Hur utnyttja PISA och TALIS?

Hur utnyttja PISA och TALIS?
Ett diskussions- och debattglatt vårfullmäktigemöte är avslutat. Vi har granskat det vi gjorde 2015, funderat vidare på vår organisation, dryftat frågor från skolvardagen och öppnat planerna gällande förnyelsen som planeras på det lokala planet inom OAJ (det sistnämnda återkommer jag säkert till i en kolumn efter att OAJ haft fullmäktige denna vecka). Fullmäktigemötet gav styrelse en hel del att ta itu med och planera vidare för under styrelsens möte i maj.

Förra veckan deltog jag i ett seminarium ”The Nothern Lights of Pisa and Talis” ordnat av Nordiska ministerrådet. Under seminariet belystes PISA (The Program of International Assesments) och TALIS (Teaching and Learning International Survey) ur ett nordiskt perspektiv. Undersökningarna granskades inte bara ur lärar- och skolledarperspektiv, utan också med tanke på läroplaner, högpresterande elever och hur stor betydelse i synnerhet PISA fått på den internationella och nationella utbildningsarenan.
Under seminariedagarna lyftes många intressanta frågor som vi borde diskutera mera kring. Lyfter ett par frågor, men det finns många flera.
Den första frågan berör hur vi bäst utnyttjar PISA på en nationell nivå? Nu tenderar det åtminstone i media att handla om att utlysa vinnare och förlorare. Därför borde vi i stället för att vänta på de nya PISA-resultaten som offentliggörs i december redan nu uppgöra nationella strategier för hur vi jobbar vidare med resultaten. En nationell strategi skulle bättre garantera likvärdighet i utbildningen. Men strategin få inte leda till nya projektpengar, eftersom dessa inte garanterar jämlikhet.
Det vore också viktigt att fundera över hur vi bättre kunde använda forskningen i undervisningen samtidigt som vi också borde svänga på frågeställningen och fråga hur vi bättre kunde dra nytta av forskningen i undervisningen. Här behövs ett brobygge och dialog för att maximalt kunna dra nytta av de båda grenarnas styrkor. Får vi detta att fungera får vi en grogrund för kvalitativt god skolutveckling.
En tredje fråga är hur vi bättre kunde utnyttja resultaten från TALIS i utvecklandet av lärarnas trivsel i arbetet jämte kompentensutvecklingen. Vi behöver skapa en skola som har tid för mentorprogram/arbetshandledning för både unga och äldre lärare. Vi behöver långsiktig planering av lärarnas och skolledarnas fortbildning. Samtidigt behöver vi ge våra skolledare reella möjligheter att diskutera och reflektera med lärarna kring undervisningen.
Att tro på det vi gör ska vara en styrka för vårt land. Men vi ska också samarbeta med utbildningsforskare och utveckla den skola vi har. Vi ska inte låta PISA-rankingen styra utan dra våra egna slutsatser av resultaten – höja blicken och jobba vidare.

Christer Holmlund