Jag blir förvånad över hur lätt det verkar vara för samhället att lägga över ansvaret för alla problem på skolan. Så snart en undersökning presenterar alarmerande resultat, må de vara kring hälsa och välmående, fattigdom eller ungas användning av sociala medier, är svaret alltid: “Skolan måste bli bättre på…, skolan och lärarna har inte uppmärksammat problemet tillräckligt,… detta måste skolan ta itu med.”
Ofta leder undersökningar till att det uppgörs en plan som läggs som bilaga till en annan plan. Sedan förväntar man sig att läraren, parallellt med lärandeprocesser för varje elev, garanterar att alla andra föreskrifter aktivt följs. Att via till exempel temadagar lyfta saker anses inte vara en tillräcklig åtgärd.
Skolan är i och för sig en effektiv plats att forma barn och unga. Skolan är den arena där man bäst når alla. Men skolans traditionella uppdrag kan gå förlorat då fokus läggs på skola som en plats där alla samhällets problem ska lösas. Skolan har för all del en bredare uppgift än kunskapsmål, men fundamentet – det vill säga en plats för bildning – får vi inte ta bort.
Antimobbningsarbetet som utförs är omfattande. Skolorna jobbar aktivt mot trakasserier, mot kränkande behandling och mot mobbning under hela skolvardagen. Alla skolor har utarbetat egna sätt att jobba, eftersom det inte finns en modell som kan appliceras på alla. Skolorna måste ges möjlighet att själva utarbeta det optimala sättet. Mycket ligger dessutom i ryggmärgen hos våraprofessionella lärare. Här ligger styrkan i en helhetsbild av eleven och hur en grupp fungerar.
Samhällsutvecklingen har lett till att skolorna tvingas vara extremt alerta för att följa den takt som till exempel sociala medier utvecklas. Man måste hänga med och reda ut. Skolan matas nu med en massa nya uppgifter hela tiden, men det håller inte i längden. Det kommer att bränna slut på dem som jobbar där.
Då jag ser alla uppgifter som skolan åläggs kommer jag att tänka på mina vänners mops. Den kan äta hur mycket som helst, men det vet också husse och matte. Därför får den mängd mat den mår bra av. Här tycker jag att skolans uppdragsgivare – samhället, inte tar sitt ansvar utan konstant överöser skolan med nya uppgifter.
På ledarplats i Vasabladet 24.8 förslås att skolan ska åläggas ett heltäckande ansvar vad mobbningsförebyggande och -åtgärdande arbete gäller. Att skolan skulle ta ansvar för att utreda all mobbning under såväl skoltid som fritid är att ta kål på den roll vår finländska skola har. Fostrargärningen är en gemensam angelägenhet. Attitydfostran är allas vårt ansvar. Det ansvaret kan man inte köpa sig fri från genom att ge mera resurser till skolan för att till exempel bekämpa mobbning.
Leave a Reply