskontext. Man behöver inte vara ungdomsläkare för att inse att det då finns utmaningar. Det kan vara på sin plats att notera också dessa fysiologiska nämnare då vi ringar in mobbningen. Det finns många dimensioner i mobbningen, och det gör den svårbemästrad.
Det är ett allvarligt problem som vi talar om. Enligt THL:s undersökning Hälsa i skolan drabbas 7 procent av eleverna i åk 4 och 5 av mobbning varje vecka. Det är på tok för många. Samtidigt är det också skäl att påminna om att trenden är positiv. Allt färre elever mobbas. Det görs ett systematiskt och värdefullt antimobbningsarbete i många skolor.
Skolans roll och ansvar när det gäller mobbning lyftes i sin tur fram på ett seminarium som arrangerades av Vasabladet och Centret för livslångt lärande. Mobbning som sker i skolan är något som skolan givetvis bör ta itu med. Men mobbningen är inte längre bunden till tid och plats. Det har mobiler och sociala medier sett till. Och i den gråzonen är det svårt för skolan att agera.
Mobbning är allas ansvar. Den frasen upprepades ofta. Det är lätt att instämma i det. Men delat ansvar betyder i praktiken ofta tyvärr att det är få som sist och slutligen bär sitt ansvar. Skolan har lämnats alltför ensam då det gäller att bekämpa mobbningen.
Skolans roll skall inte underskattas. Det är klart att man här kan göra en stor skillnad. När det kommer till kritan är, för att citera Hannes Ulfvens i årkurs 9 vid Vasa Övningsskola, kärnan i mobbning läraren, den som är utsatt och mobbaren.
Alla de lärare som har satt ner tid, själ och hjärta i att bekämpa mobbningen förtjänar en stor eloge. Det sägs ofta att man alltid kan göra mer när det gäller mobbning. Att man alltid kan göra något, oberoende av resurser. Det kan man säkert. Men mobbning är ett alldeles för allvarligt problem för att man skall kunna låta bli att bygga strukturer i förebyggande syfte. Man kan inte lämna det vid att konstatera att det är allas ansvar och att alla kan göra mer. Det behövs strukturer i form av elevvård och lärartäthet. Det behövs fler vuxna i skolvärlden. Lärarna behöver mer tid för eleverna. Och tid är som bekant pengar.
Läs också:
Vasabladet och Centret för livslångt lärande arrangerade seminariet #ingenmobbning. Lärarens artikel “Mobbning är som ogräs – det dyker upp i trädgårdslandet också om vill ha det” från seminariet på Academill.
Tidningen Lärarens rapport från Hanaholmens mobbningsseminarium: “Svårt för unga att styra sitt beteende”
Hälsa i skolan: “Mobbningen har minskat”
Leave a Reply