Intresset för läraryrket är alltjämt stort. Åtminstone vad gäller klasslärarna, visar färsk statistik som speglar vårens ansökningar till lärarutbildningen.
Lärarsituationen dryftas regelbundet och då ligger fokus på antalet obesatta jobb. Alltför litet diskuteras hur man håller kvar lärare i yrket och ser till att de yrkesaktiva lärarna mår bra.
För det är si och så med välmåendet och orken, visar uppgifter som nyligen publicerades av Arbetshälsoinstitutet.
Samhället utvecklas och därmed berörs självfallet också utbildnings- och andra sektorer. Strukturomvandlingarna har lett till att anställda förväntas engagera sig både socialt och emotionellt.
De traditionella ”människonära” yrkena har ändrat karaktär. Till exempel i läraryrket har folkbildarrollen ersatts av rollen som elevcoach som månar om den enskilda individens behov. Samtidigt har problemen med arbetshälsan och arbetsförmågan förskjutits mot området för psykisk hälsa, antecknas i Arbetshälsoinstitutets färska rapport.
I motsats till de flesta andra rapporter är det fåfängt att leta efter procentuella andelar i denna sammanställning, som speglar utvecklingen under flera decennier. Snarare handlar det om att belysa allmänna trender rörande arbetslivet och arbetshälsan.
Människonärheten har alltid utgjort en självklar och viktig del av läraruppdraget. I själva verket är det just glädjen i att jobba med människor och hjälpa dem vidare som ofta fungerar som lockbete till läraryrket. En annan sida av myntet är att människonärheten också är förknippad med psykisk sårbarhet, speciellt när kraven höjs och arbetet kräver mera.
Arbetsbelastningen har otvetydigt ökat för lärarna. Det utvisar många undersökningar. Senast i en enkät, som OAJ och FSL låtit utföra bland gymnasielärare.
Men vad döljer sig egentligen bakom detta? Mycket har talats om ökad dokumentation och överstora undervisningsgrupper; två faktorer som obestridligen påverkar arbetsbördan.
Alltför litet har talats om psykosociala belastningsfaktorer i lärarnas gärning. Arbetshälsoinstitutet lyfter som ett exempel på förändringen från lärare till coach eller handledare. Det är en förändring, som inte har beställts av lärarna utan snarare handlar det om ett påfund, som har kommit till i syfte att krydda den senaste läroplansreformen.
Handlar det om ett begrepp, som många lärare upplever som en påfrestande och påklistrad stressfaktor? Har inte lärare valt yrket uttryckligen för att vara lärare? Handledningen har ju de facto alltid utgjort en del av lärarjobbet.
Läraryrket är respekterat och lärarstudier är attraktiva i vårt land. Men det är ingen självklarhet att det förblir så i framtiden. Välmående och motiverade lärare är inte en outsinlig naturresurs. Orken i lärarjobbet är inte en fråga, som berör endast lärarna. Den berör hela samhället.
Leave a Reply