Är ramen verkligen avgörande eller är den sekundär? Den otvetydigt största utmaningen för lärarna just nu är den nuvarande arbetsbelastningen. Blir belastningen mindre om det nuvarande arbetstidssystemet, som i huvudsak bygger på en definierad undervisningsskyldighet per vecka, skrotas till förmån för en årsarbetstid?
Det finns inget entydigt svar på frågorna ovan. Däremot är det en given sanning att det nuvarande systemet är orättvist och även föråldrat såtillvida att det inte speglar lärarnas alla arbetsuppgifter. Samtidigt är systemet en styrka såtillvida att taket för undervisningen, som ju under alla omständigheter måste ses som kärnan i lärarnas uppdrag, är tydligt definierat.
Det finns många varianter av det som kallas årsarbetstid för lärare. Ett gemensamt drag är att det uttryckligen inte handlar om att lärarna ska bindas av en s.k. kanslitid, så att lärarna förväntas vara på plats i skolan mellan exempelvis 8.30-16.00. Sådana modeller har överhuvudtaget inte funnits på förhandlingsborden.
Grundbulten är att årsarbetstiden (i det nu aktuella försöket i utvalda grundskolor 1 520 timmar) är definierad på årsnivå med stöd av överläggningar mellan enskilda lärare och skolledaren. Uppehållen i arbetet förblir som tidigare. Lärare förväntas alltså inte jobba under sommaren eller under påsken.
I försöken, som självfallet är välkomna, finns bunden tid, som arbetsgivaren bestämmer över och som huvudsakligen används för undervisning. Den obundna arbetstiden, även benämnd förtroendearbetstiden, uppgår till 25-40 procent av totala årsarbetstiden.
Ett bärande element i alla diskussioner om arbetstid bör vara att lärarna och rektorerna ges möjligheter att kraftfullt påverka i vilken riktning utvecklingen går. Det är helt otänkbart att arbetsgivarna – eller för all del andra instanser – dikterar villkoren, så att lärarna plötsligt konstaterar att de har hamnat i en vådlig malström utan utväg. Så har skett i Danmark, där övermaga politiker år 2013 tog tag i och även definierade lärarnas anställningsvillkor via lagstiftning.
Det blev inget politiskt genombrott, men nog ett rejält haveri. Arbetet med att få bukt med eländet pågår alltjämt. Samtidigt har många lärare flytt skolan samtidigt och läraryrkets attraktionskraft har minskat betänkligt.
Nyligen genomförde FSL en informell nätförfrågan, som syftade till att belysa smärtpunkterna i gymnasielärarnas arbete. Svaren berättar om en utbredd skepsis rörande en övergång till årsarbetstid, vilket är förståeligt. Det är utmanande att uttala sig om ett system, som än så länge framstår som en diffus drömbild.
Mera belysande än siffrorna rörande inställningen till arbetstidssystemet är de många influtna öppna svaren. Här finns nämligen pudelns kärna.
Ur svaren framgår föga överraskande att lärare vill i första hand undervisa. Ingen klagar över att undervisningen är för betungande, men alla klagar över att de övriga arbetsuppgifterna kräver för mycket tid och energi.
Leave a Reply