Jämlik utbildning?

Mitt uppdrag som ordförande ger mig möjlighet att se på utbildningen från många olika synvinklar. Då jag besöker skolor får jag ta del av lärarens vardagsperspektiv, då jag möter rektorer får jag ta del av den bit där visioner möter verkligheten. Samtidigt får jag tillsammans med våra aktiva följa utbildningspolitiken och intressebevakningen samt vara med och leda vårt arbete med att föra skola framåt.

Ordförandeuppdraget ger mig också möjlighet att betrakta vår skola ur andra länders perspektiv. I början av april deltog jag i en internationell konferens anordnad av Education International (EI), som lockade deltagare från OECD-länderna inom EI. Temat för konferensen var ”Protecting and Promoting Education as a Public Good” . För mig var det ett värdefullt tillfälle . Det gav mig orsak att vara stolt över utbildningen i det land jag representerar, stolt över de lärare och rektorer jag representerar. Det är så lätt att låta debatten rasera och kritiken skära sönder istället för att bygga framåt och satsa på ett system som lämnar få utanför och som ger resultat.
Vi står på tröskeln till ibruktagande av en ny läroplan med en verksamhetskultur som är tänkt att möta behoven av i dag . Jag anser att växelverkan mellan eleven och läraren är grunden för allt lärande. I den verklighet vi nu lever finns inte den tiden, grupperna växer och enheter förstoras. Kort sagt: utrymmet för eleven att bli sedd minimeras.
För att kunna bibehålla den kvalitativt goda utbildning vi har i landet måste vi våga se brett. Det är tid att öppna ögonen för landets olika delar, det är tid att öppna ögonen för jämlik utbildning. Det är hög tid att kritiskt granska nerskärningar som gjorts. Senast nu måste vi göra linjedragningar för utbildningen långsiktigt.
Alla måste ges rätten till att utvecklas till sin fulla potential. Det förutsätter att vi har ett skolsystem som möjliggör den rätten. I dag kan vi konstatera att skillnaderna i inlärningsresultaten har ökat i landet; skillnaden mellan toppen och botten har växt. Samtidigt är det ingen nyhet att gruppstorlekarna varierar och att omfattningen på den undervisning som eleven får i omfattning skiljer sig markant från kommun till kommun.
Utbildning som beskärs då enheter läggs ned innebär att en det i regionerna uppstår en ojämlikhet vad såväl kvalitet som tillgång beträffar. För Svenskfinlands del kan det vara rent utav ödesdigert att beskära gymnasienätverket. Det innebär sannolikt att nivån på undervisningen sjunker även inom grundundervisningen i de drabbade regionerna.
Den resurs som skolan idag tilldelas är idag inte bunden till kommunala strategier för utbildning, utan kortsiktiga ekonomiska realiteter. Ser vi framåt och tänker oss en landskapsreform uppstår det ett läge där utbildning är en av få grunduppgifter som kvarstår i kommunerna. För mig är det omöjligt att se att vi då ska kunna garantera det som vårt land haft som varumärke och framgångsfaktor – kvalitativt god utbildning oavsett var du är bosatt.

Christer Holmlund